torsdag 20 januari 2011

Föreningen byter ordförande

Rolf Brattström slutar, tråkigt men han gör det med den röda fanan i topp. Det senaste året har föreningens medlemsantal ökat med 35%, mycket bra. Rolf blir dock kvar i föreningen som kassör. Ett visst mentorskap får han nog också finna sej i när nu i ett delat vice ordförandeskap Gun Walldén samt Urban Rydén tar över. Vi tackar för förtroendet och sätter upp som ett av föreningens mål att få över 100 medlemmar till nästa val (nu 83st). Några riktigt bra möten har vi haft efter valet , nya medlemmar kommer med idéer och förslag, facebook, bloggar, föreläsningar, flygblad samt väggtidningar och torgmöten. Det handlar mycket om att visa att vi finns och att kampen för ett socialistiskt samhälle inte är död! Valarbetet för valet 2014 börjar nu!

Lite info om Gun

Blev ombedd att skriva en kort presentation av mig själv och min första tanke var ,varför inte ses på nästa föreningsmöte istället och lära känna varandra. Min andra tanke, hur ofta har jag inte själv sagt samma ord till andra utan att tänka på hur svårt det kan vara.

Nåväl, vem är Gun Walldén?

Tja. En kvinna i översta medelåldern med man och vuxna barn. Till yrket är jag barnskötare och har arbetat på förskolor sedan mitten av 70-talet. Är fackligt aktiv och har för närvarande förtroendet att vara det på heltid. Ett stort intresse är historia, tidig sådan. Tidig medeltid och tidigare,formativa och dynamiska skeenden i historien.

Har även varit aktiv i Vänsterpartiets fackliga utskott.

Ser mig själv som en ”doer” för att använda ett engelskt uttryck snarare än ideolog och debattör.
VAD vill vi, hur kan vi göra,vem/vilka gör det,när ska det göras,hur gick det?

Att jag valt att vara medlem och aktiv i Vänsterpartiet beror på att jag är övertygad om att om du vill förändra något så gör du inte det genom att muttra vid köksbordet. Tror du som jag på ett solidariskt,jämlikt och hållbart samhälle med hjärtat på rätta stället finns det bara ett parti att verka inom.

Hälsningar Gun


Lite info om Urban

Från en borgerligt präglad barndom till en ungdomlig anarkistisk nyfikenhet för att till slut landa i min övertygelse att socialism är svaret!

Hösten 2009 börjar jag att inse att mina möjligheter att påverka politiken i den riktning jag vill är klart begränsade från mitt kök. Köket ligger i Enskededalen där jag sen 1994 har bott med min familj (tre barn fru och hund). Den här hösten avslutades en 2år lång ombildningsprocess på vår gård. En jobbig tid som engagerade både mej och min fru i försvarandet av hyresrätten. Efter 4 köpstämmor, alla utan majoritet blev det till slut klart att vi kunde bo kvar i SB regi. Åter till köket.

Stärkt av vår gemensamma kamp samt att sett möjligheten i att påverka ansöker vi om medlemskap i Enskedevänstern. Här börjar min politiska karriär ta form. Efter ½året invald i styrelsen ett ½år senare ordförande, här ska nog Lars Ohly vara glad att jag behövs i rörsvängen (yrke rörmokare) då min politiska kurva pekar starkt uppåt. Förutom min familj så ligger även Hammarby snäppet före politiken på min intresse lista. Detta sköna södergäng återkommer som förhoppningsvis även Vänstern snart i högsta ligan. Får väl kasta in musiken på en fjärdeplats, gärna jazz och blues. Det står en tenorsax som används allt för sällan i ett hörn här hemma.

