måndag 16 juli 2012

Nyliberalismen som religion.




Kapitalismens drivkrafter åberopas som den goda energikällan på samma svårbegripliga men löftesrika sätt som religionen åberopar guds stärkande och helande kraft på samhälle och individ.
Vi som hävdar att vinstuttag ur åldringsvård och skola är olämpligt och inte kan försvaras med att vinst ger incitament till rationaliseringar och billigare varuproduktion som för tillverkningen av prylar, vi bemöts på ledarsidorna och högerbloggar på samma sätt som jag föreställer mig att de som hävdade att jorden var rund bemöttes av inkvisitorerna. Inte med svärd kanske men med svärdsliknande tungor.

Man kan tjäna pengar om man är rationell. Rationell är man om man kan minska produktionskostnaderna. Detta oavsett om kostnaderna är människor eller naturmaterial. Och om det finns en marknad som köper den billigaste acceptabla kvaliteten.

Små jordbrukare och små hantverkare kan, om de slås samman, producera mer till lägre kostnad om med hjälp av logistik och en gemensam ägare/ledning. Kapitalstarka köper upp produktionsenheter och slår ihop dem eller lägger ned olönsamma, teknikutvecklingen gör också produkterna billigare.  Det går åt otroligt mycket färre människor numera för att producera den mat och de prylar vi behöver (och i växande grad prylar och mat vi inte behöver). Resten då? – vi andra, vad förväntas vi göra, jo konsumera och låna till vår konsumtion, i alla fall vår bostad – och det är väl egentligen konsumtion det också. Kapitalismen innebär bl.a. att penningmedel hela tider flyttas till områden/sysselsättningar där insatt kapital förräntar sig bäst. På sista tiden har det bl.a. varit att låna ut pengar till Grekland. De som lånade ut pengar till staten Grekland räknade med att Eurogemenskapens medborgare skulle betala. Tyskland måste självklart ha betalt för sina tanks och sin medicin de sålt till Grekland på krita. Goldman och Sachs räknade med att Euromedlemmarna i Gemenskapen skulle pröjsa till sist. Det är i stort sett samma kapitalförvaltare som får livsuppehållande vård av allmänheten i form av statliga garantier efter Eurokrisen som för ett antal år sedan efter subprime-lånen. Vår finansminister verkar upprörd igen, inte för att bankerna är värdelösa på riskvärdering (för det är dom ju inte, de har hitintills i modern tid alltid fått betalt) utan för att grekerna är bekväma och för att de luras. När systemen inte fungerar, när allt mer talar för att jorden är rund, då gör etablissemanget och alla dess waanabes front mot de som ifrågasätter systemet. Vi skulle behöva en sagas barn som säger att kejsaren är naken. Likheten med religionen tycker jag är slående. Akademiska Ekonomer blir oerhört stötta om man antyder att ekonomin ingalunda är en naturvetenskap. Känner ni igen anspråken från religionen?   Kapitförvaltarna , pengaplacerarna, räknar numera inte bara på produktionskostnadsminskningar i industrin utan också på möjligheten att mjölka skattepengar ur samhällenas välfärdsprogram, på våra barn och barnbarns skolor och på att plocka ut ett ”mervärde” ur betalningen av mormors vård.

Mycket kapital söker placering för att åtminstone inte minska. Det utgör en väldig kraft. Det är dessvärre inte geniala intuitiva logistikjärnor som styr vår värld som nyliberalerna tycks tro utan små rädda tjänstemän fjättrade i tanken av en närmast religiös lojalitet till en rätt simpel teori.  Den att ”money talks” och att vara angelägen om att skydda sin egen rygg.

Vad kommer det sig att vi socialister inte omedelbart vinner diskussionen om vinst i vården. Det är ju uppenbart att det inte skall vara tillåtet att ta ut vinst i våden. Göran Rosenberg har vid ett par tillfällen formulerat det väl. Varför fortsätter de som har tillgång till mediala plattformar att ihärda. Jag tror det beror på en osund sammansmältning av ledande borgerliga politiker, dito mediamäniskor och lättsmickrade f.d. sossehöjdare. Vi ses på Almedalens marknad. Detta beror inte på någon bestialisk ondska hos dessa inflytelserika personer. Nej, de agerar i god tro (fast fan tro´t). Det är den obändiga kapitalismen som med sin starka vind av mycket kapital som får de klentrogna att följa med. Bara döda fiskar följer med strömmen säger man, en allegori som kanske är hård och missvisande i detta sammanhang. Beteendet tyder emellertid inte på någon iögonfallande fysisk eller andlig spänst eller originalitet.

Lösningen på de kvalitetsproblem som finns inom kommunalt drivna verksamheter är inte att privatisera utan att professionellt utveckla verksamheterna med stora inslag av brukarinflytande

Håtuna 12 07 10
Rolf Brattström

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

-Alla kommentarer granskas innan publicering.
-Håll god ton, tänk på netiketten!
-Rasistiska och främlingsfientliga kommentarer åker rakt ner i en liten soptunna där de hör hemma!