torsdag 5 april 2012

Om tiggarna på Grand Hotel

I går kunde vi i Aftonbladet läsa ett reportage från ett ”tiggarläger” i Solna, enligt artikelförfattarna ungefär 3 km från Haga slott.
De som lever i det lägret tycks i huvudsak vara romer från sydeuropa.
Vi har väl alla sett någon eller några av dessa människor på stan.
Ett välbekant ansikte för mig är mannen med fiol och ett litet högtalarsystem som spelar i tunnelbanevagnarna. Han ser väldigt allvarsam ut, musiken han spelar är allvarsam, men när han efter avslutat musikstycke går genom vagnen med sin lilla påse som han sträcker ut till oss för att lägga pengar i så ler han hela tiden. Han ler mot dem som ger och han ler mot dem som inte ger.

Det finns många som har synpunkter på att tiggandet på stan tycks öka.
Det finns sådana som den sverigedemokratiske riksdagsmannen som skriver indignerade debattartiklar och motioner i syfte att förbjuda tiggeri. Hans bekymmer är att det stör gatubilden för den hederlige, strävsamme (svenske) medborgaren som vill njuta av en promenad på stan. Hans största problem – och samtidigt naturligtvis hans stora lycka – är att så väldigt många av dem som tigger inte är etniska svenskar.

Sen finns det andra som tycker att problemet är att fler och fler människor lever i sådan fattigdom att de tvingas ut för att tigga. I Sverige och i Europa . Som anser att politken lägger grunden och skapar förutsättningar för att människor ska kunna leva drägligt .Som ser att systemet är sjukt och att det inte räcker att lappa och laga utan att det behövs reformeras från grunden.
Varje människa som tigger är just en människa – med sitt livsöde, sin personliga tragedi.
Att de blir fler är ett stort och reellt symptom som vi måste ta på allvar.

När jag flyttade till Stockholm för drygt 20 år sedan så hände det ibland att jag såg någon som tiggde pengar. Oftast var det missbrukare eller psykiskt sjuka människor. Inte helt sällan en kombination.. Nu så ser jag det så gott som dagligen. Missbrukarna finns kvar, men de har fått sällskap . Bland annat av de som egentligen inte finns. De papperslösa, de ”illegala” som vissa envisas med att kalla dem. Hur nu människor kan vara illegala?
Somliga ger, och somliga ger inte.
Jag kan inte moralisera eller värdera hur människor tänker när de låter bli att ge.
En del ger kanske regelbundet till en organisation eller verksamhet som de tror har möjlighet att förändra.
En del kanske ger ibland och ibland inte.
Andra är utförsäkrade eller sysselsatta i FAS 3 och måste själva vända på varje krona för att få dett att gå runt.
Många ger aldrig.
Tyvärr hörs det många gånger andra orsaker och andra tongångar till att man inte vill ge pengar, och de kommer inte bara från SD-land.


Man talar om att tiggarna är organiserade, att de utnyttjar svenskarnas naivitet, att de där lapparna de lägger på tunnelbanesätena är falska. De har inte alls några sjuka barn som behöver operation. Det är bara bluff.
I själva verket är de ett gäng arbetsskygga, jätterika, välorganiserade riskkapitalister som efter tio timmar i tunnelbanan sitter i sviter på Grand Hotel på nätterna och äter kalvlever och skrattar åt godtrogna stockholmare som bidrog till notan med i bästa fall en hundralapp.
Eller?


Om du ger pengar till de som tigger eller inte är upp till dig.
Jag önskar dock att medresenärerna på gröna linjen och alla andra som stöter på de här utsträckta händerna ska fråga sig– Hur långt tror ni att det har gått innan någon ser att den enda utvägen för att klara dagen är att gå ut och tigga?
Vill vi ha det så här?

Med chockdoktriner i länder som har drabbats hårdast av finanskriserna, med mer avregleringar och marknadslösningar, med mer högerpolitik – Tror ni att dessa människor kommer att bli färre?

/ Ewa Pååg

måndag 2 april 2012

Referat/Distriktsårskonferensen 24-25 Mars

Ett referat från Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012.
Landstingshuset 24-25 Mars.

Ombud från Enskedeföreningen var undertecknad (Ewa Pååg), Moa Rosenqvist, Gun Walldén och Peter Söderberg.

Med solsken och vårtemperatur utanför Landstingshuset inleder Vänsterpartiets egen glädjespridande blåsorkester konferensen.
De spelar bland annat ” Ingen mans land ” av Vystotskij, ”Känslans partisaner” och naturligtvis – till sång av ombuden - ”Internationalen”.

