tisdag 13 november 2012

Funderingar om nyliberalismens uttryck


Funderingar om Nyliberalismens uttryck
Nyliberalismen, och dess många vapendragare  gör anspråk på att den inte är en ideologi, en religion, utan en på vetenskap grundad bästa modell för fortsatt samhällsutveckling. Det här är ganska typiskt för auktoritära ideologier eller religioner. Dom brukar inte ha sjukdomsinsikt, det hör så att säga till bilden. Jag är rädd för att vi kommer att se mera av de auktoritära/religiösa karaktärsdragen framöver.

Det är inte privatiseringar av offentlig verksamhet i sig som är central för den nuvarande regeringen, det är inte valfrihet heller – utan just ”icke-kollektiva” lösningar. En klar majoritet av folket vill inte att välfärdsföretag skall plocka ut vinster och dela ut till aktieägare. Det vet alla som är lite insatta – därför jobbar den borgerliga pressen så outtröttligt med argument för vinster i vården, därför återkommer med jämna mellanrum torftigt maskerade propagandabilagor i dagspressen med en alliansminister på förstasidan och reklam för diverse tjänsteföretag i resten. En sofistikerad och mycket försåtlig propagandaapparat kommer att smyga sig på oss fram till valet. Det skall bli intressant. Vad är valfrihet? Vi som bor utmed gröna linjen kan inte välja en offentligt driven vårdcentral eftersom alla är privatiserade. Valfrihet i särskilt äldreboende är en schimär, biståndsbedömningens kriterier för att få en plats är sådana att du i praktiken inte kan tacka nej till en plats på ett hem som drivs av Carema. Du har inte tid och ork att vänta på en plats i kommunal regi – om man nu föredrar det. Sån`t här tar inte ledarskribenterna i SvD och DN upp trots deras Timbroinspirerade vetenskapliga tonläge. Eller också är det just därför. Finns det inte någon näringslivschef, som tidigare var chef för riksbanken, heter han inte Urban som sparkade någon som inte skrev som han ville i en rapport om privatisering av offentlig verksamhet. Urban Banérföraren. Den här förljugenheten är ytterligare en likhet med religionsutövning som den ofta kommer till uttryck.

Vi kommer att se mer av detta. Krav på rättning i ledet. Följ den ideologiska fåran även om den drar in på skravelmark, den rätta sanningen finns där framme bara vi inte ger vika nu. Typ.

Av rent ideologiska skäl avstår regeringen från att lista sportevenemang som skall sändas i SVT. EU har en bestämmelse som innebär att varje nation kan bestämma att vissa sportevenemang av nationellt intresse skall sändas i en TV kanal som de flesta har tillgång till. Många länder utnyttjar den här EU-bestämmelsen. Men inte den renläriga, för att inte säga fundamentalistiskt nyliberala alliansregeringen.

Om det inte finns en marknad, så skapar man den. Det är väl inte riktigt renlärigt, ens för de mesta fundamentalisterna? När delar av Svensk Bilprovning såldes fanns ingen villig köpare. Företaget var så slimmat och effektivt att det var svårt för investerare att se någon räntabilitet på insatt kapital, innovationer eller rationaliseringar skulle inte ge mer ränta än att ha pengarna på något annat ställe. Vad gör då regeringen när man inte finner någon köpare – jo man låter ett skumt bolag utan traditioner eller ”record” köpa loss större delen av företaget med pengar lånade från det företag de just köper. Om det ens är lagligt är detta uttryck för ideologiskt styrda beslut, vart tog pragmatism och förnuft vägen?

Kapitalismen och nyliberalismens bas är naturligtvis att teorierna om tillgång och efterfrågan, risk och vinst utgår från finansvärlden och bankerna. Om inte teorierna visar sig fungera vid roten borde helheten ifrågasättas, så är det i vetenskapliga sammanhang. Dock inte i i den religiösa eller starkt ideologiserade idévärlden. Nu invänder säkert någon och tycker att det var väl bra att de tog samhällsansvar och räddade bankerna (för andra gången på kort tid) – och det kan man väl hålla med om. Men problemet är att de styrande inte dragit några slutsatser eller vågat göra det ty mellan eventuell insikt och modifierad ideologi /beteende står  täta rader med soldatlika ordingsmän (och kvinnor). En svingar sin flagga, han är redan omnämnd. Om ni tittar noggrant kommer ni att känna igen ansiktet på flera. Gör det. De behöver identifieras.

Enskede 12 nov 2012
Rolf Brattström

Enskedevänsterns väggtidning


Enskedevänstern
Vänsterpartiet Enskede väggtidning • November 2012 • Årgång 13

Lärare straffas
Nytorpsskolans lärare straffas med sämre lönelyft än lärarna på
Enskedeskolan. Detta för att eleverna på Nypan har lägre betyg. Enligt
den renläriga nyliberala tron leder det till att lärarna där ”skärper”
sig om de får lägre lön. Korkat – de behöver uppmuntran och mer
resurser, inte en smäll på käften. Allianspolitikerna hukar bakom
skolchefen när kritiken stormar. Fegt!

Våra gammelskogar hotas
Man behöver inte åka ut på landet för att promenera i skogen. Den
finns ofta runt hörnet, full med gamla träd samt sällsynta och ibland
hotade arter. Majroskogen, Svedmyraskogen och Hemskogen är del
av stadens gröna kilar, viktiga för den biologiska mångfalden och
människors välmående. Risken finns nu att styrande politiker naggar i skogarna för att
bygga. Vänsterpartiet vill bevara viktiga grönområden och i stället
bygga på hårda ytor som p-platser eller industriområden.

Tallkrogennej till ombildning
Bara ett fåtal boende i de 161
lägenheterna på Kaggeholmsvägen
12–76 ville göra bostadsrätter av
sina hyreslägenheter. Än färre var
intresserade när Familjebostäder
meddelade att de avvaktar med
renoveringarna inför eventuell
ombildning. Föreningen Kaggen 1, som
drev ombildningen, backade då ur.
Boende i ytterligare 72 lägenheter på
samma väg har sagt nej. Klokt!

(M) missköter Stockholm Vatten
För första gången på 20 år släpper
reningsverket i Henriksdal ut
mer fosfor i Saltsjön än tillåtet.
Eftersatt underhåll är huvudorsak.
Åtalsanmälan är inlämnad av
kontrollmyndigheten.

Vårdbolag hycklar
Carema och Attendo erbjuder sina
anställda meddelarfrihet. ”Bara dom
inte avslöjar affärshemligheter”, säger
en talesman för riskkapitalbolagens
intresseorganisation.
Är typ att anställa för få och betala
skitlöner på mormors äldreboende en
hemlig affärsmodell månntro?

Vänsterpartiet fortsätter växa i Enskede
Epost: enskedevanstern@rocketmail.com
Hemsida: http://enskedevanstern.blogspot.com
Twitter: twitter.com/enskedev


lördag 6 oktober 2012

Hänt på stadsdelsnämnden



Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-09-27

Ett överskott på 30 miljoner för 2012 visar rapporten om budgeten till och med augusti. Kanske inte så mycket när budgeten är på över 2 miljarder, kan man tycka. Samtidigt är 30 miljoner väldigt mycket, som bör användas i år tycker Rosa Lundmark och jag. Socialtjänsten har nästan 30 utredningar som gått över den lagliga tid (4 mån) som man har på sig. Vi tycker förvaltningen tillfälligt ska anställa socialsekreterare för att jobba ikapp. Att ge fler ensamma pensionärer plats på äldreboenden, vill vi också använda överskottet till. För de 30 miljonerna kunde medarbetarna också få ett något bättre lönepåslag. Nu är facken minst sagt irriterade över att avtalets lägsta mininivå blev det som las ut till medarbetarna. Rysligt snålt, tycker vi!

