Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-05-24
Näringslivet har sina kvartalsrapporter, Stadsdelsnämnden har tertialrapporter. Dom sträcker sig över fyra månader bak och ger en tendens för hur det ekonomiska året blir. Nu på nämnden stod tertialrapport 1 (T1) på dagordningen. T1:an visar på stora svårigheter för Socialtjänsten. Kostnaderna för barn och tonåringar i familjehem ligger högt över budget. Nu oroar sig medarbetarna för att man tänker snåla in på dessa behövliga placeringar eller korta ner vårdtiden i familjehem. Helt fel, anser Rosa Lundmark och jag. Det ökar risken för mer kriminalitet och prostitution. Det ska inte alls bli så, säger M. Jag har gärna fel (om detta)!
Även kontanterna till människor med funktionshinder (handikapp) sinar snabbt. Nu behöver den snåla Alliansen ta fram mer pengar. Dom finns! Det blev en miljard över förra året i Stockholm och 2012 ser ut att få ett liknande överskott.
Man ”manipulerar” med nivån på utvärderingar, har S upptäckt. Målet för nöjdheten i till exempel äldreboende sätts i procent. Om en utvärdering visar sig ligga under procenten, så sänker man ribban för målet. Och vips så är pensionärerna mer nöjda eller var det högern...
Mer jobb för socialtjänsten Hela 30 procent fler anmälningar har socialtjänsten fått in senaste året. Medarbetarna belastas än hårdare, tidsgränser för utredningar och första kontakt spricker. Också medarbetarna i hemtjänsten slits hårt. Det visar deras höga tal för sjukskrivningar
Finsk förskola Vi vill få till en finsk förskola (daghem). Förvaltningen har gjort vissa sonderingar, som tyvärr visar på svagt intresse. Nära till dagiset är viktigt. Vi tror dock att intresset är större än vad undersökningen visar. Om daghemmet placeras vid Gullmarsplan kan det nog bli intressant för finsktalande föräldrar i Söderort och Södermalm och då får nog dagiset tillräck-ligt med knottar. Nej, sa nämnden. Rosa och jag funderar över hur vi kan gå vidare.
Farliga partiklar på Årstadagis Det planeras ett daghem där Johanneshovsvägen svänger ner mot Sandfjärdsgatan, alltså ovanför ”gamla Arla”. Det planeras också för husbyggen bort mot Bolidenplan. Detta kom-
mer kraftigt öka trafiken på Johanneshovsvägen. Följden blir mycket buller och höga halter av farliga partiklar, som kan drabba dagiset. Halterna kommer att överstiga miljömålen. Mp tog initiativ till en återremiss så att förvaltningen kunde utreda dessa risker. Vi stöttade Mp:s önskan. Men nej sa moderathögern. Hu!
Bra cykelplan Staden har tagit fram en bra cykelplan, som vi gav applåder. Målet för planen sträcker sig till 2030. Dit är det långt. Vi ville ha etappmål för 2015, 2020 och 2025 för att säkra planeringen och få en hög motivation. Tyvärr lovar kartell-alliansen runt men håller tunt. Stadshuset basunerade ut en miljard till cyklisterna, men i budget sågs inte en spänn vid närmre koll.
Ha en bra sommar!
Lars Sterneby
torsdag 7 juni 2012
torsdag 5 april 2012
Om tiggarna på Grand Hotel
I går kunde vi i Aftonbladet läsa ett reportage från ett ”tiggarläger” i Solna, enligt artikelförfattarna ungefär 3 km från Haga slott.
De som lever i det lägret tycks i huvudsak vara romer från sydeuropa.
Vi har väl alla sett någon eller några av dessa människor på stan.
Ett välbekant ansikte för mig är mannen med fiol och ett litet högtalarsystem som spelar i tunnelbanevagnarna. Han ser väldigt allvarsam ut, musiken han spelar är allvarsam, men när han efter avslutat musikstycke går genom vagnen med sin lilla påse som han sträcker ut till oss för att lägga pengar i så ler han hela tiden. Han ler mot dem som ger och han ler mot dem som inte ger.
Det finns många som har synpunkter på att tiggandet på stan tycks öka.
Det finns sådana som den sverigedemokratiske riksdagsmannen som skriver indignerade debattartiklar och motioner i syfte att förbjuda tiggeri. Hans bekymmer är att det stör gatubilden för den hederlige, strävsamme (svenske) medborgaren som vill njuta av en promenad på stan. Hans största problem – och samtidigt naturligtvis hans stora lycka – är att så väldigt många av dem som tigger inte är etniska svenskar.
Sen finns det andra som tycker att problemet är att fler och fler människor lever i sådan fattigdom att de tvingas ut för att tigga. I Sverige och i Europa . Som anser att politken lägger grunden och skapar förutsättningar för att människor ska kunna leva drägligt .Som ser att systemet är sjukt och att det inte räcker att lappa och laga utan att det behövs reformeras från grunden.
Varje människa som tigger är just en människa – med sitt livsöde, sin personliga tragedi.
Att de blir fler är ett stort och reellt symptom som vi måste ta på allvar.
När jag flyttade till Stockholm för drygt 20 år sedan så hände det ibland att jag såg någon som tiggde pengar. Oftast var det missbrukare eller psykiskt sjuka människor. Inte helt sällan en kombination.. Nu så ser jag det så gott som dagligen. Missbrukarna finns kvar, men de har fått sällskap . Bland annat av de som egentligen inte finns. De papperslösa, de ”illegala” som vissa envisas med att kalla dem. Hur nu människor kan vara illegala?
Somliga ger, och somliga ger inte.
Jag kan inte moralisera eller värdera hur människor tänker när de låter bli att ge.
En del ger kanske regelbundet till en organisation eller verksamhet som de tror har möjlighet att förändra.
En del kanske ger ibland och ibland inte.
Andra är utförsäkrade eller sysselsatta i FAS 3 och måste själva vända på varje krona för att få dett att gå runt.
Många ger aldrig.
Tyvärr hörs det många gånger andra orsaker och andra tongångar till att man inte vill ge pengar, och de kommer inte bara från SD-land.
Man talar om att tiggarna är organiserade, att de utnyttjar svenskarnas naivitet, att de där lapparna de lägger på tunnelbanesätena är falska. De har inte alls några sjuka barn som behöver operation. Det är bara bluff.
I själva verket är de ett gäng arbetsskygga, jätterika, välorganiserade riskkapitalister som efter tio timmar i tunnelbanan sitter i sviter på Grand Hotel på nätterna och äter kalvlever och skrattar åt godtrogna stockholmare som bidrog till notan med i bästa fall en hundralapp.
Eller?
Om du ger pengar till de som tigger eller inte är upp till dig.
