Hänt på stadsdelsnämnden

Helt oväntat blev det en stundtals het debatt om uppföljningarna av äldreboendena Mårtensgården och Högdalens vård – och omsorgsboende. Även om tjänstemännen menar att omvårdnaden är god så slarvar dessa äldrehem med att leva upp till vårdavtalen. Mårtens-
gården missar bland annat att uppdatera och utvärdera omvårdnaden så som lagen kräver.
Brister i journaler och planer för rehabilitering för vissa äldre saknas hos Högdalens vård – och omsorgsboende.
Rosa Lundmark och jag och även S ser allvarligt på detta. Vi vill att man ska kräva skadestånd (vite) för detta och därmed snabbt få rätsida på bristerna. Detta upprörde den moderata kartellen, som naturligtvis förminskar problemen och på intet sätt vill kräva vite. Då är det alltså Ok att betala för något som inte levereras! Inte så konstigt egentligen, de vill ju bara snåla och blunda.

Stora skillnader i arbetslöshet i Enskede-Årsta-Vantör
Värst är arbetslösheten i Rågsved med 7,6 procent och lägst på Enskedefältet med 1,9 procent. Inte så oväntat. Från ”nya arbetarpartiet” förväntar man sig krafttag. Men dom saknas så klart.





Ombyggnad av aulan på f d Bandhagens gymnasium
Stadsbyggnadskontoret vill bygga lägenheter i aulan, dels i källaren, dels i själva aulan. Vi tycker det andas ”bygg bostäder till varje pris”. Utemiljön är usel, både bullerstörd och mörk. Dessutom får lägenheterna i källaren ett parkeringshus i två plan till utsikt och nära granne. Några av bostäderna är så smala att man inte får in en säng i skissen. Gör kontor och förråd alternativ kulturhus av aulan istället, tycker Rosa och jag.


Ha det!
Lars Sterneby

Funderingar över rikets styre

Funderingar över rikets styre.

En bit in på andra mandatperioden med moderatledd borgerlig regering blir tecknen på systemskifte och dålig skötsel av centrala funktioner i samhället allt tydligare. Taktiken som (M) lagt upp att steg för steg minska statens/landstingens/kommunernas inflytande och ge plats för privata aktörer är tydlig. (M) vet att majoriteten av väljarna inte vill ha systemskifte, de vet att de allra flesta vill att samhället skall sköta vård, skola och omsorg. Därför genomförs förändringarna stegvis och så tyst som möjligt. Men det börjar bli svårt att dölja det faktiska systemskiftet.. Dels börjar folk upptäcka att jobbskatteavdrag med mer pengar i den egna plånboken inte kompenserar för neddragningar i den allmänna välfärden. Det funkar en tid tills den breda väljarbasen i sina belånade hus och lägenheter märker att mormor får usel vård av någon Komandora-liknande företeelse, att barnen inte kan få någon bostad när de helst bör flytta hemifrån, att skolan köper elever med betygsinflation utan att ha varken kemisal, gympasal eller ens skolgård. Eller ens någon samhällelig uppföljning. Hur bra är det här börjar folk fråga sig.

Mycket av vad den borgerliga regeringen och för den skull högern i Stockholm genomför är slarvigt och ogenomtänkt. Det handlar om, för att tala ett språk de förstår, om bad management. Apoteksförsäljningen skedde inte för att förbättra samhällets distribution av läkemedel eller för att hålla ned kostnaderna utan för att marknaden krävde det. I vems tjänst jobbar dom? Försäljningen av Stockholms förortscentrum till halvkriminella Boultbee har ju direkt motverkat förbättring av förorterna som de retoriskt säger sig värna.. Satsningen på Volvo IT, en centralisering av all dataverksamhet i Stockholm, är att betrakta som ett pyramidalt misslyckande. Sodexo - centralmat till alla sjukhus, eller låta ett bemanningsföretag utfärda lärarleg. Listan kan göras lång på inkompetenta försök att leka affär med våra skattepengar, med centrala samhällsfunktioner.

Vad som är typiskt är att det inte finns någon politiker som tar ansvar, som tar en diskussion. I min fantasi tas besluten och idéerna fram i slutna rum av finniga studenter i Timbros och Kreabs källare och sedan genomdrivs de av riktiga ”doers” som inga borgerliga förtroendevalda vågar diskutera med. För dom är nämligen hemskt tysta i alla församlingar. Man undrar varifrån besluten kommer då parlamentarikerna själva sällan eller aldrig tar en diskussion, eller ens argumenterar för sin sak. Ett typiskt exempel är högsta politikern i Sthlms läns landsting, Filippa, stadsministerns ex.