Barn tigger mat
När Rågdalens parklek i Rågsved är obemannad finns barn som är där utan tillsyn av sina föräldrar. Dessa barn ber ibland om att få mat av föräldrar som är där. Detta är ett upprörande tecken på att barnfattigdomen biter sig fast i Rågsved/Vantör. Hela 27 procent låg den på 2009. En höjning på nästan 2 procent från 2008 visar Rädda barnens årsrapport 2012. Procenten för Enskede-Årsta är 10. Men läget för barnen i Vantör tycks inte bekymra den borgliga kartellen.

Badbussarna en succé
Trots den regniga sommaren åkte många barn med badbussarna. Kul! Ibland fick förvaltningen sätta in några till. Och till nästa sommar finns tankar om att också få fram fler sommarjobb. Hoppas det blir så!

Bäcken i Årstaravinen illa däran   
Anders Djerf, ordförande i Vänsterpartiet i Årsta, vill att bäcken rensas upp. Det skriftliga förslaget har också bilder som klart visar på hur illa läget är. En gång i tiden porlade bäcken stolt och hade en bredd på flera meter. Vi kräver nu att den återfår sin prakt, som bäcken hade efter renoveringen 2007. Alliansen sa nej, förstås. Men nämndens folkpartist uttryckte en förhoppning om att få med pengar till en förbättring i budget för 2013. Vi håller tummarna för att ensam är stark i kartellen Alliansen.

Fiasko för insamling av matavfall
Målet var att få in 35 procent av stadens matavfall till 2010. Inte ens idag har staden nått detta. Nu är målet i avfallsplanen 40 procent till 2016. Ynkligt, tycker vi. Den politiska vilja och förmågan är minimal. Vänsterpartiet har nästan dubbelt upp som mål till 2016.

Förvaltningen söker förskollärare                                                                  (annons)
Vill du arbete som förskollärare i Enskede, Årsta eller Vantör? Nu ordnar stadsdelsför-valtningen ett öppet hus för intresserade onsdagen den 17 oktober mellan 15-19. Öppna huset är på ”baksidan” av förvaltningens hus. Ingång är från Palmfeltsvägen 19 C. Här finns också en utställning om förskolorna inom stadsdelen.

med höstsolig hälsning,
Lars Sterneby 

måndag 17 september 2012

Nyliberalismens idéer är som bekant inte nya.


Nyliberalismens idéer är som bekant inte nya. De har rullat in igen efter att ha varit
undanträngda, eller i alla fall på defensiven i Sverige under kanske ett halvt sekel. Det nya är
att de presenteras och försvaras som om det är den absoluta sanningen som mänsklighetens
civilisation kommit fram till. Den är snubblande nära att vara en religion, med totalitära drag.
Tonläget från de som försvarar nyliberalismens generella giltighet på alla samhällets områden
är arrogant och ordvalet är fullt av citat och hänvisningar till än den ena ekonomigurun efter
den andre, ofta mottagare av priset i ekonomi till minne av Alfred Nobel. De låter inte sällan
som kyrkans män förr i tiden, eller vissa moskéers nu för tiden: försök inte tänka själv – vi har
redan sanningen.


En ökning av ersättningen vid arbetslöshet leder till 30 000 fler arbetslösa påstår vår
finansminister i en intervju i SR, applåderad av en ny ung ledarskribent på SvD. Åtminstone
en av dem tror att det är ett vetenskapligt fastställt samband. Generellt giltigt, oavsett
omständigheterna.


Den gamla högern var på sätt och vis hederligare då de inte försökte dölja sina primitiva
känslomässiga åsikter i pseudovetenskap. Varför inte säga som era företrädare: ”Hungriga
vargar jagar bäst”. Problemet är att arbetsmarknaden är rätt hopplös för alltför många. Den
blir inte bättre av att de svälter eller hamnar på gatan medan de försöker. Varför inte säga
som era företrädare (ni vet de med cylinderhatt som trånade efter pigorna) att: ” understöds -
tagarandan förklenar folksjälen”. Man behöver faktiskt inte gå så långt som till 30-talet för att
känna igen en gammeldags människosyn. Fredrik Reinfeldt skrev för inte så många år sedan
i sin bok Det sovande folket ; Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras (sid 112).


Kommer just från ett intressant seminarium om bostadspolitiken i Enskede. En historik
över dåliga dyra bostäder för en stor del av befolkningen på 30-talet gavs. På den tiden var
bostadsmarknaden helt oreglerad. Marknadskrafterna hade då fullt och ohejdat spelrum.


Då fanns de ju de som hade schysta bostäder med högt till tak, kakelugnar, höga ljusa fönster
med djupa fönsterbrädor för de tjocka väggarnas skull, och underbara sällskapsrum. Där
bodde han med hatten och han med byxkli och kanske någon numera insomnad socialliberal
kvinna med klar blick och tankar om samhället. Trevligt för dom. Dom tyckte då att
bostadsmarknaden fungerade, i alla fall för dom.


Då som nu byggs det inte för dom som inte har råd. Trångboddhet och fattigdom är en del,
en nödvändig del av den nyliberala idén om en ”fungerande” (bostads)marknad. . En fri
marknad väger volym mot pris hela tiden, då bygger man ju inte åt alla, man måste ju behålla
en långsiktig efterfrågan. Är det inte något hjärtlöst med ett system som inte gör nå´t åt att
lösa folks problem. Vi har en reell bostadsbrist. Vi har en regering som erkänner det, men inte
gör något åt det. ”Om ni bara lider lite till så kommer marknaden att lösa era problem” säger
bostadsministern till folket. En bostadsförsörjning helt styrd av marknaden utgör en osund
sortering av medborgare i samhället. Dom som har råd, av arv eller eget idogt arbete kommer
i ett sådant system att bo bredvid varandra. Och deras barn som rör sig i grannskapet växer
upp ihop. Många av dom kommer att bli högre tjänstemän eller affärsmän tack vare att deras
föräldrar hade råd att bo just där. En stark segregation, tydliga skiktningar i befolkningen
undergräver demokratins möjligheter. Det utgör en nackdel med en byggmarknad utan
samhällelig påverkan. Men huvudargumentet mot att låta marknaden lösa bostadsfrågan är att
det byggs för lite.


”Har ni ingen bostad? Är ni trångbodd? Vad drar ni in? Sorry, det där får marknaden ta hand
om, men du kan få några matkuponger här för jag är för cherety”. Jag har just beskrivit hur
jag uppfattar att vår minister för bostadsfrågor, Attefalk (KD), kommer att bedriva nästa
valrörelse. Att bedriva ”socialt ingengörskap” på bostadsmarknaden säger han sig vara helt
främmande för – vad tror han att han håller på med?


Nyliberalismen är en politisk linje som tillämpas som en religion. Sådana har en tendens att
bli hierarkiska och rigida. När en sådan anda formar vårt samhälle blir det inte så kul. Vi
behöver snacka om vilket samhälle vi vill ha. Låt gå - Laize faire, att som huvudprincip låta
marknaden styra, eller ännu värre att riva ned väl fungerande system inom samhällsservice
leder i alla fall till sämre apoteksservice. Det tror jag bestämt är ett evidensbaserat påstående.
För att nu använda ett ofta använt moderat nyliberalt uttryck.

Rolf Brattström
2012-09-13







lördag 25 augusti 2012

Om rasismen på nätet och annorstädes.


Det finns gott om människor som tycks leva i föreställningen att yttrandefrihet är samma sak som att inte bli emotsagd. Internet kryllar av forum där folk vädrar sina rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Ett av dem är sajten Avpixlat. Det som är värre än att läsa artiklarna där är att läsa i kommentatorsfältet. Hatretoriken, islamofobin och rasismen tycks inte ha någon gräns. Den anonyma redaktionen på Avpixlat skryter om hur högt de har i tak och om att kommentatorerna mer än gärna får vara anonyma.
Även om de etablerade tidningarna modererar hårdare och kräver någon form av identifikation tar rasisterna stor plats även i där. På aftonbladet.se tycks ledare och tidningsartiklar i allehanda ämnen  motivera kommentarer med tydlig rasistisk prägel.
I sig inget nytt under solen. Problemformuleringen och problemlösningen för rasisterna har alltid varit densamma – Allt kan skyllas på invandrare och flyktingar. Stänga gränserna och helst skicka ut så många som möjligt är lösningen.
Jag argumenterar ibland med de som har de här åsikterna.
Det är något av ett sisyfosarbete och det känns sällan, för att inte säga aldrig, som det är någon mening.  Jag tänker ändå fortsätta att göra det. Som sagt, yttrandefriheten innebär inte att man kan räkna med att ingen säger emot.
Och även om rasisterna inte lyssnar, även om de kallar mig ”pk-hjärntvättad”, ”batikhäxa”, ”antivit” och alla andra möjliga och omöjliga saker så vill jag att de ska veta att jag tycker att de har fel.

