Stockholm vatten behöver en ny miljöpolicy!

Vänsterpartiet har en styrelserepresentant, och en suppleant, i Stockholm Vatten AB. Vidsenaste mötet skulle ett antal policyer fastställas. Min reservation finns nedan. De borgerliga
styrelsemedlemmarna ställer sällan frågor eller diskuterar sakfrågor. Dom är mycket lydiga,
som gamla sovjetiska politrucker från en svunnen tid.

Stockholms Vatten AB
Styrelsemöte 2011-12-15
Policyer för Stockholm Vatten koncernen
Återremissyrkande, alt text till Reservation
Rolf Brattström

Bolaget bör omarbeta sin miljöpolicy. Av i huvudsak två skäl.

För det första är policyn för tam. Den har en allt för låg ambitionsnivå. SVAB behöver
minska sin negativa miljöpåverkan. I dessa tider krävs tydliga och handfasta åtgärder
för att möta de klimatförändringar som är på väg. Det räcker inte att - ”Vi skall vara
minst lika bra som lagen kräver”. Det är en målsättning som närmast väcker löje.
Att vi lovar att hålla oss inom lagens ramar är inte särskilt framåtsyftande. Det är allt
tydligare att mer behöver göras än att uppfylla en eftersläpande lagstiftnings krav.

För det andra följs inte policyn. En del av den nuvarande policyn lyder: - Vi skall
ständigt förbättra vårt arbete . Den följs inte. Vi har minskat kostnaderna för
avloppsrening, men vi har inte minskat våra utsläpp. Vi tar emot mindre föroreningar
(beräknat som OCP) 2010 än vi gjorde för tio år sedan, men vi släpper ut mera än vi
gjorde då. Drygt 10 % mer. Samma tendens finns för BOD, ett annat mått på utsläppta
föroreningar, från våra båda reningsverk.

En annan devis i den föreslagna, oförändrade miljöpolicyn är att – Vi ska arbeta
förebyggande. Den följer inte bolaget heller. Läckaget av dricksvatten från våra
ledningar har ökat markant under 10 år, med mellan 50 och 80 % beroende på om man
mäter i miljoner kubikmeter eller liter per minut och ledningskilometer. Programmerat
underhåll har ersatts av att laga när det går sönder. Renoveringstakten, utbyte av
gamla ledningar, har under perioden halverats. Det är möjligt att det uppfattas som rätt
enligt någon nyliberal doktrin men det är svårförenligt med den nuvarande lydelsen av
miljöpolicyn.

Sammantaget anser jag att det finns goda skäl till att återremittera förslaget till miljöpolicy.
Dels för att vi anser den vara alldeles otillräcklig i ambition och framförhållning, dels för att
den uppenbarligen inte följs och därför av intellektuellt hederliga skäl bör omformuleras om
nu majoriteten inte avser att ta nödvändiga miljöhänsyn. Data är hämtade från bolagets egen
redovisning Nyckeltal 2001-2010.

#

Reflektioner efter kongressen.

Hemma igen.
Glad och inspirerad efter fyra dagars kongressande i Uppsala Konsert och Kongress. Futuristiskt, märkvärdigt bygge vars rulltrappor inte lämpar sig för oss med anlag för svindel.

Mina förväntningar inför kongressen var höga men ganska oklara.
Jag är nybörjare i de politiska sammanhangen. Jag har alltid röstat på Vänsterpartiet, men medlemskapet är inte äldre än ett år.

Dagarna i Uppsala har överträffat dessa förväntningar och molnen har skingrat sig en del.

Vid lunchen den första dagen sitter två äldre herrar vid bordet jämte mitt. Den ena har en krycka vid sin sida och den andra en rullator. Den ena heter Lars Werner och den andra CH Hermansson. Det känns högtidligt och fint att se dem, och bekräftar på nå't sätt min känsla av att de här dagarna är betydelsefulla.

Lars Ohlys invigningstal rasar mot riskkapitalister och mot oreglerad marknadsekonomi, mot rasister och mot regeringen Reinfeldts systematiska nedmontering av välfärdsstaten.
Han talar om den öppna och demokratiska processen som föregått kongressen i frågan om att välja Vänsterpartiets nya ledare.
Hans tal lägger en grund för den här kongressen, den är handlingskraftig, hoppfull och involverande.