Jag önskar dock att medresenärerna på gröna linjen och alla andra som stöter på de här utsträckta händerna ska fråga sig– Hur långt tror ni att det har gått innan någon ser att den enda utvägen för att klara dagen är att gå ut och tigga?
Vill vi ha det så här?
Med chockdoktriner i länder som har drabbats hårdast av finanskriserna, med mer avregleringar och marknadslösningar, med mer högerpolitik – Tror ni att dessa människor kommer att bli färre?
/ Ewa Pååg
De som lever i det lägret tycks i huvudsak vara romer från sydeuropa.
Vi har väl alla sett någon eller några av dessa människor på stan.
Ett välbekant ansikte för mig är mannen med fiol och ett litet högtalarsystem som spelar i tunnelbanevagnarna. Han ser väldigt allvarsam ut, musiken han spelar är allvarsam, men när han efter avslutat musikstycke går genom vagnen med sin lilla påse som han sträcker ut till oss för att lägga pengar i så ler han hela tiden. Han ler mot dem som ger och han ler mot dem som inte ger.
Det finns många som har synpunkter på att tiggandet på stan tycks öka.
Det finns sådana som den sverigedemokratiske riksdagsmannen som skriver indignerade debattartiklar och motioner i syfte att förbjuda tiggeri. Hans bekymmer är att det stör gatubilden för den hederlige, strävsamme (svenske) medborgaren som vill njuta av en promenad på stan. Hans största problem – och samtidigt naturligtvis hans stora lycka – är att så väldigt många av dem som tigger inte är etniska svenskar.
Sen finns det andra som tycker att problemet är att fler och fler människor lever i sådan fattigdom att de tvingas ut för att tigga. I Sverige och i Europa . Som anser att politken lägger grunden och skapar förutsättningar för att människor ska kunna leva drägligt .Som ser att systemet är sjukt och att det inte räcker att lappa och laga utan att det behövs reformeras från grunden.
Varje människa som tigger är just en människa – med sitt livsöde, sin personliga tragedi.
Att de blir fler är ett stort och reellt symptom som vi måste ta på allvar.
När jag flyttade till Stockholm för drygt 20 år sedan så hände det ibland att jag såg någon som tiggde pengar. Oftast var det missbrukare eller psykiskt sjuka människor. Inte helt sällan en kombination.. Nu så ser jag det så gott som dagligen. Missbrukarna finns kvar, men de har fått sällskap . Bland annat av de som egentligen inte finns. De papperslösa, de ”illegala” som vissa envisas med att kalla dem. Hur nu människor kan vara illegala?
Somliga ger, och somliga ger inte.
Jag kan inte moralisera eller värdera hur människor tänker när de låter bli att ge.
En del ger kanske regelbundet till en organisation eller verksamhet som de tror har möjlighet att förändra.
En del kanske ger ibland och ibland inte.
Andra är utförsäkrade eller sysselsatta i FAS 3 och måste själva vända på varje krona för att få dett att gå runt.
Många ger aldrig.
Tyvärr hörs det många gånger andra orsaker och andra tongångar till att man inte vill ge pengar, och de kommer inte bara från SD-land.
Man talar om att tiggarna är organiserade, att de utnyttjar svenskarnas naivitet, att de där lapparna de lägger på tunnelbanesätena är falska. De har inte alls några sjuka barn som behöver operation. Det är bara bluff.
I själva verket är de ett gäng arbetsskygga, jätterika, välorganiserade riskkapitalister som efter tio timmar i tunnelbanan sitter i sviter på Grand Hotel på nätterna och äter kalvlever och skrattar åt godtrogna stockholmare som bidrog till notan med i bästa fall en hundralapp.
Eller?
Om du ger pengar till de som tigger eller inte är upp till dig.
Jag önskar dock att medresenärerna på gröna linjen och alla andra som stöter på de här utsträckta händerna ska fråga sig– Hur långt tror ni att det har gått innan någon ser att den enda utvägen för att klara dagen är att gå ut och tigga?
Vill vi ha det så här?
Med chockdoktriner i länder som har drabbats hårdast av finanskriserna, med mer avregleringar och marknadslösningar, med mer högerpolitik – Tror ni att dessa människor kommer att bli färre?
/ Ewa Pååg
måndag 2 april 2012
Referat/Distriktsårskonferensen 24-25 Mars
Ett referat från Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012.
Landstingshuset 24-25 Mars.
Ombud från Enskedeföreningen var undertecknad (Ewa Pååg), Moa Rosenqvist, Gun Walldén och Peter Söderberg.
Med solsken och vårtemperatur utanför Landstingshuset inleder Vänsterpartiets egen glädjespridande blåsorkester konferensen.
De spelar bland annat ” Ingen mans land ” av Vystotskij, ”Känslans partisaner” och naturligtvis – till sång av ombuden - ”Internationalen”.
När vi applåderat blåsorkestern inledningstalar distriktets avgående ordförande John Hörnqvist.
Han talar med emfas om att Vänsterpartiet i Stockholm 2008 tog fronten i Kampen om Välfärden, och att det var den stora valfrågan 2010. Han talar om att trots ett dåligt valresultat har Vänsterpartiet i Stockholm ökat från 1800 medlemmar till 3000 och att vi måste gå tillbaka till 80-talet för att hitta sådana siffror.
Han nämner naturligtvis den inspirerande kongressen som Vänsterpartiet hade i januari, där vi lade grunden för en radikal och än mer feministisk inriktning på politiken, och där vi i Jonas Sjöstedt valde en ny partiordförande.
Oppositionen är på fötter igen, och Sverige behöver så väl en stark Vänster!
Därefter väljs enligt dagordningen mötesordförande, sekreterare och justerare.
I talarstolen lämnas sedan plats åt Anita Dorazio från Vänsterpartiets Fristadsfond.
Fristadsfonden hjälper asylsökande att få bl a sakkunnig juridisk hjälp, de bekostar tortyrutredningar, läkarutlåtanden och psykologhjälp.
Asylreglerna har hårdnat i Sverige och Migrationsverkets tolkningar är många gånger uppåt väggarna. Sverige har fällts 19 gånger av FN:s kommitté för tortyr för att ha skickat tillbaka människor till länder och omständigheter som har lett till gripanden och tortyr.
Fristadsfonden behövs i alla högsta grad!!
(Se länk nedan, om Du vill vara med och ge pengar!)
Sedan är det åter John Hörnqvist. Han går igenom verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för 2011.
John delar också ut veterannålar till ett antal personer som har varit medlemmar i Vänsterpartiet i 40 år!
Riksdagsledamot Amine Kakabaveh berättar om riksdagsåret.
Efter lunch gästar Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt konferensen. Han håller ett upplyftande tal om hur Vänsterpartiet är och kommer att förbli det ledande oppostionspartiet. Om hur högerns iver till privatiseringar och avregleringar gått som allra längst i Stockholm och gjort huvudstaden till en experimentverkstad. I Stockholm kommer valet 2014 att bli ett tydligt ideologiskt val.