På facebook finns grupper för den som vill protestera mot att vi har religionsfrihet i Sverige och mot att vi tar emot invandrare och flyktingar.  De heter saker som ” Nej tack till moskéer i Sverige”, ”Nej tack till körkort och andra särrättigheter för invandrare”  och ”Om den svenska flaggan kränker dig så kan jag hjälpa dig att packa”. Det finns hur många som helst. Ofta står det i beskrivningen av gruppen att det inte är någon rasisitisk grupp. Ändå drar de till sig just rasister lika effektivt som socker drar till sig getingar. Ungefär som Sverigedemokraterna.

Faktoiderna som sprids i de här grupperna är otaliga. ” Nu får vi inte sjunga nationalsången längre på skolavslutningen, man får inte hissa svenska flaggan längre för då är man rasist …” Och så vidare och så vidare.  Ja, ni vet ungefär hur det låter.
Några faktaunderlag presenteras aldrig. Det är svepande generaliserande formuleringar och om man ifrågasätter det som sägs så bemöts man allt som oftast med  ” – Det är så det är, men det får man ju inte säga Sverige för då är man rasist.
”Nej tack till körkort för och andra särrättigheter för invandrare” har inte brytt sig om att ta reda på hur det är med det där med gratis körkort.  Det man vill förmedla är bilden av att massor med flyktingar och invandrare får sina körkort bekostade av hederliga svenska skattebetalare. Medans ungdomar födda i Sverige inte tycks ha några rättigheter alls.

Sanningen är att  några kommuner har subventionerat  körkort för ett antal  människor. Det har också visat sig att en stor andel av dem efter avslutad körkortsutbildning har fått jobb.
Det finns också många gymnasieprogram där ungdomar får sina körkort betalda. Det gäller både de som är födda i Sverige och de som är födda någon annanstans.
Samma personer som i parti och minut skriker i högan sky att den svenska integrationspolitiken är ett fiasko  samlas alltså i en facebookgrupp och klagar över en integrationsåtgärd som varit väldigt lyckad.
Det är nästan så att man börjar misstänka att det faktiskt inte i första hand är flykting och invandringspolitiken som är bekymret utan, ja, just det, flyktingarna och invandrarna.

Jag tror inte att de här rasisterna bakom tangentborden är riktigt så många som de vill ge sken av. På en av dessa sidor som har ungefär  8000 ”likes” undrar någon var de  resterande 8 miljonerna ”gilla” är någonstans.  Jag är inte helt främmande för att orsaken  till att han använder siffran 8 istället för 9 är att han vill markera  att alla svenskar minsann inte är svenskar.
Majoriteten av människorna i Sverige är naturligtvis inte rasister.
Säkert  finns det många som klickar på ”gilla”-knappen utan att egentligen fundera så mycket på vad de här grupperna står för och som vid närmare eftertanke nog inte skriver under på den främlingsfientliga agendan.

Men rasisterna finns, och de måste bemötas.

Vi vet alla vad som hände i Norge förra sommaren.

 
Just nu förföljs och hotas somalier i småländska Forserum. I den fysiska verkligheten. Ivrigt påhejade av foliehattar på flashback.

Det är ogörligt att bemöta all skit som skrivs på olika forum. Det vore mer än ett heltidsjobb.
Men min önskan, min vädjan och mitt hopp  är att alla vi som ser invandring och flyktingmottagning som nå’t bra, alla vi som inte tror på en världsomspännande muslimsk konspiration i syfte att införa sharialagar i hela västvärlden, alla vi som tycker att solidaritet och humanitet är viktiga värden – att alla vi hjälps åt.

För vi är många, många fler och vi kan aldrig acceptera att rasismen får fäste i samhället.

2014 är det riksdagsval igen.
Då hjälper vi Jimmie Åkesson att packa och flytta från riksdagshuset.

/
Ewa Pååg


PS - Om ni inte redan känner till den kan jag rekommendera en sida som heter http://interasistmen.se/  - Granskar Sverigedemokraterna!









måndag 16 juli 2012

Nyliberalismen som religion.




Kapitalismens drivkrafter åberopas som den goda energikällan på samma svårbegripliga men löftesrika sätt som religionen åberopar guds stärkande och helande kraft på samhälle och individ.
Vi som hävdar att vinstuttag ur åldringsvård och skola är olämpligt och inte kan försvaras med att vinst ger incitament till rationaliseringar och billigare varuproduktion som för tillverkningen av prylar, vi bemöts på ledarsidorna och högerbloggar på samma sätt som jag föreställer mig att de som hävdade att jorden var rund bemöttes av inkvisitorerna. Inte med svärd kanske men med svärdsliknande tungor.

Man kan tjäna pengar om man är rationell. Rationell är man om man kan minska produktionskostnaderna. Detta oavsett om kostnaderna är människor eller naturmaterial. Och om det finns en marknad som köper den billigaste acceptabla kvaliteten.

Små jordbrukare och små hantverkare kan, om de slås samman, producera mer till lägre kostnad om med hjälp av logistik och en gemensam ägare/ledning. Kapitalstarka köper upp produktionsenheter och slår ihop dem eller lägger ned olönsamma, teknikutvecklingen gör också produkterna billigare.  Det går åt otroligt mycket färre människor numera för att producera den mat och de prylar vi behöver (och i växande grad prylar och mat vi inte behöver). Resten då? – vi andra, vad förväntas vi göra, jo konsumera och låna till vår konsumtion, i alla fall vår bostad – och det är väl egentligen konsumtion det också. Kapitalismen innebär bl.a. att penningmedel hela tider flyttas till områden/sysselsättningar där insatt kapital förräntar sig bäst. På sista tiden har det bl.a. varit att låna ut pengar till Grekland. De som lånade ut pengar till staten Grekland räknade med att Eurogemenskapens medborgare skulle betala. Tyskland måste självklart ha betalt för sina tanks och sin medicin de sålt till Grekland på krita. Goldman och Sachs räknade med att Euromedlemmarna i Gemenskapen skulle pröjsa till sist. Det är i stort sett samma kapitalförvaltare som får livsuppehållande vård av allmänheten i form av statliga garantier efter Eurokrisen som för ett antal år sedan efter subprime-lånen. Vår finansminister verkar upprörd igen, inte för att bankerna är värdelösa på riskvärdering (för det är dom ju inte, de har hitintills i modern tid alltid fått betalt) utan för att grekerna är bekväma och för att de luras. När systemen inte fungerar, när allt mer talar för att jorden är rund, då gör etablissemanget och alla dess waanabes front mot de som ifrågasätter systemet. Vi skulle behöva en sagas barn som säger att kejsaren är naken. Likheten med religionen tycker jag är slående. Akademiska Ekonomer blir oerhört stötta om man antyder att ekonomin ingalunda är en naturvetenskap. Känner ni igen anspråken från religionen?   Kapitförvaltarna , pengaplacerarna, räknar numera inte bara på produktionskostnadsminskningar i industrin utan också på möjligheten att mjölka skattepengar ur samhällenas välfärdsprogram, på våra barn och barnbarns skolor och på att plocka ut ett ”mervärde” ur betalningen av mormors vård.