Jag blir inte besviken.
Som det blåbär jag är har jag inte yrkat på några motioner och inte satt upp mig på talarlistan. Jag följer debatten och imponeras av alla dessa duktiga och engagerade ombud.
Det är något visst med de här vänstermänniskorna. De har en okuvlig tro på att alla steg som kan tas mot ett bättre, jämlikare och rättvisare samhälle ska tas.

Presidiet med bl a knivskarpa Veronica Ekström och fantastiska Ali Esbati gör ett imponerande jobb med att hålla ordning på talarlistor och tider och de navigerar oss skickligt och effektivt genom röstningen om motionerna. Här förtjänar även Mats Einarsson och Karin Mellegård omnämnande för sin proffsighet.

Ali Esbati tycker vid ett tillfälle att sorlet i salen är för högt och uppmanar oss till tystnad. Detta resulterar till församlingens stora förtjusning i att Ulla Hoffman drar igen dörren till kongresshallen framför näsan på SVTs Mats Knutsson i Rapports direktsändning,

Första dagen sker omröstningen som ska avgöra huruvida Vänsterpartiet fortsättningsvis ska ha en eller två partiledare. Det blir en jämn votering,115 mot 108 till förmån för partistyrelsens linje. En partiledare.

Media skriver att Vänsterpartiet är djupt splittrat i frågan.

Den känsla jag får i salen är inte en av djup splittring utan av respekt för det demokratiska systemet.

Emellanåt avbryts debatten för att lämna plats åt gäster, såväl svenska som internationella.
TCO ordföranden Eva Nordmark, Malis socialistiska ledare Oumar Mariko och Ung Vänsters förbundsordförande Stefan Lindborg. För att nämna några.

Stort intryck på mig gör Johanne Schmidt Nielsen från danska Enhedslistan.
Danmark fick i höstas en ny regering, och det rasistiska dansk folkepartis inflytande på dansk politik har begränsats.

Johanne Schmidt Nielsen, som så många andra talare på den här kongressen inger hopp.

Och apropå hopp – på fredagen väljer Vänsterpartiets 39:e kongress Jonas Sjöstedt till ny ordförande.
Media talar om Vänsterpartisternas skyhöga förväntningar på Sjöstedt, att han av somliga ses som Messias.

Jag tror inte att Jonas Sjöstedt kommer att rädda världen. Dock tror jag att han kommer att vara med och leda in på vägen mot en bättre värld.
Jag tror inte heller att han är Messias, men att han kommer att vara delaktig i att frälsa oss från Reinfeldt och Borg 2014 känns fullkomligt solklart.

Det är en dålig utveckling i det här landet.

Alliansregeringens politik splittrar och slår sönder.

Två tredjedelssamhället börjar bli ett faktum.

Jag tror inte att vi i egentligen vill ha det så här, vare sig vi röstar på Vänsterpartiet eller inte.

Alltför många ger dock uttryck för en uppgiven och ganska dystopisk uppfattning om framtiden. Många tycks anse att det inte går att göra någonting.

Jonas Sjöstedt är inte en av dem. Hans tal som på söndagseftermiddagen avslutar kongressen är sakligt, känslomässigt och entusiasmerande. På en och samma gång.

När jag lämnar Uppsala är det med en ännu starkare och fastare förvissning om att vi 2014 kommer att få en ny regering.

Jag tror att Jonas Sjöstedt som är ideologisk och samtidigt pragmatisk kommer att spela en stor roll i det arbetet.

Jag hoppas att han även för de som i dag inte röstar på Vänsterpartiet kan visa att det faktiskt går att påverka, att vi kan förändra.
En annan värld ÄR möjlig.

Tillsammans!

Ewa Pååg

Kongressrapport fredag

Strategidokumentet tog ett antal timmars debatt. Dokumentet handlar både om politiska prioriteringar och vår interna organisation och arbete. Delar av dokumentet upplevdes av en del som pekpinnar, om hur vi som vänsterpartister ska vara. Generellt var det fler 50-plussare som var negativa till de skrivningarna.
Malis socialistiska ledare Oumar Mariko från organisationen Sadi höll ett väldigt engagerande tal, om imperialismen och marknadskrafterna, och vikten av samarbete mellan socialistiska partier över hela världen, och önskemål om ökat stöd från europeiska vänsterpartier till socialistiska partier i tredje världen.