Genom att visa att Vi inte bara kritiserar utan också visar på alternativ till Alliansregeringens politik ska vi vinna valet 2014!
Avlöser Jonas i talarstolen gör Birgitta Sevefjord från Landstingsgruppen som efter att ha konstaterat att det är första gången hon talar direkt efter en partiordförande föredrar Landstingsgruppens verksamhetsberättelse.
Hon talar bl a om upphandlingen av St Görans sjukhus (som vi nu vet resultatet av) och om privatiseringsvågen i Stockholmsområdet. I Stockholm finns i dag 1600 (!) privata vårdgivare.
Även kollektivtrafiken står inför enorma utmaningar för att klara befolkningsökningen i länet.
Därefter är det återigen John Hörnqvist och den här gången står Budgetrapporten och Revisionsberättelsen i fokus. Distriktsstyrelsen beviljas ansvarsfrihet.
Sedan står Seluah Alsaati på tur för att inledningstala inför Verksamhetsplanen och de lagda motionerna.
Distriktet har lagt ett förslag om ett uttalande från konferensen i den fråga man föreslår vara fokusfråga till hösten, och det ska handla om bostäder. Och specifikt hyresrätten. Det råder en enorm bostadsbrist i Stockholm inte minst med hänsyn till att länet växer med ungefär 40000 personer årligen.
Det finns motioner lagda som vill att det ska specificeras att gälla just allmännyttan, och ”vår” Moa Rosenqvist yrkar och talar för en av dessa, med udden riktad mot slumvärdar som låter hyreslägenheterna förfalla.
Efter röstning så vinner dock distriktsstyrelsens förslag att avslå motionen.
Det finns även motioner lagda som anser att fokusfrågan borde handla om kollektivtrafiken då den är minst lika viktig som bostadsfrågan och att de många gånger tangerar varandra. Intressanta diskussioner om detta och ingen motsätter sig väl egentligen att kollektivtrafiken är en oerhört viktig fråga, men efter röstning så bestäms att konferensen antar DS förslag om fokusfråga.
Uttalandet som DS lagt fram om frågan antas efter en del ändringar som ombuden lagt.
Nästa gäst är Anne-Li Lehnberg från Flamman, som mycket riktigt konstaterar att Flammans roll i det svenska medielandskapet är viktigare än på länge! Media vrider sig i allt snabbare hastighet åt höger och då är det än oundgängligare med en socialistisk röst!
Anne-Li skickar också runt en lista där ombuden kan teckna sig för en gratis provprenumeration.
Det blir inte så många namn på den listan, inte på grund av ointresse men de flesta i salen har naturligtvis redan Flamman i brevlådan !
Så är det dags att välja ny ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. Föreslagen av valberedningen är Seluah Alsaati som också med acklamation väljs av konferensen.
Seluah håller med den äran ett inspirerande tal och jag är övertygad om att distriktstårskonferensen har gjort ett mycket klokt val. Hon avtackar även John Hörnqvist på ett fint och uppriktigt sätt.
Stående ovationer och välförtjänta applåder till John.
En annan duktig talare vi får äran att lyssna till är Johanna Granbom från Ung Vänsters Stockholmsavdelning.
Dag 1 ajourneras vid 18.30 tiden, och Clara Lindblom informerar ombud och åhörare att försovning för att vi missat ställa om klockan till sommartid inte kommer att ses med blida ögon ;)
På söndagen börjar vi med att välja en ny Distriktsstyrelse. Det sker efter en del mankemang, då det visar sig att det har lämnats in fler röstsedlar än vad det har checkats in ombud. Efter upprop av samtliga ombud lyckas presidiet identifiera de skyldiga och med acklamation så godtar konferensen röstningen.
Vi väljer även under dagen ersättare och revisorer.
Efter debatt i talarstolen om de olika motionerna, och röstningar så antar sedan konferensen Verksamhetsplanen.
Första gäst dag 2 är Hyresgästföreningens Terje Johansson, som berömmer Vänsterpartiet för att vara den enda politiska kraft i Sverige som tydligt markerar och står upp för hyresrätten. Viktigare än någonsin efter de stora utförsäljningarna och ombildningarna av hyreslägenheter i Stockholm.
Därefter är det dags för de allmänna motionerna; från Distriktsstyrelsen presenterar Mats Einarsson blocket.
Enskedevänstern har skrivit en motion som föreslår att de 10% av föreningarnas ekonomiska medel som efter kongressbeslut ska avsättas till Ung Vänster fördelas direkt ifrån distriktet. Anledningen är att medlemsantalet i UV inte alltid är i paritet med partiföreningen. DS har avslagit med motionen med hänvisning till att Ung Vänster redan har ett utjämningssystem.
Ombud från andra partiföreningar har yrkat på motionen och talar för den och med en ändring som säger att det gäller Ung Vänster-klubbarna i Stockholms stad så ändrar sig DS och yrkar bifall på motionen. Vilket det också blir vid omröstningen.
Moa Rosenqvist yrkar och talar för motion A11 som handlar om att begreppet kvinnopolitiskt ansvarig byts mot feministiskt ansvarig.
Moa och motionären anser att mycket kan rymmas inom begreppet kvinnopolitik som inte nödvändigtvis behöver vara Vänsterpolitik. Med ”kvinnopolitik” kan man också få uppfattningen att politiken inte berör män och därför är feministiskt ansvarig ett riktigare och mer heltäckande begrepp.
Konferensen röstar bifall till motionen, med ändringen att den ska gälla de dokument som produceras av Vänsterpartiet i Stockholmsdistriktet.
Efter debatt och röstning om övriga yrkade motioner fastställer konferensen blocket med de Allmänna motionerna.
Innan det är dags för Kampanjupptakten så gästas vi av Johnny Nadérus från SEKO.
Han berättar en del horribla historier från tunnelbanan, bl a om hur Securitaspersonal uppmanas att fuska med rapporteringen av antalet ”plankare”, och om hur städningen av perrongerna som tidigare gjorts på nätterna numer ska göras dagtid. Anledningen till det är att upplevelsen för passagerarna att det är någon som städar tycks överordnat att tunnelbanan verkligen blir städad. Och naturligtvis överordnat arbetsmiljön för de anställda.
Så börjar konferensen närma sig sitt slut –kvar är kampanjupptakten inför höstens stora kampanj om Bostäder.
För att möta befolkningsökningen i länet beräknas att minst 20000 bostäder om året behöver byggas.
Distriktet har i och med konferensens antagande av uttalandet kring fokusfrågan bestämt att påbörja arbetet för att till hösten presentera en sammanhållen politik i bostadsfrågan.
Distriktet tar gärna emot förslag från partiföreningarna på områden där bostäder kan byggas.
Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012 förklaras avslutad efter att ombud och åhörare än en gång sjungit ” Internationalen”.
/ Ewa Pååg
fristadsfonden.se
Landstingshuset 24-25 Mars.
Ombud från Enskedeföreningen var undertecknad (Ewa Pååg), Moa Rosenqvist, Gun Walldén och Peter Söderberg.
Med solsken och vårtemperatur utanför Landstingshuset inleder Vänsterpartiets egen glädjespridande blåsorkester konferensen.
De spelar bland annat ” Ingen mans land ” av Vystotskij, ”Känslans partisaner” och naturligtvis – till sång av ombuden - ”Internationalen”.
När vi applåderat blåsorkestern inledningstalar distriktets avgående ordförande John Hörnqvist.
Han talar med emfas om att Vänsterpartiet i Stockholm 2008 tog fronten i Kampen om Välfärden, och att det var den stora valfrågan 2010. Han talar om att trots ett dåligt valresultat har Vänsterpartiet i Stockholm ökat från 1800 medlemmar till 3000 och att vi måste gå tillbaka till 80-talet för att hitta sådana siffror.
Han nämner naturligtvis den inspirerande kongressen som Vänsterpartiet hade i januari, där vi lade grunden för en radikal och än mer feministisk inriktning på politiken, och där vi i Jonas Sjöstedt valde en ny partiordförande.
Oppositionen är på fötter igen, och Sverige behöver så väl en stark Vänster!
Därefter väljs enligt dagordningen mötesordförande, sekreterare och justerare.
I talarstolen lämnas sedan plats åt Anita Dorazio från Vänsterpartiets Fristadsfond.
Fristadsfonden hjälper asylsökande att få bl a sakkunnig juridisk hjälp, de bekostar tortyrutredningar, läkarutlåtanden och psykologhjälp.
Asylreglerna har hårdnat i Sverige och Migrationsverkets tolkningar är många gånger uppåt väggarna. Sverige har fällts 19 gånger av FN:s kommitté för tortyr för att ha skickat tillbaka människor till länder och omständigheter som har lett till gripanden och tortyr.
Fristadsfonden behövs i alla högsta grad!!
(Se länk nedan, om Du vill vara med och ge pengar!)
Sedan är det åter John Hörnqvist. Han går igenom verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för 2011.
John delar också ut veterannålar till ett antal personer som har varit medlemmar i Vänsterpartiet i 40 år!
Riksdagsledamot Amine Kakabaveh berättar om riksdagsåret.
Efter lunch gästar Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt konferensen. Han håller ett upplyftande tal om hur Vänsterpartiet är och kommer att förbli det ledande oppostionspartiet. Om hur högerns iver till privatiseringar och avregleringar gått som allra längst i Stockholm och gjort huvudstaden till en experimentverkstad. I Stockholm kommer valet 2014 att bli ett tydligt ideologiskt val.
Genom att visa att Vi inte bara kritiserar utan också visar på alternativ till Alliansregeringens politik ska vi vinna valet 2014!
Avlöser Jonas i talarstolen gör Birgitta Sevefjord från Landstingsgruppen som efter att ha konstaterat att det är första gången hon talar direkt efter en partiordförande föredrar Landstingsgruppens verksamhetsberättelse.
Hon talar bl a om upphandlingen av St Görans sjukhus (som vi nu vet resultatet av) och om privatiseringsvågen i Stockholmsområdet. I Stockholm finns i dag 1600 (!) privata vårdgivare.
Även kollektivtrafiken står inför enorma utmaningar för att klara befolkningsökningen i länet.
Därefter är det återigen John Hörnqvist och den här gången står Budgetrapporten och Revisionsberättelsen i fokus. Distriktsstyrelsen beviljas ansvarsfrihet.
Sedan står Seluah Alsaati på tur för att inledningstala inför Verksamhetsplanen och de lagda motionerna.
Distriktet har lagt ett förslag om ett uttalande från konferensen i den fråga man föreslår vara fokusfråga till hösten, och det ska handla om bostäder. Och specifikt hyresrätten. Det råder en enorm bostadsbrist i Stockholm inte minst med hänsyn till att länet växer med ungefär 40000 personer årligen.
Det finns motioner lagda som vill att det ska specificeras att gälla just allmännyttan, och ”vår” Moa Rosenqvist yrkar och talar för en av dessa, med udden riktad mot slumvärdar som låter hyreslägenheterna förfalla.
Efter röstning så vinner dock distriktsstyrelsens förslag att avslå motionen.
Det finns även motioner lagda som anser att fokusfrågan borde handla om kollektivtrafiken då den är minst lika viktig som bostadsfrågan och att de många gånger tangerar varandra. Intressanta diskussioner om detta och ingen motsätter sig väl egentligen att kollektivtrafiken är en oerhört viktig fråga, men efter röstning så bestäms att konferensen antar DS förslag om fokusfråga.
Uttalandet som DS lagt fram om frågan antas efter en del ändringar som ombuden lagt.
Nästa gäst är Anne-Li Lehnberg från Flamman, som mycket riktigt konstaterar att Flammans roll i det svenska medielandskapet är viktigare än på länge! Media vrider sig i allt snabbare hastighet åt höger och då är det än oundgängligare med en socialistisk röst!
Anne-Li skickar också runt en lista där ombuden kan teckna sig för en gratis provprenumeration.
Det blir inte så många namn på den listan, inte på grund av ointresse men de flesta i salen har naturligtvis redan Flamman i brevlådan !
Så är det dags att välja ny ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. Föreslagen av valberedningen är Seluah Alsaati som också med acklamation väljs av konferensen.
Seluah håller med den äran ett inspirerande tal och jag är övertygad om att distriktstårskonferensen har gjort ett mycket klokt val. Hon avtackar även John Hörnqvist på ett fint och uppriktigt sätt.
Stående ovationer och välförtjänta applåder till John.
En annan duktig talare vi får äran att lyssna till är Johanna Granbom från Ung Vänsters Stockholmsavdelning.
Dag 1 ajourneras vid 18.30 tiden, och Clara Lindblom informerar ombud och åhörare att försovning för att vi missat ställa om klockan till sommartid inte kommer att ses med blida ögon ;)
På söndagen börjar vi med att välja en ny Distriktsstyrelse. Det sker efter en del mankemang, då det visar sig att det har lämnats in fler röstsedlar än vad det har checkats in ombud. Efter upprop av samtliga ombud lyckas presidiet identifiera de skyldiga och med acklamation så godtar konferensen röstningen.
Vi väljer även under dagen ersättare och revisorer.
Efter debatt i talarstolen om de olika motionerna, och röstningar så antar sedan konferensen Verksamhetsplanen.