Mycket kapital söker placering för att åtminstone inte minska. Det utgör en väldig kraft. Det är dessvärre inte geniala intuitiva logistikjärnor som styr vår värld som nyliberalerna tycks tro utan små rädda tjänstemän fjättrade i tanken av en närmast religiös lojalitet till en rätt simpel teori.  Den att ”money talks” och att vara angelägen om att skydda sin egen rygg.

Vad kommer det sig att vi socialister inte omedelbart vinner diskussionen om vinst i vården. Det är ju uppenbart att det inte skall vara tillåtet att ta ut vinst i våden. Göran Rosenberg har vid ett par tillfällen formulerat det väl. Varför fortsätter de som har tillgång till mediala plattformar att ihärda. Jag tror det beror på en osund sammansmältning av ledande borgerliga politiker, dito mediamäniskor och lättsmickrade f.d. sossehöjdare. Vi ses på Almedalens marknad. Detta beror inte på någon bestialisk ondska hos dessa inflytelserika personer. Nej, de agerar i god tro (fast fan tro´t). Det är den obändiga kapitalismen som med sin starka vind av mycket kapital som får de klentrogna att följa med. Bara döda fiskar följer med strömmen säger man, en allegori som kanske är hård och missvisande i detta sammanhang. Beteendet tyder emellertid inte på någon iögonfallande fysisk eller andlig spänst eller originalitet.

Lösningen på de kvalitetsproblem som finns inom kommunalt drivna verksamheter är inte att privatisera utan att professionellt utveckla verksamheterna med stora inslag av brukarinflytande

Håtuna 12 07 10
Rolf Brattström

torsdag 7 juni 2012

Hänt på Stadsdelsnämnden

Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-05-24 
Näringslivet har sina kvartalsrapporter, Stadsdelsnämnden har tertialrapporter. Dom sträcker sig över fyra månader bak och ger en tendens för hur det ekonomiska året blir. Nu på nämnden stod tertialrapport 1 (T1) på dagordningen. T1:an visar på stora svårigheter för Socialtjänsten. Kostnaderna för barn och tonåringar i familjehem ligger högt över budget. Nu oroar sig medarbetarna för att man tänker snåla in på dessa behövliga placeringar eller korta ner vårdtiden i familjehem. Helt fel, anser Rosa Lundmark och jag. Det ökar risken för mer kriminalitet och prostitution. Det ska inte alls bli så, säger M. Jag har gärna fel (om detta)! Även kontanterna till människor med funktionshinder (handikapp) sinar snabbt. Nu behöver den snåla Alliansen ta fram mer pengar. Dom finns! Det blev en miljard över förra året i Stockholm och 2012 ser ut att få ett liknande överskott. Man ”manipulerar” med nivån på utvärderingar, har S upptäckt. Målet för nöjdheten i till exempel äldreboende sätts i procent. Om en utvärdering visar sig ligga under procenten, så sänker man ribban för målet. Och vips så är pensionärerna mer nöjda eller var det högern...

 Mer jobb för socialtjänsten  Hela 30 procent fler anmälningar har socialtjänsten fått in senaste året. Medarbetarna belastas än hårdare, tidsgränser för utredningar och första kontakt spricker. Också medarbetarna i hemtjänsten slits hårt. Det visar deras höga tal för sjukskrivningar

Finsk förskola
 Vi vill få till en finsk förskola (daghem). Förvaltningen har gjort vissa sonderingar, som tyvärr visar på svagt intresse. Nära till dagiset är viktigt. Vi tror dock att intresset är större än vad undersökningen visar. Om daghemmet placeras vid Gullmarsplan kan det nog bli intressant för finsktalande föräldrar i Söderort och Södermalm och då får nog dagiset tillräck-ligt med knottar. Nej, sa nämnden. Rosa och jag funderar över hur vi kan gå vidare.

 Farliga partiklar på Årstadagis  Det planeras ett daghem där Johanneshovsvägen svänger ner mot Sandfjärdsgatan, alltså ovanför ”gamla Arla”. Det planeras också för husbyggen bort mot Bolidenplan. Detta kom- mer kraftigt öka trafiken på Johanneshovsvägen. Följden blir mycket buller och höga halter av farliga partiklar, som kan drabba dagiset. Halterna kommer att överstiga miljömålen. Mp tog initiativ till en återremiss så att förvaltningen kunde utreda dessa risker. Vi stöttade Mp:s önskan. Men nej sa moderathögern. Hu!

 Bra cykelplan  Staden har tagit fram en bra cykelplan, som vi gav applåder. Målet för planen sträcker sig till 2030. Dit är det långt. Vi ville ha etappmål för 2015, 2020 och 2025 för att säkra planeringen och få en hög motivation. Tyvärr lovar kartell-alliansen runt men håller tunt. Stadshuset basunerade ut en miljard till cyklisterna, men i budget sågs inte en spänn vid närmre koll.

 Ha en bra sommar! Lars Sterneby

torsdag 5 april 2012

Om tiggarna på Grand Hotel

I går kunde vi i Aftonbladet läsa ett reportage från ett ”tiggarläger” i Solna, enligt artikelförfattarna ungefär 3 km från Haga slott.
De som lever i det lägret tycks i huvudsak vara romer från sydeuropa.
Vi har väl alla sett någon eller några av dessa människor på stan.
Ett välbekant ansikte för mig är mannen med fiol och ett litet högtalarsystem som spelar i tunnelbanevagnarna. Han ser väldigt allvarsam ut, musiken han spelar är allvarsam, men när han efter avslutat musikstycke går genom vagnen med sin lilla påse som han sträcker ut till oss för att lägga pengar i så ler han hela tiden. Han ler mot dem som ger och han ler mot dem som inte ger.

Det finns många som har synpunkter på att tiggandet på stan tycks öka.
Det finns sådana som den sverigedemokratiske riksdagsmannen som skriver indignerade debattartiklar och motioner i syfte att förbjuda tiggeri. Hans bekymmer är att det stör gatubilden för den hederlige, strävsamme (svenske) medborgaren som vill njuta av en promenad på stan. Hans största problem – och samtidigt naturligtvis hans stora lycka – är att så väldigt många av dem som tigger inte är etniska svenskar.

Sen finns det andra som tycker att problemet är att fler och fler människor lever i sådan fattigdom att de tvingas ut för att tigga. I Sverige och i Europa . Som anser att politken lägger grunden och skapar förutsättningar för att människor ska kunna leva drägligt .Som ser att systemet är sjukt och att det inte räcker att lappa och laga utan att det behövs reformeras från grunden.
Varje människa som tigger är just en människa – med sitt livsöde, sin personliga tragedi.
Att de blir fler är ett stort och reellt symptom som vi måste ta på allvar.

När jag flyttade till Stockholm för drygt 20 år sedan så hände det ibland att jag såg någon som tiggde pengar. Oftast var det missbrukare eller psykiskt sjuka människor. Inte helt sällan en kombination.. Nu så ser jag det så gott som dagligen. Missbrukarna finns kvar, men de har fått sällskap . Bland annat av de som egentligen inte finns. De papperslösa, de ”illegala” som vissa envisas med att kalla dem. Hur nu människor kan vara illegala?
Somliga ger, och somliga ger inte.
Jag kan inte moralisera eller värdera hur människor tänker när de låter bli att ge.
En del ger kanske regelbundet till en organisation eller verksamhet som de tror har möjlighet att förändra.
En del kanske ger ibland och ibland inte.
Andra är utförsäkrade eller sysselsatta i FAS 3 och måste själva vända på varje krona för att få dett att gå runt.
Många ger aldrig.
Tyvärr hörs det många gånger andra orsaker och andra tongångar till att man inte vill ge pengar, och de kommer inte bara från SD-land.


Man talar om att tiggarna är organiserade, att de utnyttjar svenskarnas naivitet, att de där lapparna de lägger på tunnelbanesätena är falska. De har inte alls några sjuka barn som behöver operation. Det är bara bluff.
I själva verket är de ett gäng arbetsskygga, jätterika, välorganiserade riskkapitalister som efter tio timmar i tunnelbanan sitter i sviter på Grand Hotel på nätterna och äter kalvlever och skrattar åt godtrogna stockholmare som bidrog till notan med i bästa fall en hundralapp.
Eller?