Kunnighet, lagarbete, pålitlighet, och en förmåga att ta sig igenom tv-rutan var några av de egenskaper som lyftes fram för att argumentera för Jonas Sjöstedt. Ändå var nästan hälften av dem som var uppe i talarstolen för Rossanna Dinamarca. Vid slutresultatet, val av Jonas med röstsiffrorna 179-39 ville aldrig ta slut.

Att få igenom motioner som gått emot partistyrelsen har flera gånger fått applåder kongressalen. Några exempel:
- Vänsterpartiet ska verkar för att förbjuda bemanningsföretag, och för att begränsa arbetsköparnas möjligheter till allmän visstidsanställning.
- Vänsterpartiet ska fortsätta vara den drivande kraften för 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
- Tydligare skrivningar om att lösningen på miljöfrågan kräver att vi er med marknadstänkandet och ersätter det med en ny ekonomisk världsordning.


Även Johanne Schmidt Nielsen från danska enhetsliten höll ett väldigt bra tal. Danmark har nyligen fått en ny vänsterregering, och valet nyligen minskade också Dansk folkepartis inflytande radikalt.

Och så en liten medieincident.
Under en votering om partiprogrammet bad mötesordföranden Ali Esbati som pratade längst bak i rummet att vara tyst för att inte störa omröstningen. Sen visade det sig att personen som stört och pratat var SVT:s Mats Knutsson, i Rapports Direktsändning. Bilder, inklusive f.d. partiledare Ulla Hoffman som flyttar på Mats Knutsson för att kunna stänga dörren mellan honom och kongressdebatten, finns på SVT play, ungefär 4 minuter in i inslaget: http://svtplay.se/v/2669492/rapport/6_1_19_30_-_textat?sb%2Cp103263%2C1%2Cf%2C-1

Kongressrapport torsdag

Den kvinnliga blåsorkestern PomPeriPossa Band swingade igång kongressen med pop efter att ha inlett kongressen med en svängig version av internationalen. Kongressen i Uppsala hålls på Uppsla konsert och kongress, som är en futuristisk och spännande skapelse.
Lars Ohly höll ett väldigt bra inledningstal. Bland de frågor som fick störst applåder var vårt nej till euro och att stoppa vinstintressen i välfärden.
Därefter inleddes själva kongressen med val av presidium. Mötesordförande Veronika Ekström inledde därefter med att leda ombuden i test av röstningsknapparna, som ombuden fått utdelade för att rösta med.
Idag har TCO och SACO tillsammans fler medlemmar än LO, sa Eva Nordmark, TCO-ordförande som besökte kongressen.

I frågan om delat ledarskap var nästan 50 ombud uppe i talarstolen uppe och argumenterade. Många ombud var uppe och talade för att dela partiledarskapet på två personer, men de flesta från partistyrelsen argumenterade mot. Efter middagspausen kom vi till slut till beslut. Med alla olika motioner och yrkanden var röstningsordningen tillräckligt komplicerad ör att ha fått egen powerpoint, gjort av presidiet.
Efter att ha röstat mellan två partiledare och en eller två partiledare (detta tredje alternativ fick en helt egen powerpoint), röstade kongressen för en eller två partiledare. Detta argument ställdes mot avslag, dvs att som tidigare ha endast en partiledare. Efter en jämn votering, 115 mot 108 röster typ?, vann partistyrelsen, dvs att Vänsterpartiet även i fortsättningen bara ska en enda partiledare.

Efter detta följe en kvälls- nattmangling av strategidokumentet.

Tankar om reklam II

Det tog lång tid för min ilska att lägga sig och känslan finns ännu kvar. Den drabbade mig när jag häromdagen på väg hem från jobbet klev in i en tunnelbanevagn vid Centralen på väg mot Farsta. Det främsta tågsetet var helt bombat, utvändigt, invändigt , på sidorna och i taket. Det var inte grafitti från sprayburkar utan klistertapeter med reklam för Lisa Marklunds nya bok och film. Suggestivt visserligen men störigt.