Första gäst dag 2 är Hyresgästföreningens Terje Johansson, som berömmer Vänsterpartiet för att vara den enda politiska kraft i Sverige som tydligt markerar och står upp för hyresrätten. Viktigare än någonsin efter de stora utförsäljningarna och ombildningarna av hyreslägenheter i Stockholm.
Därefter är det dags för de allmänna motionerna; från Distriktsstyrelsen presenterar Mats Einarsson blocket.
Enskedevänstern har skrivit en motion som föreslår att de 10% av föreningarnas ekonomiska medel som efter kongressbeslut ska avsättas till Ung Vänster fördelas direkt ifrån distriktet. Anledningen är att medlemsantalet i UV inte alltid är i paritet med partiföreningen. DS har avslagit med motionen med hänvisning till att Ung Vänster redan har ett utjämningssystem.
Ombud från andra partiföreningar har yrkat på motionen och talar för den och med en ändring som säger att det gäller Ung Vänster-klubbarna i Stockholms stad så ändrar sig DS och yrkar bifall på motionen. Vilket det också blir vid omröstningen.
Moa Rosenqvist yrkar och talar för motion A11 som handlar om att begreppet kvinnopolitiskt ansvarig byts mot feministiskt ansvarig.
Moa och motionären anser att mycket kan rymmas inom begreppet kvinnopolitik som inte nödvändigtvis behöver vara Vänsterpolitik. Med ”kvinnopolitik” kan man också få uppfattningen att politiken inte berör män och därför är feministiskt ansvarig ett riktigare och mer heltäckande begrepp.
Konferensen röstar bifall till motionen, med ändringen att den ska gälla de dokument som produceras av Vänsterpartiet i Stockholmsdistriktet.
Efter debatt och röstning om övriga yrkade motioner fastställer konferensen blocket med de Allmänna motionerna.
Innan det är dags för Kampanjupptakten så gästas vi av Johnny Nadérus från SEKO.
Han berättar en del horribla historier från tunnelbanan, bl a om hur Securitaspersonal uppmanas att fuska med rapporteringen av antalet ”plankare”, och om hur städningen av perrongerna som tidigare gjorts på nätterna numer ska göras dagtid. Anledningen till det är att upplevelsen för passagerarna att det är någon som städar tycks överordnat att tunnelbanan verkligen blir städad. Och naturligtvis överordnat arbetsmiljön för de anställda.
Så börjar konferensen närma sig sitt slut –kvar är kampanjupptakten inför höstens stora kampanj om Bostäder.
För att möta befolkningsökningen i länet beräknas att minst 20000 bostäder om året behöver byggas.
Distriktet har i och med konferensens antagande av uttalandet kring fokusfrågan bestämt att påbörja arbetet för att till hösten presentera en sammanhållen politik i bostadsfrågan.
Distriktet tar gärna emot förslag från partiföreningarna på områden där bostäder kan byggas.
Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012 förklaras avslutad efter att ombud och åhörare än en gång sjungit ” Internationalen”.
/ Ewa Pååg
fristadsfonden.se
fredag 30 mars 2012
Hänt på stadsdelsnämnden
Helt oväntat blev det en stundtals het debatt om uppföljningarna av äldreboendena Mårtensgården och Högdalens vård – och omsorgsboende. Även om tjänstemännen menar att omvårdnaden är god så slarvar dessa äldrehem med att leva upp till vårdavtalen. Mårtens-
gården missar bland annat att uppdatera och utvärdera omvårdnaden så som lagen kräver.
Brister i journaler och planer för rehabilitering för vissa äldre saknas hos Högdalens vård – och omsorgsboende.
Rosa Lundmark och jag och även S ser allvarligt på detta. Vi vill att man ska kräva skadestånd (vite) för detta och därmed snabbt få rätsida på bristerna. Detta upprörde den moderata kartellen, som naturligtvis förminskar problemen och på intet sätt vill kräva vite. Då är det alltså Ok att betala för något som inte levereras! Inte så konstigt egentligen, de vill ju bara snåla och blunda.
Stora skillnader i arbetslöshet i Enskede-Årsta-Vantör
Värst är arbetslösheten i Rågsved med 7,6 procent och lägst på Enskedefältet med 1,9 procent. Inte så oväntat. Från ”nya arbetarpartiet” förväntar man sig krafttag. Men dom saknas så klart.
Ombyggnad av aulan på f d Bandhagens gymnasium
Stadsbyggnadskontoret vill bygga lägenheter i aulan, dels i källaren, dels i själva aulan. Vi tycker det andas ”bygg bostäder till varje pris”. Utemiljön är usel, både bullerstörd och mörk. Dessutom får lägenheterna i källaren ett parkeringshus i två plan till utsikt och nära granne. Några av bostäderna är så smala att man inte får in en säng i skissen. Gör kontor och förråd alternativ kulturhus av aulan istället, tycker Rosa och jag.
Ha det!
Lars Sterneby
gården missar bland annat att uppdatera och utvärdera omvårdnaden så som lagen kräver.
Brister i journaler och planer för rehabilitering för vissa äldre saknas hos Högdalens vård – och omsorgsboende.
Rosa Lundmark och jag och även S ser allvarligt på detta. Vi vill att man ska kräva skadestånd (vite) för detta och därmed snabbt få rätsida på bristerna. Detta upprörde den moderata kartellen, som naturligtvis förminskar problemen och på intet sätt vill kräva vite. Då är det alltså Ok att betala för något som inte levereras! Inte så konstigt egentligen, de vill ju bara snåla och blunda.
Stora skillnader i arbetslöshet i Enskede-Årsta-Vantör
Värst är arbetslösheten i Rågsved med 7,6 procent och lägst på Enskedefältet med 1,9 procent. Inte så oväntat. Från ”nya arbetarpartiet” förväntar man sig krafttag. Men dom saknas så klart.
Ombyggnad av aulan på f d Bandhagens gymnasium
Stadsbyggnadskontoret vill bygga lägenheter i aulan, dels i källaren, dels i själva aulan. Vi tycker det andas ”bygg bostäder till varje pris”. Utemiljön är usel, både bullerstörd och mörk. Dessutom får lägenheterna i källaren ett parkeringshus i två plan till utsikt och nära granne. Några av bostäderna är så smala att man inte får in en säng i skissen. Gör kontor och förråd alternativ kulturhus av aulan istället, tycker Rosa och jag.
Ha det!
Lars Sterneby
måndag 26 mars 2012
Funderingar över rikets styre
Funderingar över rikets styre.