Om du ger pengar till de som tigger eller inte är upp till dig.
Jag önskar dock att medresenärerna på gröna linjen och alla andra som stöter på de här utsträckta händerna ska fråga sig– Hur långt tror ni att det har gått innan någon ser att den enda utvägen för att klara dagen är att gå ut och tigga?
Vill vi ha det så här?

Med chockdoktriner i länder som har drabbats hårdast av finanskriserna, med mer avregleringar och marknadslösningar, med mer högerpolitik – Tror ni att dessa människor kommer att bli färre?

/ Ewa Pååg

måndag 2 april 2012

Referat/Distriktsårskonferensen 24-25 Mars

Ett referat från Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012.
Landstingshuset 24-25 Mars.

Ombud från Enskedeföreningen var undertecknad (Ewa Pååg), Moa Rosenqvist, Gun Walldén och Peter Söderberg.

Med solsken och vårtemperatur utanför Landstingshuset inleder Vänsterpartiets egen glädjespridande blåsorkester konferensen.
De spelar bland annat ” Ingen mans land ” av Vystotskij, ”Känslans partisaner” och naturligtvis – till sång av ombuden - ”Internationalen”.

När vi applåderat blåsorkestern inledningstalar distriktets avgående ordförande John Hörnqvist.
Han talar med emfas om att Vänsterpartiet i Stockholm 2008 tog fronten i Kampen om Välfärden, och att det var den stora valfrågan 2010. Han talar om att trots ett dåligt valresultat har Vänsterpartiet i Stockholm ökat från 1800 medlemmar till 3000 och att vi måste gå tillbaka till 80-talet för att hitta sådana siffror.
Han nämner naturligtvis den inspirerande kongressen som Vänsterpartiet hade i januari, där vi lade grunden för en radikal och än mer feministisk inriktning på politiken, och där vi i Jonas Sjöstedt valde en ny partiordförande.
Oppositionen är på fötter igen, och Sverige behöver så väl en stark Vänster!

Därefter väljs enligt dagordningen mötesordförande, sekreterare och justerare.

I talarstolen lämnas sedan plats åt Anita Dorazio från Vänsterpartiets Fristadsfond.
Fristadsfonden hjälper asylsökande att få bl a sakkunnig juridisk hjälp, de bekostar tortyrutredningar, läkarutlåtanden och psykologhjälp.
Asylreglerna har hårdnat i Sverige och Migrationsverkets tolkningar är många gånger uppåt väggarna. Sverige har fällts 19 gånger av FN:s kommitté för tortyr för att ha skickat tillbaka människor till länder och omständigheter som har lett till gripanden och tortyr.
Fristadsfonden behövs i alla högsta grad!!
(Se länk nedan, om Du vill vara med och ge pengar!)

Sedan är det åter John Hörnqvist. Han går igenom verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för 2011.
John delar också ut veterannålar till ett antal personer som har varit medlemmar i Vänsterpartiet i 40 år!

Riksdagsledamot Amine Kakabaveh berättar om riksdagsåret.

Efter lunch gästar Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt konferensen. Han håller ett upplyftande tal om hur Vänsterpartiet är och kommer att förbli det ledande oppostionspartiet. Om hur högerns iver till privatiseringar och avregleringar gått som allra längst i Stockholm och gjort huvudstaden till en experimentverkstad. I Stockholm kommer valet 2014 att bli ett tydligt ideologiskt val.

Genom att visa att Vi inte bara kritiserar utan också visar på alternativ till Alliansregeringens politik ska vi vinna valet 2014!

Avlöser Jonas i talarstolen gör Birgitta Sevefjord från Landstingsgruppen som efter att ha konstaterat att det är första gången hon talar direkt efter en partiordförande föredrar Landstingsgruppens verksamhetsberättelse.
Hon talar bl a om upphandlingen av St Görans sjukhus (som vi nu vet resultatet av) och om privatiseringsvågen i Stockholmsområdet. I Stockholm finns i dag 1600 (!) privata vårdgivare.
Även kollektivtrafiken står inför enorma utmaningar för att klara befolkningsökningen i länet.

Därefter är det återigen John Hörnqvist och den här gången står Budgetrapporten och Revisionsberättelsen i fokus. Distriktsstyrelsen beviljas ansvarsfrihet.

Sedan står Seluah Alsaati på tur för att inledningstala inför Verksamhetsplanen och de lagda motionerna.

Distriktet har lagt ett förslag om ett uttalande från konferensen i den fråga man föreslår vara fokusfråga till hösten, och det ska handla om bostäder. Och specifikt hyresrätten. Det råder en enorm bostadsbrist i Stockholm inte minst med hänsyn till att länet växer med ungefär 40000 personer årligen.
Det finns motioner lagda som vill att det ska specificeras att gälla just allmännyttan, och ”vår” Moa Rosenqvist yrkar och talar för en av dessa, med udden riktad mot slumvärdar som låter hyreslägenheterna förfalla.
Efter röstning så vinner dock distriktsstyrelsens förslag att avslå motionen.

Det finns även motioner lagda som anser att fokusfrågan borde handla om kollektivtrafiken då den är minst lika viktig som bostadsfrågan och att de många gånger tangerar varandra. Intressanta diskussioner om detta och ingen motsätter sig väl egentligen att kollektivtrafiken är en oerhört viktig fråga, men efter röstning så bestäms att konferensen antar DS förslag om fokusfråga.
Uttalandet som DS lagt fram om frågan antas efter en del ändringar som ombuden lagt.


Nästa gäst är Anne-Li Lehnberg från Flamman, som mycket riktigt konstaterar att Flammans roll i det svenska medielandskapet är viktigare än på länge! Media vrider sig i allt snabbare hastighet åt höger och då är det än oundgängligare med en socialistisk röst!
Anne-Li skickar också runt en lista där ombuden kan teckna sig för en gratis provprenumeration.
Det blir inte så många namn på den listan, inte på grund av ointresse men de flesta i salen har naturligtvis redan Flamman i brevlådan !

Så är det dags att välja ny ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. Föreslagen av valberedningen är Seluah Alsaati som också med acklamation väljs av konferensen.
Seluah håller med den äran ett inspirerande tal och jag är övertygad om att distriktstårskonferensen har gjort ett mycket klokt val. Hon avtackar även John Hörnqvist på ett fint och uppriktigt sätt.
Stående ovationer och välförtjänta applåder till John.

En annan duktig talare vi får äran att lyssna till är Johanna Granbom från Ung Vänsters Stockholmsavdelning.

Dag 1 ajourneras vid 18.30 tiden, och Clara Lindblom informerar ombud och åhörare att försovning för att vi missat ställa om klockan till sommartid inte kommer att ses med blida ögon ;)

På söndagen börjar vi med att välja en ny Distriktsstyrelse. Det sker efter en del mankemang, då det visar sig att det har lämnats in fler röstsedlar än vad det har checkats in ombud. Efter upprop av samtliga ombud lyckas presidiet identifiera de skyldiga och med acklamation så godtar konferensen röstningen.
Vi väljer även under dagen ersättare och revisorer.

Efter debatt i talarstolen om de olika motionerna, och röstningar så antar sedan konferensen Verksamhetsplanen.

Första gäst dag 2 är Hyresgästföreningens Terje Johansson, som berömmer Vänsterpartiet för att vara den enda politiska kraft i Sverige som tydligt markerar och står upp för hyresrätten. Viktigare än någonsin efter de stora utförsäljningarna och ombildningarna av hyreslägenheter i Stockholm.