Det tycks vara tillåtet att förändra och förfula miljön hur mycket som helst för SLs resenärer bara man betalar för sig. Varför skall man behöva bli utsatt för ett sådant medialt experiment, ett sådant vulgärt säljtryck som känns nästan fysiskt eftersom man kliver in i det. I det här fallet handlar det om att förmå mig att köpa en bok som fått högst mediokra recensioner. Ganska oförargligt. Men nästa gång kanske jag tvingas kliva in i Caremas eller Attendo Care´s trevligt omhändertagande ålderdomshem. Eller en lansering av en ny Eau de Cologne, ”Philippa-Fredericha” från ett bolag närstående rikets styre. Det är alltså inte varan som nasarna utsätter mig för som jag i första hand reagerat på utan formerna för påverkan. Vad är tillåtet?

Jag åker med SL, inte för att jag valt det transportsättet eller den firman på en fri marknad utan för att det är det alternativ som finns. Jag kan inte välja bort den här vulgära påverkan.

Som SL-resenär är man tydligen fritt villebråd för alla former av den råaste kommers.

Ett samhälle som bygger på tålamod, mognad, solidaritet och rättvisa är svårare att sälja in än deckare, luktegott, subprimelån eller fascism för den delen. Så är det, och det finns mycket pengar och många begåvade människor utan kompass i påverkansbranschen. Göbbels var också duktig på att sälja in saker. Bästa vänsterpartist och socialdemokrater i SLs styrelse se till så vi slipper de värsta formerna av nasarmetoder. Om nu inte EU har förbjudit några som helst restriktioner av reklam i offentlig miljö redan förstås…. Då får vi väl börja något slags gerillakrig mot reklamen. Jag ser framför mig hur väktare vakter affischer och LEDskärmar från åverkan. Vaktar nasarnas rätt att trycka på oss prylar, tjänster och åsikter. En både komisk och tragisk bild.

11:e dec 2011

Rolf Brattström

Hänt på Stadsdelsnämnden 2011-11-17

Det blev ett tungt möte inte bara för knopp och kropp då mötet tog nästan 4 timmar, utan också för de långa debatterna om Carema och byggförslaget ”Sambandet Högdalen-Farsta”.

Byggande av bostäder planeras dels i Kräppladalen samt i Snösätra inom Rågsveds friområde. Väldigt olämpligt tycker Rosa Lundmark och jag. Detta kommer att negativt påverka naturområdet. I Kräppla finns bland annat 37 hotade (rödlistade) arter av fåglar, lavar mm. Kumpanerna M och Fp vill också bygga bostäder på grönyta längs Magelungsvägen. Husen ska få tränga undan strandskyddet för Magelungen, Denna sjö har man framgångsrikt jobbat för att rädda. Nu är det här ett rikt fågelliv. Inte bara husen hotar sjön, man tänker också lägga ut bryggor. På dessa ska man kunna klampa ut och spana in häckande fåglar. Absurt! Detta kommer att störa häckningen, som då riskerar att misslyckas. Vi vill värna Magelungen så den får en naturlig utveckling som attraktiv fågelsjö. Tänk om det i en framtid kommer förbi havsörn!

Nu har vi också drabbats av ett eget ”Caremafall” på Enskede Nya servicehus. En äldre kvinna dog av blodförgiftning. Kanske en plats på sjukhem hade varit bättre för henne. Men sämre för kartellens ekonomi.

Föräldrar får droginfo

Förvaltningen har fått 200.000 kronor till drogförebyggande insatser. Den närmsta tiden kommer man ordna möten i skolorna för föräldrar som har barn i årskurs 6-9. Det blir information om cannabis och tobak. I Vantör kommer man till; Rågsvedsskolan, Hagsätraskolan, Bäckahagens skola, Bandhagsskolan, Sturebyskolan, Örbyskolan och Snösätraskolan. I Årsta; Årstaskolan, Skanskvarnsskolan och Östbergaskolan. I Enskede; Nytorpsskolan, Enskedefältets skola, Enskedeskolan och Kunskapsskolan. Man arbetar också med att ta fram en folder till föräldrarna.