Ett ytterligare exempel på ansvarsflykt är krigsministeriets chef, felaktigt kallad tomhylsan – han är inte alls tom, han visade sig var fylld av talgfärs som smetat ned hela regeringen och t.o.m. stänkt på socialdemokraterna. ”Vad är det för fel på att sälja en fabrik för raketdrivna granater till en feodal, diktatur. Dom är ju på USAs  sida precis som vi. Och har det för övrigt begåtts några oegentligheter så är det längre ned i organisationen” mässar han och stryker diskret flottet från talorganet.    Hur kan detta passera?

Jag hörde Sveriges utrikesminister på radio. Han skiljer sig lite från de andra moderaterna i att han inte verkar rädd för att prata. Jag lyssnade på lurar medans jag höll på med något och var tvungen att avbryta för att kolla allmenackan. Nej det var inte söndag förmiddag  och satirprogram utan faktiskt Bildt in person. Pretantiöst, grötmyndigt och omständligt som vanligt sade han ingenting. Ingenting annat än senaste uppfattningen från USA om Afganistan. Som om han kommit på det själv.”Nej, det är inte bra att stanna där i evighet” sade han. Det kan man ju hålla med om. Högerregeringens önskan att Sverige skall vara mobila globala vakthundar i EUs eller USAs tjänst har ingen folkförankring. Det framkallar grunderna för ett auktoritärt och kontrollerande samhälle. Vi är ju i krig, svenska soldater dör, du kan väl inte ifrågasätta deras goda vilja. Hur hamnade vi här, i den här argumentationsnivån. Inte genom breda demokratiska diskussioner före beslut. Det är fortfarande lite Karl XII över besluten – för mycket folkinflytande över krigspolitiken gynnar inte krigsförespråkarna, alltså undviker man det. Nu är det inte kyrkklockornas brons som måste smältas ned till kanoner utan hederlig svensk öppen diskussion som offras.
Rolf Brattström  120324  

Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09

Hänt på Stadsdelsnämnden 2012-02-09

Hur spännande låter Verksamhetsberättelse 2011? Nä, tänkte väl det! Ändå tog punkten nära en timme med kul och spänstiga argument från oss och S, som var i högform denna kväll. Mp då? Mest en tigandes tystnad. Den moderatstyrda borgliga kartellen var stolt över att man hållit budget. Att ungdomsarbetslöshet är fortsatt hög, att många hushåll behöver ekonomiskt stöd, att garantin för barnomsorg sprack och att vi fått vår första Caremaskandal, tycks inte bekymra dem. Misslyckanden som inte helt går att tiga ihjäl döljer kartellen bak ord som ”utvecklingspotential” och ”förbättringsområden”.
På hela 2.335,8 miljoner, alltså en bit över 2 miljarder, ligger summan för stadsdelens insatser. Här kommer några siffror uttryckt i miljoner kronor:

förskola: 495,3 ekonomiskt stöd: 170,7
äldreomsorg: 890,0 arbetsmarknadsåtgärder: 16,4
stadsmiljö (parker mm) 20,9 individ och familjeomsorg: 244,3

Till medarbetarnas löner går 1.069,5 miljoner. Privatiseringarna kostar oss 749,1 miljoner, som nästan är 1/3-del av kostnaderna. Kanske gick 70 miljoner direkt in i finanskapitalismens plånböcker Gissa om Rosa Lundmark och jag hellre sett att dessa pengar hade gått till satsningar på personal och arbetslösa.

Ja till hbt-policy i kommunen
Vänsterpartiet vill att kommunen ska besluta om en hbt-policy likt den som finns i landstinget sedan i höstas. Hela nämnden sa ja till förslaget som ska upp till beslut i kommunfullmäktige. Policyn har tre huvudmål; synliggörande, kompetens och bemötande.