När vi applåderat blåsorkestern inledningstalar distriktets avgående ordförande John Hörnqvist.
Han talar med emfas om att Vänsterpartiet i Stockholm 2008 tog fronten i Kampen om Välfärden, och att det var den stora valfrågan 2010. Han talar om att trots ett dåligt valresultat har Vänsterpartiet i Stockholm ökat från 1800 medlemmar till 3000 och att vi måste gå tillbaka till 80-talet för att hitta sådana siffror.
Han nämner naturligtvis den inspirerande kongressen som Vänsterpartiet hade i januari, där vi lade grunden för en radikal och än mer feministisk inriktning på politiken, och där vi i Jonas Sjöstedt valde en ny partiordförande.
Oppositionen är på fötter igen, och Sverige behöver så väl en stark Vänster!

Därefter väljs enligt dagordningen mötesordförande, sekreterare och justerare.

I talarstolen lämnas sedan plats åt Anita Dorazio från Vänsterpartiets Fristadsfond.
Fristadsfonden hjälper asylsökande att få bl a sakkunnig juridisk hjälp, de bekostar tortyrutredningar, läkarutlåtanden och psykologhjälp.
Asylreglerna har hårdnat i Sverige och Migrationsverkets tolkningar är många gånger uppåt väggarna. Sverige har fällts 19 gånger av FN:s kommitté för tortyr för att ha skickat tillbaka människor till länder och omständigheter som har lett till gripanden och tortyr.
Fristadsfonden behövs i alla högsta grad!!
(Se länk nedan, om Du vill vara med och ge pengar!)

Sedan är det åter John Hörnqvist. Han går igenom verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för 2011.
John delar också ut veterannålar till ett antal personer som har varit medlemmar i Vänsterpartiet i 40 år!

Riksdagsledamot Amine Kakabaveh berättar om riksdagsåret.

Efter lunch gästar Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt konferensen. Han håller ett upplyftande tal om hur Vänsterpartiet är och kommer att förbli det ledande oppostionspartiet. Om hur högerns iver till privatiseringar och avregleringar gått som allra längst i Stockholm och gjort huvudstaden till en experimentverkstad. I Stockholm kommer valet 2014 att bli ett tydligt ideologiskt val.

Genom att visa att Vi inte bara kritiserar utan också visar på alternativ till Alliansregeringens politik ska vi vinna valet 2014!

Avlöser Jonas i talarstolen gör Birgitta Sevefjord från Landstingsgruppen som efter att ha konstaterat att det är första gången hon talar direkt efter en partiordförande föredrar Landstingsgruppens verksamhetsberättelse.
Hon talar bl a om upphandlingen av St Görans sjukhus (som vi nu vet resultatet av) och om privatiseringsvågen i Stockholmsområdet. I Stockholm finns i dag 1600 (!) privata vårdgivare.
Även kollektivtrafiken står inför enorma utmaningar för att klara befolkningsökningen i länet.

Därefter är det återigen John Hörnqvist och den här gången står Budgetrapporten och Revisionsberättelsen i fokus. Distriktsstyrelsen beviljas ansvarsfrihet.

Sedan står Seluah Alsaati på tur för att inledningstala inför Verksamhetsplanen och de lagda motionerna.

Distriktet har lagt ett förslag om ett uttalande från konferensen i den fråga man föreslår vara fokusfråga till hösten, och det ska handla om bostäder. Och specifikt hyresrätten. Det råder en enorm bostadsbrist i Stockholm inte minst med hänsyn till att länet växer med ungefär 40000 personer årligen.
Det finns motioner lagda som vill att det ska specificeras att gälla just allmännyttan, och ”vår” Moa Rosenqvist yrkar och talar för en av dessa, med udden riktad mot slumvärdar som låter hyreslägenheterna förfalla.
Efter röstning så vinner dock distriktsstyrelsens förslag att avslå motionen.

Det finns även motioner lagda som anser att fokusfrågan borde handla om kollektivtrafiken då den är minst lika viktig som bostadsfrågan och att de många gånger tangerar varandra. Intressanta diskussioner om detta och ingen motsätter sig väl egentligen att kollektivtrafiken är en oerhört viktig fråga, men efter röstning så bestäms att konferensen antar DS förslag om fokusfråga.
Uttalandet som DS lagt fram om frågan antas efter en del ändringar som ombuden lagt.