En bit in på andra mandatperioden med moderatledd borgerlig regering blir tecknen på systemskifte och dålig skötsel av centrala funktioner i samhället allt tydligare. Taktiken som (M) lagt upp att steg för steg minska statens/landstingens/kommunernas inflytande och ge plats för privata aktörer är tydlig. (M) vet att majoriteten av väljarna inte vill ha systemskifte, de vet att de allra flesta vill att samhället skall sköta vård, skola och omsorg. Därför genomförs förändringarna stegvis och så tyst som möjligt. Men det börjar bli svårt att dölja det faktiska systemskiftet.. Dels börjar folk upptäcka att jobbskatteavdrag med mer pengar i den egna plånboken inte kompenserar för neddragningar i den allmänna välfärden. Det funkar en tid tills den breda väljarbasen i sina belånade hus och lägenheter märker att mormor får usel vård av någon Komandora-liknande företeelse, att barnen inte kan få någon bostad när de helst bör flytta hemifrån, att skolan köper elever med betygsinflation utan att ha varken kemisal, gympasal eller ens skolgård. Eller ens någon samhällelig uppföljning. Hur bra är det här börjar folk fråga sig.
Mycket av vad den borgerliga regeringen och för den skull högern i Stockholm genomför är slarvigt och ogenomtänkt. Det handlar om, för att tala ett språk de förstår, om bad management. Apoteksförsäljningen skedde inte för att förbättra samhällets distribution av läkemedel eller för att hålla ned kostnaderna utan för att marknaden krävde det. I vems tjänst jobbar dom? Försäljningen av Stockholms förortscentrum till halvkriminella Boultbee har ju direkt motverkat förbättring av förorterna som de retoriskt säger sig värna.. Satsningen på Volvo IT, en centralisering av all dataverksamhet i Stockholm, är att betrakta som ett pyramidalt misslyckande. Sodexo - centralmat till alla sjukhus, eller låta ett bemanningsföretag utfärda lärarleg. Listan kan göras lång på inkompetenta försök att leka affär med våra skattepengar, med centrala samhällsfunktioner.
Vad som är typiskt är att det inte finns någon politiker som tar ansvar, som tar en diskussion. I min fantasi tas besluten och idéerna fram i slutna rum av finniga studenter i Timbros och Kreabs källare och sedan genomdrivs de av riktiga ”doers” som inga borgerliga förtroendevalda vågar diskutera med. För dom är nämligen hemskt tysta i alla församlingar. Man undrar varifrån besluten kommer då parlamentarikerna själva sällan eller aldrig tar en diskussion, eller ens argumenterar för sin sak. Ett typiskt exempel är högsta politikern i Sthlms läns landsting, Filippa, stadsministerns ex.
Ett ytterligare exempel på ansvarsflykt är krigsministeriets chef, felaktigt kallad tomhylsan – han är inte alls tom, han visade sig var fylld av talgfärs som smetat ned hela regeringen och t.o.m. stänkt på socialdemokraterna. ”Vad är det för fel på att sälja en fabrik för raketdrivna granater till en feodal, diktatur. Dom är ju på USAs sida precis som vi. Och har det för övrigt begåtts några oegentligheter så är det längre ned i organisationen” mässar han och stryker diskret flottet från talorganet. Hur kan detta passera?
Jag hörde Sveriges utrikesminister på radio. Han skiljer sig lite från de andra moderaterna i att han inte verkar rädd för att prata. Jag lyssnade på lurar medans jag höll på med något och var tvungen att avbryta för att kolla allmenackan. Nej det var inte söndag förmiddag och satirprogram utan faktiskt Bildt in person. Pretantiöst, grötmyndigt och omständligt som vanligt sade han ingenting. Ingenting annat än senaste uppfattningen från USA om Afganistan. Som om han kommit på det själv.”Nej, det är inte bra att stanna där i evighet” sade han. Det kan man ju hålla med om. Högerregeringens önskan att Sverige skall vara mobila globala vakthundar i EUs eller USAs tjänst har ingen folkförankring. Det framkallar grunderna för ett auktoritärt och kontrollerande samhälle. Vi är ju i krig, svenska soldater dör, du kan väl inte ifrågasätta deras goda vilja. Hur hamnade vi här, i den här argumentationsnivån. Inte genom breda demokratiska diskussioner före beslut. Det är fortfarande lite Karl XII över besluten – för mycket folkinflytande över krigspolitiken gynnar inte krigsförespråkarna, alltså undviker man det. Nu är det inte kyrkklockornas brons som måste smältas ned till kanoner utan hederlig svensk öppen diskussion som offras.
Rolf Brattström 120324
En bit in på andra mandatperioden med moderatledd borgerlig regering blir tecknen på systemskifte och dålig skötsel av centrala funktioner i samhället allt tydligare. Taktiken som (M) lagt upp att steg för steg minska statens/landstingens/kommunernas inflytande och ge plats för privata aktörer är tydlig. (M) vet att majoriteten av väljarna inte vill ha systemskifte, de vet att de allra flesta vill att samhället skall sköta vård, skola och omsorg. Därför genomförs förändringarna stegvis och så tyst som möjligt. Men det börjar bli svårt att dölja det faktiska systemskiftet.. Dels börjar folk upptäcka att jobbskatteavdrag med mer pengar i den egna plånboken inte kompenserar för neddragningar i den allmänna välfärden. Det funkar en tid tills den breda väljarbasen i sina belånade hus och lägenheter märker att mormor får usel vård av någon Komandora-liknande företeelse, att barnen inte kan få någon bostad när de helst bör flytta hemifrån, att skolan köper elever med betygsinflation utan att ha varken kemisal, gympasal eller ens skolgård. Eller ens någon samhällelig uppföljning. Hur bra är det här börjar folk fråga sig.
Mycket av vad den borgerliga regeringen och för den skull högern i Stockholm genomför är slarvigt och ogenomtänkt. Det handlar om, för att tala ett språk de förstår, om bad management. Apoteksförsäljningen skedde inte för att förbättra samhällets distribution av läkemedel eller för att hålla ned kostnaderna utan för att marknaden krävde det. I vems tjänst jobbar dom? Försäljningen av Stockholms förortscentrum till halvkriminella Boultbee har ju direkt motverkat förbättring av förorterna som de retoriskt säger sig värna.. Satsningen på Volvo IT, en centralisering av all dataverksamhet i Stockholm, är att betrakta som ett pyramidalt misslyckande. Sodexo - centralmat till alla sjukhus, eller låta ett bemanningsföretag utfärda lärarleg. Listan kan göras lång på inkompetenta försök att leka affär med våra skattepengar, med centrala samhällsfunktioner.
Vad som är typiskt är att det inte finns någon politiker som tar ansvar, som tar en diskussion. I min fantasi tas besluten och idéerna fram i slutna rum av finniga studenter i Timbros och Kreabs källare och sedan genomdrivs de av riktiga ”doers” som inga borgerliga förtroendevalda vågar diskutera med. För dom är nämligen hemskt tysta i alla församlingar. Man undrar varifrån besluten kommer då parlamentarikerna själva sällan eller aldrig tar en diskussion, eller ens argumenterar för sin sak. Ett typiskt exempel är högsta politikern i Sthlms läns landsting, Filippa, stadsministerns ex.