Bättre ungdomsmottagning (UM) i Rågsved
Vi vill ha en bra och fullvärdig mottagning i Rågsved. Tillsammans med S och Mp har vi ännu en gång fört fram detta skriftligt till nämnden. Den nuvarande UM ligger i bortre ändan av ett daghem på Sköllerstagatan. Den är kyffigt ordnad med en trasig gynstol placerad i ett kök. Öppettiderna är snåla med två timmar på torsdag eftermiddag och två på fredag förmiddag. Vi vill ha en ny lokalisering och frikostliga öppettider. Denna UM kan avlasta Gullmarsplans UM, som är öppen för alla unga i länet.

Öppet möte i Dalen
Onsdagen den 18 april blir det så kallat områdesmöte i Dalen. Var och hur dags kommer att annonseras i bland annat Mitt i Söderort. Förhoppningsvis blir det många boende som kommer med sina frågor. Vi hoppas också att företagare, polis, föreningar och Nytorpsskolan är där tillsammans med politiker i vår nämnd.

Farligt med vinstdrivande vård
Medskickad pdf-fil går till en artikel i Läkartidningen. Den handlar om forskning som visar på att vård med vinstsyften är farligare än icke vinstdriven vård

med ljusnande hälsning
Lars Sterneby

Stockholm vatten behöver en ny miljöpolicy!

Vänsterpartiet har en styrelserepresentant, och en suppleant, i Stockholm Vatten AB. Vidsenaste mötet skulle ett antal policyer fastställas. Min reservation finns nedan. De borgerliga
styrelsemedlemmarna ställer sällan frågor eller diskuterar sakfrågor. Dom är mycket lydiga,
som gamla sovjetiska politrucker från en svunnen tid.

Stockholms Vatten AB
Styrelsemöte 2011-12-15
Policyer för Stockholm Vatten koncernen
Återremissyrkande, alt text till Reservation
Rolf Brattström

Bolaget bör omarbeta sin miljöpolicy. Av i huvudsak två skäl.

För det första är policyn för tam. Den har en allt för låg ambitionsnivå. SVAB behöver
minska sin negativa miljöpåverkan. I dessa tider krävs tydliga och handfasta åtgärder
för att möta de klimatförändringar som är på väg. Det räcker inte att - ”Vi skall vara
minst lika bra som lagen kräver”. Det är en målsättning som närmast väcker löje.
Att vi lovar att hålla oss inom lagens ramar är inte särskilt framåtsyftande. Det är allt
tydligare att mer behöver göras än att uppfylla en eftersläpande lagstiftnings krav.

För det andra följs inte policyn. En del av den nuvarande policyn lyder: - Vi skall
ständigt förbättra vårt arbete . Den följs inte. Vi har minskat kostnaderna för
avloppsrening, men vi har inte minskat våra utsläpp. Vi tar emot mindre föroreningar
(beräknat som OCP) 2010 än vi gjorde för tio år sedan, men vi släpper ut mera än vi
gjorde då. Drygt 10 % mer. Samma tendens finns för BOD, ett annat mått på utsläppta
föroreningar, från våra båda reningsverk.

En annan devis i den föreslagna, oförändrade miljöpolicyn är att – Vi ska arbeta
förebyggande. Den följer inte bolaget heller. Läckaget av dricksvatten från våra
ledningar har ökat markant under 10 år, med mellan 50 och 80 % beroende på om man
mäter i miljoner kubikmeter eller liter per minut och ledningskilometer. Programmerat
underhåll har ersatts av att laga när det går sönder. Renoveringstakten, utbyte av
gamla ledningar, har under perioden halverats. Det är möjligt att det uppfattas som rätt
enligt någon nyliberal doktrin men det är svårförenligt med den nuvarande lydelsen av
miljöpolicyn.

Sammantaget anser jag att det finns goda skäl till att återremittera förslaget till miljöpolicy.
Dels för att vi anser den vara alldeles otillräcklig i ambition och framförhållning, dels för att
den uppenbarligen inte följs och därför av intellektuellt hederliga skäl bör omformuleras om
nu majoriteten inte avser att ta nödvändiga miljöhänsyn. Data är hämtade från bolagets egen
redovisning Nyckeltal 2001-2010.

#

Reflektioner efter kongressen.

Hemma igen.
Glad och inspirerad efter fyra dagars kongressande i Uppsala Konsert och Kongress. Futuristiskt, märkvärdigt bygge vars rulltrappor inte lämpar sig för oss med anlag för svindel.

Mina förväntningar inför kongressen var höga men ganska oklara.
Jag är nybörjare i de politiska sammanhangen. Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men medlemskapet är inte äldre än ett år.