Politiken: jag tillhör den förbannade vänstern (viktigt tyda denna mening rätt). Efterlyste under hela valrörelsen en tydlig vänsterpolitik något som enligt mej begränsades avsevärt genom samarbetet med S och Mp. Vänsterpartiets roll (vi är väl ett vänsterparti) kan aldrig vara att hitta röster hos den proppmätta medelklassen, tilldelad många fördelar tack vare - eller på grund av - alliansens politik. Vänstern är försvarare av rättvisan, en röst för dom svaga, vi tror på jämlikhet, solidaritet och till slut likt Robin H det viktigaste av allt: att ta från dom rika och ge till dom fattiga. Ja jag tillhör den förbannade vänstern, ett exempel på hur fördelningspolitiken kan se ut i vårt avlånga land. I december anordnade P3 en insamling för utsatta barn ett arrangemang som pågick under 3 dagar gav 12milj, vackert så. Veckan innan lyfte Volvos vd en bonus på 100miljoner!

Avslutar med en metafor (Hugo Chavez president i Venezuela) använder sej ofta i sina tal av baseball, den här gäller fotboll. Sluta dribbla på mittplan det är djupa bollar på vänsterkanten som gäller!

V-Hälsningar Urban!




tisdag 28 september 2010

Efter valet, dags att kavla upp ärmarna

På Valmyndighetens sajt www.val.se finns det massor med intressant information. Man kan se nästan ner på kvartersnivå hur folk har röstat, liksom förstås distrikt, län och hela landet, jämförelser med valet 2006, osv.

Exempelvis visar det sig att i Dalen fick de rödgröna 65 % av rösterna i kommunfullmäktigevalet. Vänsterpartiet fick 13,27% i norra delen (valdistrikt Enskede 21) och i södra 11,79 (Enskede 22).

Vänsterpartiet i Enskedes förening hade sina flesta aktiviteter inför valet i Dalen, med bokbord vid en rad tillfällen mellan ICA och torget och utdelning av tidningar vid tunnelbanan.

Det är väl inte orealistiskt att tro att vårt arbete bidrog till dessa fina siffror och att de som röstade på Vänsterpartiet kanske vill se ytterligare livstecken och kamplust från partiet snart. Med all säkerhet finns det ytterligare sympatisörer bland dem som inte röstade: endast 73% av befolkningen i Dalen röstade i år.

Mer att glädjas åt: Vänsterpartiet har fått ett ökat antal röster både i hela landet och lokalt på många håll, ex.vis på Södermalm. Partiet har också fått ett stort antal nya medlemmar, bara under val-dygnet anmälde sig omkring 700.

En del av förklaringen till valresultatet lär nog ligga i de stora skillnaderna i valbudget mellan partierna. Det gör så klart inte saken bättre, tvärtom nästan, men är dock en del av förklaringen. De Rödgröna hade en total valbudget på 91 milj kr, Alliansen hade 167 milj. Av de två någorlunda jämnstora partierna Centerpartiet och Vänsterpartiet hade Vänstern 9 milj och Centern 65 milj att sätta fart på. (Publicerat månd 20.9. i SvD Näringsliv)

Pengarna består av partistöd som delas ut av både stat, stad och landsting och som är beroende av resp. partis storlek, "partiskatt" (det politiker betalar till partiet av sina arvoden), donationer samt partiets egen förmögenhet. Moderaterna tar ju emot hemliga donationer, varifrån kan man bara gissa. Centerpartiet sålde sitt tidningsimperium för några år sedan och blev ett av världens rikaste politiska partier. Så ser det ut. Något att begrunda.

Ett annat skäl till att det gick så illa - tror jag - är eftergifterna och det utslätade språkbruket som krävdes av det rödgröna samarbetet. Därför en befrielse att lyssna (igen!) på Lasse Ohlys tal vid slutet av valvakan och hoppas på att det är så vi ska prata och tänka framöver.

I övrigt uppmanas alla att komma på demonstration mot rasism och nedskärningspolitik den 4 oktober. Riksdagen öppnas och SD debuterar som riksdagsparti. Sergels torg klockan 17.