Ett ytterligare exempel på ansvarsflykt är krigsministeriets chef, felaktigt kallad tomhylsan – han är inte alls tom, han visade sig var fylld av talgfärs som smetat ned hela regeringen och t.o.m. stänkt på socialdemokraterna. ”Vad är det för fel på att sälja en fabrik för raketdrivna granater till en feodal, diktatur. Dom är ju på USAs sida precis som vi. Och har det för övrigt begåtts några oegentligheter så är det längre ned i organisationen” mässar han och stryker diskret flottet från talorganet. Hur kan detta passera?
Jag hörde Sveriges utrikesminister på radio. Han skiljer sig lite från de andra moderaterna i att han inte verkar rädd för att prata. Jag lyssnade på lurar medans jag höll på med något och var tvungen att avbryta för att kolla allmenackan. Nej det var inte söndag förmiddag och satirprogram utan faktiskt Bildt in person. Pretantiöst, grötmyndigt och omständligt som vanligt sade han ingenting. Ingenting annat än senaste uppfattningen från USA om Afganistan. Som om han kommit på det själv.”Nej, det är inte bra att stanna där i evighet” sade han. Det kan man ju hålla med om. Högerregeringens önskan att Sverige skall vara mobila globala vakthundar i EUs eller USAs tjänst har ingen folkförankring. Det framkallar grunderna för ett auktoritärt och kontrollerande samhälle. Vi är ju i krig, svenska soldater dör, du kan väl inte ifrågasätta deras goda vilja. Hur hamnade vi här, i den här argumentationsnivån. Inte genom breda demokratiska diskussioner före beslut. Det är fortfarande lite Karl XII över besluten – för mycket folkinflytande över krigspolitiken gynnar inte krigsförespråkarna, alltså undviker man det. Nu är det inte kyrkklockornas brons som måste smältas ned till kanoner utan hederlig svensk öppen diskussion som offras.
Rolf Brattström 120324
torsdag 22 mars 2012
Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09
Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09
Hur spännande låter Verksamhetsberättelse 2011? Nä, tänkte väl det! Ändå tog punkten nära en timme med kul och spänstiga argument från oss och S, som var i högform denna kväll. Mp då? Mest en tigandes tystnad. Den moderatstyrda borgliga kartellen var stolt över att man hållit budget. Att ungdomsarbetslöshet är fortsatt hög, att många hushåll behöver ekonomiskt stöd, att garantin för barnomsorg sprack och att vi fått vår första Caremaskandal, tycks inte bekymra dem. Misslyckanden som inte helt går att tiga ihjäl döljer kartellen bak ord som ”utvecklingspotential” och ”förbättringsområden”.
På hela 2.335,8 miljoner, alltså en bit över 2 miljarder, ligger summan för stadsdelens insatser. Här kommer några siffror uttryckt i miljoner kronor:
förskola: 495,3 ekonomiskt stöd: 170,7
äldreomsorg: 890,0 arbetsmarknadsåtgärder: 16,4
stadsmiljö (parker mm) 20,9 individ och familjeomsorg: 244,3
Till medarbetarnas löner går 1.069,5 miljoner. Privatiseringarna kostar oss 749,1 miljoner, som nästan är 1/3-del av kostnaderna. Kanske gick 70 miljoner direkt in i finanskapitalismens plånböcker Gissa om Rosa Lundmark och jag hellre sett att dessa pengar hade gått till satsningar på personal och arbetslösa.
Ja till hbt-policy i kommunen
Vänsterpartiet vill att kommunen ska besluta om en hbt-policy likt den som finns i landstinget sedan i höstas. Hela nämnden sa ja till förslaget som ska upp till beslut i kommunfullmäktige. Policyn har tre huvudmål; synliggörande, kompetens och bemötande.
Bättre ungdomsmottagning (UM) i Rågsved
Vi vill ha en bra och fullvärdig mottagning i Rågsved. Tillsammans med S och Mp har vi ännu en gång fört fram detta skriftligt till nämnden. Den nuvarande UM ligger i bortre ändan av ett daghem på Sköllerstagatan. Den är kyffigt ordnad med en trasig gynstol placerad i ett kök. Öppettiderna är snåla med två timmar på torsdag eftermiddag och två på fredag förmiddag. Vi vill ha en ny lokalisering och frikostliga öppettider. Denna UM kan avlasta Gullmarsplans UM, som är öppen för alla unga i länet.
Öppet möte i Dalen
Onsdagen den 18 april blir det så kallat områdesmöte i Dalen. Var och hur dags kommer att annonseras i bland annat Mitt i Söderort. Förhoppningsvis blir det många boende som kommer med sina frågor. Vi hoppas också att företagare, polis, föreningar och Nytorpsskolan är där tillsammans med politiker i vår nämnd.
Farligt med vinstdrivande vård
Medskickad pdf-fil går till en artikel i Läkartidningen. Den handlar om forskning som visar på att vård med vinstsyften är farligare än icke vinstdriven vård
med ljusnande hälsning
Lars Sterneby
Hur spännande låter Verksamhetsberättelse 2011? Nä, tänkte väl det! Ändå tog punkten nära en timme med kul och spänstiga argument från oss och S, som var i högform denna kväll. Mp då? Mest en tigandes tystnad. Den moderatstyrda borgliga kartellen var stolt över att man hållit budget. Att ungdomsarbetslöshet är fortsatt hög, att många hushåll behöver ekonomiskt stöd, att garantin för barnomsorg sprack och att vi fått vår första Caremaskandal, tycks inte bekymra dem. Misslyckanden som inte helt går att tiga ihjäl döljer kartellen bak ord som ”utvecklingspotential” och ”förbättringsområden”.
På hela 2.335,8 miljoner, alltså en bit över 2 miljarder, ligger summan för stadsdelens insatser. Här kommer några siffror uttryckt i miljoner kronor:
förskola: 495,3 ekonomiskt stöd: 170,7
äldreomsorg: 890,0 arbetsmarknadsåtgärder: 16,4
stadsmiljö (parker mm) 20,9 individ och familjeomsorg: 244,3
Till medarbetarnas löner går 1.069,5 miljoner. Privatiseringarna kostar oss 749,1 miljoner, som nästan är 1/3-del av kostnaderna. Kanske gick 70 miljoner direkt in i finanskapitalismens plånböcker Gissa om Rosa Lundmark och jag hellre sett att dessa pengar hade gått till satsningar på personal och arbetslösa.
Ja till hbt-policy i kommunen
Vänsterpartiet vill att kommunen ska besluta om en hbt-policy likt den som finns i landstinget sedan i höstas. Hela nämnden sa ja till förslaget som ska upp till beslut i kommunfullmäktige. Policyn har tre huvudmål; synliggörande, kompetens och bemötande.