Dagarna i Uppsala har överträffat dessa förväntningar och molnen har skingrat sig en del.

Vid lunchen den första dagen sitter två äldre herrar vid bordet jämte mitt. Den ena har en krycka vid sin sida och den andra en rullator. Den ena heter Lars Werner och den andra CH Hermansson. Det känns högtidligt och fint att se dem, och bekräftar på nå't sätt min känsla av att de här dagarna är betydelsefulla.

Lars Ohlys invigningstal rasar mot riskkapitalister och mot oreglerad marknadsekonomi, mot rasister och mot regeringen Reinfeldts systematiska nedmontering av välfärdsstaten.
Han talar om den öppna och demokratiska processen som föregått kongressen i frågan om att välja Vänsterpartiets nya ledare.
Hans tal lägger en grund för den här kongressen, den är handlingskraftig, hoppfull och involverande.

Jag blir inte besviken.
Som det blåbär jag är har jag inte yrkat på några motioner och inte satt upp mig på talarlistan. Jag följer debatten och imponeras av alla dessa duktiga och engagerade ombud.
Det är något visst med de här vänstermänniskorna. De har en okuvlig tro på att alla steg som kan tas mot ett bättre, jämlikare och rättvisare samhälle ska tas.

Presidiet med bl a knivskarpa Veronica Ekström och fantastiska Ali Esbati gör ett imponerande jobb med att hålla ordning på talarlistor och tider och de navigerar oss skickligt och effektivt genom röstningen om motionerna. Här förtjänar även Mats Einarsson och Karin Mellegård omnämnande för sin proffsighet.

Ali Esbati tycker vid ett tillfälle att sorlet i salen är för högt och uppmanar oss till tystnad. Detta resulterar till församlingens stora förtjusning i att Ulla Hoffman drar igen dörren till kongresshallen framför näsan på SVTs Mats Knutsson i Rapports direktsändning,

Första dagen sker omröstningen som ska avgöra huruvida Vänsterpartiet fortsättningsvis ska ha en eller två partiledare. Det blir en jämn votering,115 mot 108 till förmån för partistyrelsens linje. En partiledare.

Media skriver att Vänsterpartiet är djupt splittrat i frågan.

Den känsla jag får i salen är inte en av djup splittring utan av respekt för det demokratiska systemet.

Emellanåt avbryts debatten för att lämna plats åt gäster, såväl svenska som internationella.
TCO ordföranden Eva Nordmark, Malis socialistiska ledare Oumar Mariko och Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg. För att nämna några.

Stort intryck på mig gör Johanne Schmidt Nielsen från danska Enhedslistan.
Danmark fick i höstas en ny regering, och det rasistiska dansk folkepartis inflytande på dansk politik har begränsats.

Johanne Schmidt Nielsen, som så många andra talare på den här kongressen inger hopp.

Och apropå hopp – på fredagen väljer Vänsterpartiets 39:e kongress Jonas Sjöstedt till ny ordförande.
Media talar om Vänsterpartisternas skyhöga förväntningar på Sjöstedt, att han av somliga ses som Messias.

Jag tror inte att Jonas Sjöstedt kommer att rädda världen. Dock tror jag att han kommer att vara med och leda in på vägen mot en bättre värld.
Jag tror inte heller att han är Messias, men att han kommer att vara delaktig i att frälsa oss från Reinfeldt och Borg 2014 känns fullkomligt solklart.

Det är en dålig utveckling i det här landet.

Alliansregeringens politik splittrar och slår sönder.

Två tredjedelssamhället börjar bli ett faktum.

Jag tror inte att vi i egentligen vill ha det så här, vare sig vi röstar på Vänsterpartiet eller inte.

Alltför många ger dock uttryck för en uppgiven och ganska dystopisk uppfattning om framtiden. Många tycks anse att det inte går att göra någonting.

Jonas Sjöstedt är inte en av dem. Hans tal som på söndagseftermiddagen avslutar kongressen är sakligt, känslomässigt och entusiasmerande. På en och samma gång.

När jag lämnar Uppsala är det med en ännu starkare och fastare förvissning om att vi 2014 kommer att få en ny regering.

Jag tror att Jonas Sjöstedt som är ideologisk och samtidigt pragmatisk kommer att spela en stor roll i det arbetet.