Därefter är det dags för de allmänna motionerna; från Distriktsstyrelsen presenterar Mats Einarsson blocket.
Enskedevänstern har skrivit en motion som föreslår att de 10% av föreningarnas ekonomiska medel som efter kongressbeslut ska avsättas till Ung Vänster fördelas direkt ifrån distriktet. Anledningen är att medlemsantalet i UV inte alltid är i paritet med partiföreningen. DS har avslagit med motionen med hänvisning till att Ung Vänster redan har ett utjämningssystem.
Ombud från andra partiföreningar har yrkat på motionen och talar för den och med en ändring som säger att det gäller Ung Vänster-klubbarna i Stockholms stad så ändrar sig DS och yrkar bifall på motionen. Vilket det också blir vid omröstningen.

Moa Rosenqvist yrkar och talar för motion A11 som handlar om att begreppet kvinnopolitiskt ansvarig byts mot feministiskt ansvarig.
Moa och motionären anser att mycket kan rymmas inom begreppet kvinnopolitik som inte nödvändigtvis behöver vara Vänsterpolitik. Med ”kvinnopolitik” kan man också få uppfattningen att politiken inte berör män och därför är feministiskt ansvarig ett riktigare och mer heltäckande begrepp.
Konferensen röstar bifall till motionen, med ändringen att den ska gälla de dokument som produceras av Vänsterpartiet i Stockholmsdistriktet.
Efter debatt och röstning om övriga yrkade motioner fastställer konferensen blocket med de Allmänna motionerna.


Innan det är dags för Kampanjupptakten så gästas vi av Johnny Nadérus från SEKO.
Han berättar en del horribla historier från tunnelbanan, bl a om hur Securitaspersonal uppmanas att fuska med rapporteringen av antalet ”plankare”, och om hur städningen av perrongerna som tidigare gjorts på nätterna numer ska göras dagtid. Anledningen till det är att upplevelsen för passagerarna att det är någon som städar tycks överordnat att tunnelbanan verkligen blir städad. Och naturligtvis överordnat arbetsmiljön för de anställda.

Så börjar konferensen närma sig sitt slut –kvar är kampanjupptakten inför höstens stora kampanj om Bostäder.

För att möta befolkningsökningen i länet beräknas att minst 20000 bostäder om året behöver byggas.
Distriktet har i och med konferensens antagande av uttalandet kring fokusfrågan bestämt att påbörja arbetet för att till hösten presentera en sammanhållen politik i bostadsfrågan.
Distriktet tar gärna emot förslag från partiföreningarna på områden där bostäder kan byggas.
Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012 förklaras avslutad efter att ombud och åhörare än en gång sjungit ” Internationalen”.

/ Ewa Pååg
fristadsfonden.se

fredag 30 mars 2012

Hänt på stadsdelsnämnden

Helt oväntat blev det en stundtals het debatt om uppföljningarna av äldreboendena Mårtensgården och Högdalens vård – och omsorgsboende. Även om tjänstemännen menar att omvårdnaden är god så slarvar dessa äldrehem med att leva upp till vårdavtalen. Mårtens-
gården missar bland annat att uppdatera och utvärdera omvårdnaden så som lagen kräver.
Brister i journaler och planer för rehabilitering för vissa äldre saknas hos Högdalens vård – och omsorgsboende.
Rosa Lundmark och jag och även S ser allvarligt på detta. Vi vill att man ska kräva skadestånd (vite) för detta och därmed snabbt få rätsida på bristerna. Detta upprörde den moderata kartellen, som naturligtvis förminskar problemen och på intet sätt vill kräva vite. Då är det alltså Ok att betala för något som inte levereras! Inte så konstigt egentligen, de vill ju bara snåla och blunda.

Stora skillnader i arbetslöshet i Enskede-Årsta-Vantör
Värst är arbetslösheten i Rågsved med 7,6 procent och lägst på Enskedefältet med 1,9 procent. Inte så oväntat. Från ”nya arbetarpartiet” förväntar man sig krafttag. Men dom saknas så klart.





Ombyggnad av aulan på f d Bandhagens gymnasium
Stadsbyggnadskontoret vill bygga lägenheter i aulan, dels i källaren, dels i själva aulan. Vi tycker det andas ”bygg bostäder till varje pris”. Utemiljön är usel, både bullerstörd och mörk. Dessutom får lägenheterna i källaren ett parkeringshus i två plan till utsikt och nära granne. Några av bostäderna är så smala att man inte får in en säng i skissen. Gör kontor och förråd alternativ kulturhus av aulan istället, tycker Rosa och jag.


Ha det!
Lars Sterneby

måndag 26 mars 2012

Funderingar över rikets styre

Funderingar över rikets styre.

En bit in på andra mandatperioden med moderatledd borgerlig regering blir tecknen på systemskifte och dålig skötsel av centrala funktioner i samhället allt tydligare. Taktiken som (M) lagt upp att steg för steg minska statens/landstingens/kommunernas inflytande och ge plats för privata aktörer är tydlig. (M) vet att majoriteten av väljarna inte vill ha systemskifte, de vet att de allra flesta vill att samhället skall sköta vård, skola och omsorg. Därför genomförs förändringarna stegvis och så tyst som möjligt. Men det börjar bli svårt att dölja det faktiska systemskiftet.. Dels börjar folk upptäcka att jobbskatteavdrag med mer pengar i den egna plånboken inte kompenserar för neddragningar i den allmänna välfärden. Det funkar en tid tills den breda väljarbasen i sina belånade hus och lägenheter märker att mormor får usel vård av någon Komandora-liknande företeelse, att barnen inte kan få någon bostad när de helst bör flytta hemifrån, att skolan köper elever med betygsinflation utan att ha varken kemisal, gympasal eller ens skolgård. Eller ens någon samhällelig uppföljning. Hur bra är det här börjar folk fråga sig.

Mycket av vad den borgerliga regeringen och för den skull högern i Stockholm genomför är slarvigt och ogenomtänkt. Det handlar om, för att tala ett språk de förstår, om bad management. Apoteksförsäljningen skedde inte för att förbättra samhällets distribution av läkemedel eller för att hålla ned kostnaderna utan för att marknaden krävde det. I vems tjänst jobbar dom? Försäljningen av Stockholms förortscentrum till halvkriminella Boultbee har ju direkt motverkat förbättring av förorterna som de retoriskt säger sig värna.. Satsningen på Volvo IT, en centralisering av all dataverksamhet i Stockholm, är att betrakta som ett pyramidalt misslyckande. Sodexo - centralmat till alla sjukhus, eller låta ett bemanningsföretag utfärda lärarleg. Listan kan göras lång på inkompetenta försök att leka affär med våra skattepengar, med centrala samhällsfunktioner.

Vad som är typiskt är att det inte finns någon politiker som tar ansvar, som tar en diskussion. I min fantasi tas besluten och idéerna fram i slutna rum av finniga studenter i Timbros och Kreabs källare och sedan genomdrivs de av riktiga ”doers” som inga borgerliga förtroendevalda vågar diskutera med. För dom är nämligen hemskt tysta i alla församlingar. Man undrar varifrån besluten kommer då parlamentarikerna själva sällan eller aldrig tar en diskussion, eller ens argumenterar för sin sak. Ett typiskt exempel är högsta politikern i Sthlms läns landsting, Filippa, stadsministerns ex.

Ett ytterligare exempel på ansvarsflykt är krigsministeriets chef, felaktigt kallad tomhylsan – han är inte alls tom, han visade sig var fylld av talgfärs som smetat ned hela regeringen och t.o.m. stänkt på socialdemokraterna. ”Vad är det för fel på att sälja en fabrik för raketdrivna granater till en feodal, diktatur. Dom är ju på USAs  sida precis som vi. Och har det för övrigt begåtts några oegentligheter så är det längre ned i organisationen” mässar han och stryker diskret flottet från talorganet.    Hur kan detta passera?