Dalen chanserar

Skräp och sopor brer ut sig, bilar kör där det är förbjudet, överfall och drogförsäljning som skapar otrygghet har boende i Dalen för fram. Nästan 40 barn går inte på lektionerna i Nytorpsskolan, som nog har många inskrivna barn från Dalen. Vi vill att förvaltningen samlar talesmän (sorry JämO) för de boende, skolan, arbetsförmedlingen med flera till ett första avstamp för ett bättre Dalen. Vi vill också att socialtjänsten och skolan tillsammans stöttar de frånvarande barnen till att gå på lektionerna. Rätt! Kartellen säger nej. Dock kan de tänka sig ett (obs ett) möte för Dalens intressenter.

Stadsdelsnämndens jobb

Nästan två miljarder ska fördelas på äldreomsorg, förskola, parkskötsel samt ekonomiskt och socialt stöd till familjer, barn och unga, funktionshindrade (handikappade) samt missbrukare.

Rosa och jag tycker kvalitén är viktigast. Kartellen nöjer sig med ”budget i balans”. Då blir det torftigt. Dessutom får vi tycka till i byggärenden. Gott om förslag på bostadsrätter och kedjehus och nedsågning av träd. Ont om hyresrätter. Trots motvinden argumenterar vi på och då ofta med stöd från ”allmänheten”.

Hörs i januari!

Lars Sterneby

Funderingar om reklam

Nästan alla medier idag är finansierade av reklam. TV reklamen är mest påträngande.
För det mesta är reklamen dålig för att inte säga förnedrande, den utgår från att jag som konsument är självupptagen och statuspräglad. Långsiktigt kommer det att prägla oss alla. Vi riskerar att får en värdeförsjkutning bland breda folklager från samhällsvarelser till ytliga bimbos. Bara undantagsvis är den informativ eller roande. Vi lever under nasarnas terror.

Om jag skulle råka på den där tvålfagre svärmorsdrömmen som försöker få mig att köpa lotter i postkodslotteriet vet jag inte vad jag skulle göra. Han förekommer med sitt förbindliga leende på affischer på stan, i återkommande reklaminslag i flera TV-kanaler och i direktreklam. Den senaste direktreklamen, adresserad till mig, med svarskuvert med gratis porto, och med den här mannens leende nuna i färg skickade jag tillbak med uppmaning att sluta terrorisera mig. Det är en gammal taktik jag använt länge, enda sedan 70-talet. Då returnerade jag reklamposten med påskriften ”USA ut ur Vietnam” . Då fick dom betala portot utan att få någon torsk på kroken. Om jag skulle råka på den här mannen med sitt stomatolleende, den här stylade konstruerade företeelsen för att få oss att konsumera hans uppdragsgivares jävla lotter så är jag rädd att jag skulle flyga honom på strupen. Den mannens självbild vore intressant att analysera- Nej förresten jag är rädd för att själva karlen är väldigt platt och ointressant

På T-centralen, där man går mellan tågen och tunnelbanan har någon (SJ eller SL, antagligen SL) satt upp ett halvt dussin manshöga led-skärmar som delar hela rummet ovanför rulltrapporna ned i tunnelbanan. När man kommer upp med rulltrapporna på morgonen eller åker ned i dom på kvällen fyller de hela blickfånget. Blippande, flimrande, stort och färgstarkt. Jag känner mig frustrerad. Reklam för reklam är det, det är mest reklam för reklam TV. När jag såg den här påträngande reklamen första gången drabbas jag av en sinnestämning jag minns från min skoltid: Vi står och väntar på läraren i korridoren utanför kemisalen i den storas stenskolan. En nästan dubbelt så stor klasskamrat hoppar upp i luften och skriker skriker. ”Taja ballen blodig” vrålar han flera gånger – ingen vågar säga något. En frustrerad oberäknelig dubbelt så stor klasskamrat med hormonproblem flabbar man med av ren självbevarelsedrift. Jag är medveten om att det verkar lite drastiskt, men det är så jag känner. Så känns det när SL ger plats för påträngande reklam i min vardags rum. Jag vill kunna värja mig mot reklamen i det offentliga rummet.

Det här är nyliberal Moderat politik. Den är cynisk och bygger ett otrevligt samhälle tycker
Rolf Brattström