Jag hoppas att han även för de som i dag inte röstar på Vänsterpartiet kan visa att det faktiskt går att påverka, att vi kan förändra.
En annan värld ÄR möjlig.

Tillsammans!

Ewa Pååg

Kongressrapport fredag

Strategidokumentet tog ett antal timmars debatt. Dokumentet handlar både om politiska prioriteringar och vår interna organisation och arbete. Delar av dokumentet upplevdes av en del som pekpinnar, om hur vi som vänsterpartister ska vara. Generellt var det fler 50-plussare som var negativa till de skrivningarna.
Malis socialistiska ledare Oumar Mariko från organisationen Sadi höll ett väldigt engagerande tal, om imperialismen och marknadskrafterna, och vikten av samarbete mellan socialistiska partier över hela världen, och önskemål om ökat stöd från europeiska vänsterpartier till socialistiska partier i tredje världen.

Kunnighet, lagarbete, pålitlighet, och en förmåga att ta sig igenom tv-rutan var några av de egenskaper som lyftes fram för att argumentera för Jonas Sjöstedt. Ändå var nästan hälften av dem som var uppe i talarstolen för Rossanna Dinamarca. Vid slutresultatet, val av Jonas med röstsiffrorna 179-39 ville aldrig ta slut.

Att få igenom motioner som gått emot partistyrelsen har flera gånger fått applåder kongressalen. Några exempel:
- Vänsterpartiet ska verkar för att förbjuda bemanningsföretag, och för att begränsa arbetsköparnas möjligheter till allmän visstidsanställning.
- Vänsterpartiet ska fortsätta vara den drivande kraften för 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
- Tydligare skrivningar om att lösningen på miljöfrågan kräver att vi er med marknadstänkandet och ersätter det med en ny ekonomisk världsordning.


Även Johanne Schmidt Nielsen från danska enhetsliten höll ett väldigt bra tal. Danmark har nyligen fått en ny vänsterregering, och valet nyligen minskade också Dansk folkepartis inflytande radikalt.

Och så en liten medieincident.
Under en votering om partiprogrammet bad mötesordföranden Ali Esbati som pratade längst bak i rummet att vara tyst för att inte störa omröstningen. Sen visade det sig att personen som stört och pratat var SVT:s Mats Knutsson, i Rapports Direktsändning. Bilder, inklusive f.d. partiledare Ulla Hoffman som flyttar på Mats Knutsson för att kunna stänga dörren mellan honom och kongressdebatten, finns på SVT play, ungefär 4 minuter in i inslaget: http://svtplay.se/v/2669492/rapport/6_1_19_30_-_textat?sb%2Cp103263%2C1%2Cf%2C-1

Kongressrapport torsdag

Den kvinnliga blåsorkestern PomPeriPossa Band swingade igång kongressen med pop efter att ha inlett kongressen med en svängig version av internationalen. Kongressen i Uppsala hålls på Uppsla konsert och kongress, som är en futuristisk och spännande skapelse.
Lars Ohly höll ett väldigt bra inledningstal. Bland de frågor som fick störst applåder var vårt nej till euro och att stoppa vinstintressen i välfärden.
Därefter inleddes själva kongressen med val av presidium. Mötesordförande Veronika Ekström inledde därefter med att leda ombuden i test av röstningsknapparna, som ombuden fått utdelade för att rösta med.
Idag har TCO och SACO tillsammans fler medlemmar än LO, sa Eva Nordmark, TCO-ordförande som besökte kongressen.

I frågan om delat ledarskap var nästan 50 ombud uppe i talarstolen uppe och argumenterade. Många ombud var uppe och talade för att dela partiledarskapet på två personer, men de flesta från partistyrelsen argumenterade mot. Efter middagspausen kom vi till slut till beslut. Med alla olika motioner och yrkanden var röstningsordningen tillräckligt komplicerad ör att ha fått egen powerpoint, gjort av presidiet.
Efter att ha röstat mellan två partiledare och en eller två partiledare (detta tredje alternativ fick en helt egen powerpoint), röstade kongressen för en eller två partiledare. Detta argument ställdes mot avslag, dvs att som tidigare ha endast en partiledare. Efter en jämn votering, 115 mot 108 röster typ?, vann partistyrelsen, dvs att Vänsterpartiet även i fortsättningen bara ska en enda partiledare.

Efter detta följe en kvälls- nattmangling av strategidokumentet.