Margareta Creutzer, Vänsterpartiet i Enskede

Ytterligare analyser av
Ali Esbati och Ida Gabrielsson.

lördag 12 juni 2010

Väggtidning, juni 2010

Enskedevänstern presenterar stolt en ny väggtidning för juni 2010!
Ladda ner Väggtidning som pdf. Ur innehållet:
Bygg fler hyresrätter
Vid Sturebyskolan mot Örbyleden kommer 120 lägenheter att byggas. Strålande! Det behövs bostäder i Stockholm. Men vilka ska bo där? Endast 30 av lägenheterna blir hyresrätter.

Alliansen tar inte vårddebatt
Trots ett överskott på 20 miljoner för 2009 genomfördes en besparing på hemtjänsten med 5 miljoner i höstas. Allt bistånd skars ner med 33 procent. När facket Kommunal bjöd in politikerna till ett möte om den hopplösa situationen kom S och V. Men M, KD och C behagade inte ens höra av sig!

Företagens vinster - våra skattepengar
Moderaterna har sålt ut våra tillgångar till vrakpris. Skolor, vårdcentraler, dagis och äldreomsorg har köpts för en billig peng av firmor och internationella storföretag. I Årsta fick Kulturkrabaten köpa fyra förskolor för 635 000 kronor. Man valde de med lägsta hyror. Två år senare har ägaren håvat in över 9 miljoner av våra pengar. Föräldrarna protesterar mot stora barngrupper. Enligt Ekot har alla 25 skolor som sålts gått med rejäl vinst.

fredag 8 maj 2009

Om behovet av att försvara självklarheter

Dagens Nyheters Insidan har i veckan haft en artikelserie om aborter. Den första artikeln handlade om myten om att kvinnor som gör abort alltid mår dåligt av beslutet, och visade bland annat upp forskning från Umeå universitet om att den vanligaste känslan bland kvinnor som gjort abort tvärtom är lättnad. Anneli Kero som genomfört studien säger:

”I debatten verkar det ofta som om aborter är avvikande handlingar som görs av vissa kategorier av kvinnor, svaga, unga, ensamma, utsatta. Ett skäl är säkert att rätten till abort är lättare att försvara utifrån den bilden. Men så ser det inte ut i verkligheten”

Samma dag fanns även en intervju med en kvinna som på inget sätt verkade stämma överens med bilden av kvinnan som gör abort: en tuff 25-åring i fast förhållande som förklarade att hon över huvud taget inte mått dåligt av sin abort för två år sedan. Kommentarsfältet på dn.se svämmade över, abortmotståndare vädrade morgonluft och hävde ur sig saker som att ”man kan ju faktiskt adoptera bort barnet”, kom med närgångna kommentarer om vilken preventivmetod kvinnan i artikeln och hennes pojkvän använt, och en blogg som länkat till artikeln frontade med ett foto på ett aborterat foster.

Samtidigt pågår debatten om Lissabonfördraget, som Irland förra året röstat nej till, och som EU försökt förklara med konservativt abortmotstånd, eftersom Lissabonförslaget skulle komma att innebär att även Irland skulle få fri abort. En irländsk opinionsundersökning (refererad av riksdagsledamoten Hans Linde) visar tvärtemot att bara 2 procent av väljarna röstat nej på grund av abortfrågan, och att stört andel Nejröster kom från personer i åldern 25-34 år, som också är den grupp där flest människor är för fri abort. Nejröster som alltså handlar om fackliga rättigheter, arbetsrätt och ungefär samma saker som det svenska motståndet mot Lissabonfördraget bortförklaras alltså med konservativa skäl, både för att svartmåla fördragets motståndare och för att kunna fortsätta att inte ge Irlands invånare samma mänskliga rättigheter som resten av Europa.

Slutsatsen: En mänsklig rättighet som vi haft i Sverige sedan 1970-talet och som jag i många år trott varit fullständigt okontroversiell har visat sig vara en oväntat stor fråga, som efter trettio år fortfarande måste försvaras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,