Jag hörde Sveriges utrikesminister på radio. Han skiljer sig lite från de andra moderaterna i att han inte verkar rädd för att prata. Jag lyssnade på lurar medans jag höll på med något och var tvungen att avbryta för att kolla allmenackan. Nej det var inte söndag förmiddag  och satirprogram utan faktiskt Bildt in person. Pretantiöst, grötmyndigt och omständligt som vanligt sade han ingenting. Ingenting annat än senaste uppfattningen från USA om Afganistan. Som om han kommit på det själv.”Nej, det är inte bra att stanna där i evighet” sade han. Det kan man ju hålla med om. Högerregeringens önskan att Sverige skall vara mobila globala vakthundar i EUs eller USAs tjänst har ingen folkförankring. Det framkallar grunderna för ett auktoritärt och kontrollerande samhälle. Vi är ju i krig, svenska soldater dör, du kan väl inte ifrågasätta deras goda vilja. Hur hamnade vi här, i den här argumentationsnivån. Inte genom breda demokratiska diskussioner före beslut. Det är fortfarande lite Karl XII över besluten – för mycket folkinflytande över krigspolitiken gynnar inte krigsförespråkarna, alltså undviker man det. Nu är det inte kyrkklockornas brons som måste smältas ned till kanoner utan hederlig svensk öppen diskussion som offras.
Rolf Brattström  120324  

torsdag 22 mars 2012

Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09

Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09

Hur spännande låter Verksamhetsberättelse 2011? Nä, tänkte väl det! Ändå tog punkten nära en timme med kul och spänstiga argument från oss och S, som var i högform denna kväll. Mp då? Mest en tigandes tystnad. Den moderatstyrda borgliga kartellen var stolt över att man hållit budget. Att ungdomsarbetslöshet är fortsatt hög, att många hushåll behöver ekonomiskt stöd, att garantin för barnomsorg sprack och att vi fått vår första Caremaskandal, tycks inte bekymra dem. Misslyckanden som inte helt går att tiga ihjäl döljer kartellen bak ord som ”utvecklingspotential” och ”förbättringsområden”.
På hela 2.335,8 miljoner, alltså en bit över 2 miljarder, ligger summan för stadsdelens insatser. Här kommer några siffror uttryckt i miljoner kronor:

förskola: 495,3 ekonomiskt stöd: 170,7
äldreomsorg: 890,0 arbetsmarknadsåtgärder: 16,4
stadsmiljö (parker mm) 20,9 individ och familjeomsorg: 244,3

Till medarbetarnas löner går 1.069,5 miljoner. Privatiseringarna kostar oss 749,1 miljoner, som nästan är 1/3-del av kostnaderna. Kanske gick 70 miljoner direkt in i finanskapitalismens plånböcker Gissa om Rosa Lundmark och jag hellre sett att dessa pengar hade gått till satsningar på personal och arbetslösa.

Ja till hbt-policy i kommunen
Vänsterpartiet vill att kommunen ska besluta om en hbt-policy likt den som finns i landstinget sedan i höstas. Hela nämnden sa ja till förslaget som ska upp till beslut i kommunfullmäktige. Policyn har tre huvudmål; synliggörande, kompetens och bemötande.

Bättre ungdomsmottagning (UM) i Rågsved
Vi vill ha en bra och fullvärdig mottagning i Rågsved. Tillsammans med S och Mp har vi ännu en gång fört fram detta skriftligt till nämnden. Den nuvarande UM ligger i bortre ändan av ett daghem på Sköllerstagatan. Den är kyffigt ordnad med en trasig gynstol placerad i ett kök. Öppettiderna är snåla med två timmar på torsdag eftermiddag och två på fredag förmiddag. Vi vill ha en ny lokalisering och frikostliga öppettider. Denna UM kan avlasta Gullmarsplans UM, som är öppen för alla unga i länet.

Öppet möte i Dalen
Onsdagen den 18 april blir det så kallat områdesmöte i Dalen. Var och hur dags kommer att annonseras i bland annat Mitt i Söderort. Förhoppningsvis blir det många boende som kommer med sina frågor. Vi hoppas också att företagare, polis, föreningar och Nytorpsskolan är där tillsammans med politiker i vår nämnd.

Farligt med vinstdrivande vård
Medskickad pdf-fil går till en artikel i Läkartidningen. Den handlar om forskning som visar på att vård med vinstsyften är farligare än icke vinstdriven vård

med ljusnande hälsning
Lars Sterneby

fredag 27 januari 2012

Stockholm vatten behöver en ny miljöpolicy!

Vänsterpartiet har en styrelserepresentant, och en suppleant, i Stockholm Vatten AB. Vidsenaste mötet skulle ett antal policyer fastställas. Min reservation finns nedan. De borgerliga
styrelsemedlemmarna ställer sällan frågor eller diskuterar sakfrågor. Dom är mycket lydiga,
som gamla sovjetiska politrucker från en svunnen tid.

Stockholms Vatten AB
Styrelsemöte 2011-12-15
Policyer för Stockholm Vatten koncernen
Återremissyrkande, alt text till Reservation
Rolf Brattström

Bolaget bör omarbeta sin miljöpolicy. Av i huvudsak två skäl.

För det första är policyn för tam. Den har en allt för låg ambitionsnivå. SVAB behöver
minska sin negativa miljöpåverkan. I dessa tider krävs tydliga och handfasta åtgärder
för att möta de klimatförändringar som är på väg. Det räcker inte att - ”Vi skall vara
minst lika bra som lagen kräver”. Det är en målsättning som närmast väcker löje.
Att vi lovar att hålla oss inom lagens ramar är inte särskilt framåtsyftande. Det är allt
tydligare att mer behöver göras än att uppfylla en eftersläpande lagstiftnings krav.

För det andra följs inte policyn. En del av den nuvarande policyn lyder: - Vi skall
ständigt förbättra vårt arbete . Den följs inte. Vi har minskat kostnaderna för
avloppsrening, men vi har inte minskat våra utsläpp. Vi tar emot mindre föroreningar
(beräknat som OCP) 2010 än vi gjorde för tio år sedan, men vi släpper ut mera än vi
gjorde då. Drygt 10 % mer. Samma tendens finns för BOD, ett annat mått på utsläppta
föroreningar, från våra båda reningsverk.

En annan devis i den föreslagna, oförändrade miljöpolicyn är att – Vi ska arbeta
förebyggande. Den följer inte bolaget heller. Läckaget av dricksvatten från våra
ledningar har ökat markant under 10 år, med mellan 50 och 80 % beroende på om man
mäter i miljoner kubikmeter eller liter per minut och ledningskilometer. Programmerat
underhåll har ersatts av att laga när det går sönder. Renoveringstakten, utbyte av
gamla ledningar, har under perioden halverats. Det är möjligt att det uppfattas som rätt
enligt någon nyliberal doktrin men det är svårförenligt med den nuvarande lydelsen av
miljöpolicyn.

Sammantaget anser jag att det finns goda skäl till att återremittera förslaget till miljöpolicy.
Dels för att vi anser den vara alldeles otillräcklig i ambition och framförhållning, dels för att
den uppenbarligen inte följs och därför av intellektuellt hederliga skäl bör omformuleras om
nu majoriteten inte avser att ta nödvändiga miljöhänsyn. Data är hämtade från bolagets egen
redovisning Nyckeltal 2001-2010.

#

måndag 9 januari 2012

Reflektioner efter kongressen.

Hemma igen.
Glad och inspirerad efter fyra dagars kongressande i Uppsala Konsert och Kongress. Futuristiskt, märkvärdigt bygge vars rulltrappor inte lämpar sig för oss med anlag för svindel.


Mina förväntningar inför kongressen var höga men ganska oklara.
Jag är nybörjare i de politiska sammanhangen. Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men medlemskapet är inte äldre än ett år.

Dagarna i Uppsala har överträffat dessa förväntningar och molnen har skingrat sig en del.


Vid lunchen den första dagen sitter två äldre herrar vid bordet jämte mitt. Den ena har en krycka vid sin sida och den andra en rullator. Den ena heter Lars Werner och den andra CH Hermansson. Det känns högtidligt och fint att se dem, och bekräftar på nå't sätt min känsla av att de här dagarna är betydelsefulla.