Bättre ungdomsmottagning (UM) i Rågsved
Vi vill ha en bra och fullvärdig mottagning i Rågsved. Tillsammans med S och Mp har vi ännu en gång fört fram detta skriftligt till nämnden. Den nuvarande UM ligger i bortre ändan av ett daghem på Sköllerstagatan. Den är kyffigt ordnad med en trasig gynstol placerad i ett kök. Öppettiderna är snåla med två timmar på torsdag eftermiddag och två på fredag förmiddag. Vi vill ha en ny lokalisering och frikostliga öppettider. Denna UM kan avlasta Gullmarsplans UM, som är öppen för alla unga i länet.
Öppet möte i Dalen
Onsdagen den 18 april blir det så kallat områdesmöte i Dalen. Var och hur dags kommer att annonseras i bland annat Mitt i Söderort. Förhoppningsvis blir det många boende som kommer med sina frågor. Vi hoppas också att företagare, polis, föreningar och Nytorpsskolan är där tillsammans med politiker i vår nämnd.
Farligt med vinstdrivande vård
Medskickad pdf-fil går till en artikel i Läkartidningen. Den handlar om forskning som visar på att vård med vinstsyften är farligare än icke vinstdriven vård
med ljusnande hälsning
Lars Sterneby
fredag 27 januari 2012
Stockholm vatten behöver en ny miljöpolicy!
Vänsterpartiet har en styrelserepresentant, och en suppleant, i Stockholm Vatten AB. Vidsenaste mötet skulle ett antal policyer fastställas. Min reservation finns nedan. De borgerliga
styrelsemedlemmarna ställer sällan frågor eller diskuterar sakfrågor. Dom är mycket lydiga,
som gamla sovjetiska politrucker från en svunnen tid.
Stockholms Vatten AB
Styrelsemöte 2011-12-15
Policyer för Stockholm Vatten koncernen
Återremissyrkande, alt text till Reservation
Rolf Brattström
Bolaget bör omarbeta sin miljöpolicy. Av i huvudsak två skäl.
För det första är policyn för tam. Den har en allt för låg ambitionsnivå. SVAB behöver
minska sin negativa miljöpåverkan. I dessa tider krävs tydliga och handfasta åtgärder
för att möta de klimatförändringar som är på väg. Det räcker inte att - ”Vi skall vara
minst lika bra som lagen kräver”. Det är en målsättning som närmast väcker löje.
Att vi lovar att hålla oss inom lagens ramar är inte särskilt framåtsyftande. Det är allt
tydligare att mer behöver göras än att uppfylla en eftersläpande lagstiftnings krav.
För det andra följs inte policyn. En del av den nuvarande policyn lyder: - Vi skall
ständigt förbättra vårt arbete . Den följs inte. Vi har minskat kostnaderna för
avloppsrening, men vi har inte minskat våra utsläpp. Vi tar emot mindre föroreningar
(beräknat som OCP) 2010 än vi gjorde för tio år sedan, men vi släpper ut mera än vi
gjorde då. Drygt 10 % mer. Samma tendens finns för BOD, ett annat mått på utsläppta
föroreningar, från våra båda reningsverk.
En annan devis i den föreslagna, oförändrade miljöpolicyn är att – Vi ska arbeta
förebyggande. Den följer inte bolaget heller. Läckaget av dricksvatten från våra
ledningar har ökat markant under 10 år, med mellan 50 och 80 % beroende på om man
mäter i miljoner kubikmeter eller liter per minut och ledningskilometer. Programmerat
underhåll har ersatts av att laga när det går sönder. Renoveringstakten, utbyte av
gamla ledningar, har under perioden halverats. Det är möjligt att det uppfattas som rätt
enligt någon nyliberal doktrin men det är svårförenligt med den nuvarande lydelsen av
miljöpolicyn.
Sammantaget anser jag att det finns goda skäl till att återremittera förslaget till miljöpolicy.
Dels för att vi anser den vara alldeles otillräcklig i ambition och framförhållning, dels för att
den uppenbarligen inte följs och därför av intellektuellt hederliga skäl bör omformuleras om
nu majoriteten inte avser att ta nödvändiga miljöhänsyn. Data är hämtade från bolagets egen
redovisning Nyckeltal 2001-2010.
#
styrelsemedlemmarna ställer sällan frågor eller diskuterar sakfrågor. Dom är mycket lydiga,
som gamla sovjetiska politrucker från en svunnen tid.
Stockholms Vatten AB
Styrelsemöte 2011-12-15
Policyer för Stockholm Vatten koncernen
Återremissyrkande, alt text till Reservation
Rolf Brattström
Bolaget bör omarbeta sin miljöpolicy. Av i huvudsak två skäl.
För det första är policyn för tam. Den har en allt för låg ambitionsnivå. SVAB behöver
minska sin negativa miljöpåverkan. I dessa tider krävs tydliga och handfasta åtgärder
för att möta de klimatförändringar som är på väg. Det räcker inte att - ”Vi skall vara
minst lika bra som lagen kräver”. Det är en målsättning som närmast väcker löje.
Att vi lovar att hålla oss inom lagens ramar är inte särskilt framåtsyftande. Det är allt
tydligare att mer behöver göras än att uppfylla en eftersläpande lagstiftnings krav.
För det andra följs inte policyn. En del av den nuvarande policyn lyder: - Vi skall
ständigt förbättra vårt arbete . Den följs inte. Vi har minskat kostnaderna för
avloppsrening, men vi har inte minskat våra utsläpp. Vi tar emot mindre föroreningar
(beräknat som OCP) 2010 än vi gjorde för tio år sedan, men vi släpper ut mera än vi
gjorde då. Drygt 10 % mer. Samma tendens finns för BOD, ett annat mått på utsläppta
föroreningar, från våra båda reningsverk.
En annan devis i den föreslagna, oförändrade miljöpolicyn är att – Vi ska arbeta
förebyggande. Den följer inte bolaget heller. Läckaget av dricksvatten från våra
ledningar har ökat markant under 10 år, med mellan 50 och 80 % beroende på om man
mäter i miljoner kubikmeter eller liter per minut och ledningskilometer. Programmerat
underhåll har ersatts av att laga när det går sönder. Renoveringstakten, utbyte av
gamla ledningar, har under perioden halverats. Det är möjligt att det uppfattas som rätt
enligt någon nyliberal doktrin men det är svårförenligt med den nuvarande lydelsen av
miljöpolicyn.
Sammantaget anser jag att det finns goda skäl till att återremittera förslaget till miljöpolicy.
Dels för att vi anser den vara alldeles otillräcklig i ambition och framförhållning, dels för att
den uppenbarligen inte följs och därför av intellektuellt hederliga skäl bör omformuleras om
nu majoriteten inte avser att ta nödvändiga miljöhänsyn. Data är hämtade från bolagets egen
redovisning Nyckeltal 2001-2010.
#
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)