Nästa gäst är Anne-Li Lehnberg från Flamman, som mycket riktigt konstaterar att Flammans roll i det svenska medielandskapet är viktigare än på länge! Media vrider sig i allt snabbare hastighet åt höger och då är det än oundgängligare med en socialistisk röst!
Anne-Li skickar också runt en lista där ombuden kan teckna sig för en gratis provprenumeration.
Det blir inte så många namn på den listan, inte på grund av ointresse men de flesta i salen har naturligtvis redan Flamman i brevlådan !

Så är det dags att välja ny ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. Föreslagen av valberedningen är Seluah Alsaati som också med acklamation väljs av konferensen.
Seluah håller med den äran ett inspirerande tal och jag är övertygad om att distriktstårskonferensen har gjort ett mycket klokt val. Hon avtackar även John Hörnqvist på ett fint och uppriktigt sätt.
Stående ovationer och välförtjänta applåder till John.

En annan duktig talare vi får äran att lyssna till är Johanna Granbom från Ung Vänsters Stockholmsavdelning.

Dag 1 ajourneras vid 18.30 tiden, och Clara Lindblom informerar ombud och åhörare att försovning för att vi missat ställa om klockan till sommartid inte kommer att ses med blida ögon ;)

På söndagen börjar vi med att välja en ny Distriktsstyrelse. Det sker efter en del mankemang, då det visar sig att det har lämnats in fler röstsedlar än vad det har checkats in ombud. Efter upprop av samtliga ombud lyckas presidiet identifiera de skyldiga och med acklamation så godtar konferensen röstningen.
Vi väljer även under dagen ersättare och revisorer.

Efter debatt i talarstolen om de olika motionerna, och röstningar så antar sedan konferensen Verksamhetsplanen.

Första gäst dag 2 är Hyresgästföreningens Terje Johansson, som berömmer Vänsterpartiet för att vara den enda politiska kraft i Sverige som tydligt markerar och står upp för hyresrätten. Viktigare än någonsin efter de stora utförsäljningarna och ombildningarna av hyreslägenheter i Stockholm.

Därefter är det dags för de allmänna motionerna; från Distriktsstyrelsen presenterar Mats Einarsson blocket.
Enskedevänstern har skrivit en motion som föreslår att de 10% av föreningarnas ekonomiska medel som efter kongressbeslut ska avsättas till Ung Vänster fördelas direkt ifrån distriktet. Anledningen är att medlemsantalet i UV inte alltid är i paritet med partiföreningen. DS har avslagit med motionen med hänvisning till att Ung Vänster redan har ett utjämningssystem.
Ombud från andra partiföreningar har yrkat på motionen och talar för den och med en ändring som säger att det gäller Ung Vänster-klubbarna i Stockholms stad så ändrar sig DS och yrkar bifall på motionen. Vilket det också blir vid omröstningen.

Moa Rosenqvist yrkar och talar för motion A11 som handlar om att begreppet kvinnopolitiskt ansvarig byts mot feministiskt ansvarig.
Moa och motionären anser att mycket kan rymmas inom begreppet kvinnopolitik som inte nödvändigtvis behöver vara Vänsterpolitik. Med ”kvinnopolitik” kan man också få uppfattningen att politiken inte berör män och därför är feministiskt ansvarig ett riktigare och mer heltäckande begrepp.
Konferensen röstar bifall till motionen, med ändringen att den ska gälla de dokument som produceras av Vänsterpartiet i Stockholmsdistriktet.
Efter debatt och röstning om övriga yrkade motioner fastställer konferensen blocket med de Allmänna motionerna.


Innan det är dags för Kampanjupptakten så gästas vi av Johnny Nadérus från SEKO.
Han berättar en del horribla historier från tunnelbanan, bl a om hur Securitaspersonal uppmanas att fuska med rapporteringen av antalet ”plankare”, och om hur städningen av perrongerna som tidigare gjorts på nätterna numer ska göras dagtid. Anledningen till det är att upplevelsen för passagerarna att det är någon som städar tycks överordnat att tunnelbanan verkligen blir städad. Och naturligtvis överordnat arbetsmiljön för de anställda.

Så börjar konferensen närma sig sitt slut –kvar är kampanjupptakten inför höstens stora kampanj om Bostäder.

För att möta befolkningsökningen i länet beräknas att minst 20000 bostäder om året behöver byggas.
Distriktet har i och med konferensens antagande av uttalandet kring fokusfrågan bestämt att påbörja arbetet för att till hösten presentera en sammanhållen politik i bostadsfrågan.
Distriktet tar gärna emot förslag från partiföreningarna på områden där bostäder kan byggas.
Vänsterpartiet Storstockholms Distriktsårskonferens 2012 förklaras avslutad efter att ombud och åhörare än en gång sjungit ” Internationalen”.

/ Ewa Pååg
fristadsfonden.se