Lars Ohlys invigningstal rasar mot riskkapitalister och mot oreglerad marknadsekonomi, mot rasister och mot regeringen Reinfeldts systematiska nedmontering av välfärdsstaten.
Han talar om den öppna och demokratiska processen som föregått kongressen i frågan om att välja Vänsterpartiets nya ledare.
Hans tal lägger en grund för den här kongressen, den är handlingskraftig, hoppfull och involverande.

Jag blir inte besviken.
Som det blåbär jag är har jag inte yrkat på några motioner och inte satt upp mig på talarlistan. Jag följer debatten och imponeras av alla dessa duktiga och engagerade ombud.
Det är något visst med de här vänstermänniskorna. De har en okuvlig tro på att alla steg som kan tas mot ett bättre, jämlikare och rättvisare samhälle ska tas.

Presidiet med bl a knivskarpa Veronica Ekström och fantastiska Ali Esbati gör ett imponerande jobb med att hålla ordning på talarlistor och tider och de navigerar oss skickligt och effektivt genom röstningen om motionerna. Här förtjänar även Mats Einarsson och Karin Mellegård omnämnande för sin proffsighet.

Ali Esbati tycker vid ett tillfälle att sorlet i salen är för högt och uppmanar oss till tystnad. Detta resulterar till församlingens stora förtjusning i att Ulla Hoffman drar igen dörren till kongresshallen framför näsan på SVTs Mats Knutsson i Rapports direktsändning,




Första dagen sker omröstningen som ska avgöra huruvida Vänsterpartiet fortsättningsvis ska ha en eller två partiledare. Det blir en jämn votering,115 mot 108 till förmån för partistyrelsens linje. En partiledare.

Media skriver att Vänsterpartiet är djupt splittrat i frågan.

Den känsla jag får i salen är inte en av djup splittring utan av respekt för det demokratiska systemet.



Emellanåt avbryts debatten för att lämna plats åt gäster, såväl svenska som internationella.
TCO ordföranden Eva Nordmark, Malis socialistiska ledare Oumar Mariko och Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg. För att nämna några.

Stort intryck på mig gör Johanne Schmidt Nielsen från danska Enhedslistan.
Danmark fick i höstas en ny regering, och det rasistiska dansk folkepartis inflytande på dansk politik har begränsats.

Johanne Schmidt Nielsen, som så många andra talare på den här kongressen inger hopp.


Och apropå hopp – på fredagen väljer Vänsterpartiets 39:e kongress Jonas Sjöstedt till ny ordförande.
Media talar om Vänsterpartisternas skyhöga förväntningar på Sjöstedt, att han av somliga ses som Messias.

Jag tror inte att Jonas Sjöstedt kommer att rädda världen. Dock tror jag att han kommer att vara med och leda in på vägen mot en bättre värld.
Jag tror inte heller att han är Messias, men att han kommer att vara delaktig i att frälsa oss från Reinfeldt och Borg 2014 känns fullkomligt solklart.


Det är en dålig utveckling i det här landet.

Alliansregeringens politik splittrar och slår sönder.

Två tredjedelssamhället börjar bli ett faktum.

Jag tror inte att vi i egentligen vill ha det så här, vare sig vi röstar på Vänsterpartiet eller inte.

Alltför många ger dock uttryck för en uppgiven och ganska dystopisk uppfattning om framtiden. Många tycks anse att det inte går att göra någonting.

Jonas Sjöstedt är inte en av dem. Hans tal som på söndagseftermiddagen avslutar kongressen är sakligt, känslomässigt och entusiasmerande. På en och samma gång.


När jag lämnar Uppsala är det med en ännu starkare och fastare förvissning om att vi 2014 kommer att få en ny regering.

Jag tror att Jonas Sjöstedt som är ideologisk och samtidigt pragmatisk kommer att spela en stor roll i det arbetet.

Jag hoppas att han även för de som i dag inte röstar på Vänsterpartiet kan visa att det faktiskt går att påverka, att vi kan förändra.
En annan värld ÄR möjlig.

Tillsammans!


Ewa Pååg








lördag 7 januari 2012

Kongressrapport fredag

Strategidokumentet tog ett antal timmars debatt. Dokumentet handlar både om politiska prioriteringar och vår interna organisation och arbete. Delar av dokumentet upplevdes av en del som pekpinnar, om hur vi som vänsterpartister ska vara. Generellt var det fler 50-plussare som var negativa till de skrivningarna.
Malis socialistiska ledare Oumar Mariko från organisationen Sadi höll ett väldigt engagerande tal, om imperialismen och marknadskrafterna, och vikten av samarbete mellan socialistiska partier över hela världen, och önskemål om ökat stöd från europeiska vänsterpartier till socialistiska partier i tredje världen.

Kunnighet, lagarbete, pålitlighet, och en förmåga att ta sig igenom tv-rutan var några av de egenskaper som lyftes fram för att argumentera för Jonas Sjöstedt. Ändå var nästan hälften av dem som var uppe i talarstolen för Rossanna Dinamarca. Vid slutresultatet, val av Jonas med röstsiffrorna 179-39 ville aldrig ta slut.

Att få igenom motioner som gått emot partistyrelsen har flera gånger fått applåder kongressalen. Några exempel:
- Vänsterpartiet ska verkar för att förbjuda bemanningsföretag, och för att begränsa arbetsköparnas möjligheter till allmän visstidsanställning.
- Vänsterpartiet ska fortsätta vara den drivande kraften för 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
- Tydligare skrivningar om att lösningen på miljöfrågan kräver att vi er med marknadstänkandet och ersätter det med en ny ekonomisk världsordning.


Även Johanne Schmidt Nielsen från danska enhetsliten höll ett väldigt bra tal. Danmark har nyligen fått en ny vänsterregering, och valet nyligen minskade också Dansk folkepartis inflytande radikalt.

Och så en liten medieincident.
Under en votering om partiprogrammet bad mötesordföranden Ali Esbati som pratade längst bak i rummet att vara tyst för att inte störa omröstningen. Sen visade det sig att personen som stört och pratat var SVT:s Mats Knutsson, i Rapports Direktsändning. Bilder, inklusive f.d. partiledare Ulla Hoffman som flyttar på Mats Knutsson för att kunna stänga dörren mellan honom och kongressdebatten, finns på SVT play, ungefär 4 minuter in i inslaget: http://svtplay.se/v/2669492/rapport/6_1_19_30_-_textat?sb%2Cp103263%2C1%2Cf%2C-1

torsdag 5 januari 2012

Kongressrapport torsdag

Den kvinnliga blåsorkestern PomPeriPossa Band swingade igång kongressen med pop efter att ha inlett kongressen med en svängig version av internationalen. Kongressen i Uppsala hålls på Uppsla konsert och kongress, som är en futuristisk och spännande skapelse.
Lars Ohly höll ett väldigt bra inledningstal. Bland de frågor som fick störst applåder var vårt nej till euro och att stoppa vinstintressen i välfärden.
Därefter inleddes själva kongressen med val av presidium. Mötesordförande Veronika Ekström inledde därefter med att leda ombuden i test av röstningsknapparna, som ombuden fått utdelade för att rösta med.
Idag har TCO och SACO tillsammans fler medlemmar än LO, sa Eva Nordmark, TCO-ordförande som besökte kongressen.

I frågan om delat ledarskap var nästan 50 ombud uppe i talarstolen uppe och argumenterade. Många ombud var uppe och talade för att dela partiledarskapet på två personer, men de flesta från partistyrelsen argumenterade mot. Efter middagspausen kom vi till slut till beslut. Med alla olika motioner och yrkanden var röstningsordningen tillräckligt komplicerad ör att ha fått egen powerpoint, gjort av presidiet.
Efter att ha röstat mellan två partiledare och en eller två partiledare (detta tredje alternativ fick en helt egen powerpoint), röstade kongressen för en eller två partiledare. Detta argument ställdes mot avslag, dvs att som tidigare ha endast en partiledare. Efter en jämn votering, 115 mot 108 röster typ?, vann partistyrelsen, dvs att Vänsterpartiet även i fortsättningen bara ska en enda partiledare.

Efter detta följe en kvälls- nattmangling av strategidokumentet.