Enskedevänstern
Vänsterpartiet Enskede Väggtidning . december 2016 . Årgång 17
För dyrt med demokrati för M
Stockholms södra förorter expanderar kraftigt under de närmaste åren. Nya områden växer fram; Nytorps Gärde, Årstafältet och Slakthusområdet. För att den lokala demokratin då ska behållas, och helst förstärkas, krävs fler stadsdelsnämnder. Men Moderaterna vill i stället gå åt andra hållet, genom att nästan halvera antalet och därmed centralisera de politiska besluten. Ser Moderaterna den lokala förankringen som ett hot, eller är den bara för dyr?
Landsbygden förlorare
Ska vi ha kvar landsbygden? Ja, så klart! Men bryr sig makten egentligen om att hela Sverige ska leva. Fast visst är det bra om små, fattiga kommuner tar emot flyktingar. Så att rika kommuner i Stor-Stockholm kan strunta i sin del.
Brist på underhåll av lokala järnvägar ute i landet kan leda till nedläggningar. Spåren är nämligen i uselt skick. Samtidigt vill politikerna i riksdagen satsa på snabbtåg. Och så klart ska de inte gå till Säter och Åmål utan tur och retur Stockholm.
Svaga NATO-argument
Vi måste gå med för att skydda Baltstaterna. Tar Ryssland dom? Nej, men de kan. Hotar de att ta Baltikum? Nej, men de känner sig hotade. Varför? För att Baltstaterna är med i NATO. Varför? De känner sig hotade av Ryssland och vill vara trygga. Så de känner sig trygga nu? Nej för Ryssarna har en massa trupper i närheten. Varför har Ryssarna massa trupper i närheten? För att de känner sig hotade av NATO. Blir balterna tryggare om Sverige går med i NATO? Njae, men vi bestämmer själva ….
Vänstern skydd mot högern
Den extrema högern vinner mark i västvärlden. Vi har sett det i USA, i Europa och i Sverige.
Makt och ekonomiska resurser koncentreras i globaliseringen och kapitalismens kölvatten. Många människor upplever att möjligheterna att påverka de politiska besluten minskar. Rasism, hat och splittring har aldrig och kommer aldrig att vara lösningen.
Lösningen stavas solidaritet, sammanhållning och rättvisa = Vänsterns politik.
Katastrofen Karolinska
Landstingets ledning, den borgerliga Alliansen
har snubblat och fullständigt tappat balansen
En liten övertygad grupp
har shoppat ett sjukhus, hemligt som en kupp
Krångliga statuter och paragrafer
ligger som minor i avtalets parafraser
En upphandling utan förnuft och insikt
dold av sekretess i ogenomträngliga skikt
Dyraste sjukhuset i världen det blev
upphandlat efter en teori så skev
Men gruppen har handlat i den goda tron
då nyliberalismen är deras religion
Allt var hemligt och välregisserat
mumlar allianspolitikerna och ler generat
Personal och sjuka står med nackarna böjda
endast Skanska och Innesfree är nöjda.
Vänsterpartiet i Enskede E-post
måndag 19 december 2016
måndag 3 oktober 2016
Natokramarna är välorganiserade och idoga
Natokramarna är välorganiserade och idoga.
Senast påstår tre, för mig okända fd ambassadörer med S-bakgrund, att Margot Wallström och Socialdemokratin är drabbad av politisk kramp. Aftonbladet 26/9 2016.
Utan sakargument pläderar de för att S-ledningen borde köra över partiopinionen. Och omedelbart gå med i NATO. ”Som vi gjorde i EU-frågan”- framför de käckt i en auktoritär anda. De tre herrarna Bo Eriksson, Sven-Olof Petersson och Manne Wängborg resonerar kanske så här. Om de alls har tänkt.
”Det är klart att vi skall gå med, trötta argument emot har vi fått nog av. NATO står ju för trygghet och förstånd, vi lyckades ju jättebra i Libyen, Afganistan och Irak – vad väntar vi på? NATO är precis vad vi behöver för att få fortsatt fred (i två hundra år till ?) och kunna agera utifrån en obunden position i internationella frågor.” Så kanske de har tänkt.
Vi andra, nyktra iakttagare, som inte har varit på smöriga möten, eller förförts av toner från Kungliga Krigsvetenskapsakademin eller USAs ambassadör eller fd rektorer på Krigshögskolan i Karlberg eller vapenexportföretagen eller representanter från FOI (eller vad de heter som försökte smuggla skattepengar i plastpåsar till Saudiarabien för att starta en robotfabrik – tror bestämt att det var något kungligt med själva den svenska roboten också) eller fd försvarsministrar (M), vi har ju förstått att Irak- och Libyen- äventyren är just de felkalkylerade och de facto misslyckanden som utredningar i det Brittiska parlamentet fastslagit. Afganistanäventyret är inte slut än. USA och NATO har åstadkommit de kaos som vi nu ser i mellanöstern, främst i Syrien och Irak men med påtagliga spridningsrisker. USA och UK tar inget ansvar, flyktingkrisen är tydligen EUs problem. I det läget dyker Natokramare upp , med S-märkets emblem framför sig och anklagar Margot Wallström för att ha kramp. Jag rodnar en kort stund innan jag blir arg.
Huvudskär oktober 2016
Rolf Brattström
Senast påstår tre, för mig okända fd ambassadörer med S-bakgrund, att Margot Wallström och Socialdemokratin är drabbad av politisk kramp. Aftonbladet 26/9 2016.
Utan sakargument pläderar de för att S-ledningen borde köra över partiopinionen. Och omedelbart gå med i NATO. ”Som vi gjorde i EU-frågan”- framför de käckt i en auktoritär anda. De tre herrarna Bo Eriksson, Sven-Olof Petersson och Manne Wängborg resonerar kanske så här. Om de alls har tänkt.
”Det är klart att vi skall gå med, trötta argument emot har vi fått nog av. NATO står ju för trygghet och förstånd, vi lyckades ju jättebra i Libyen, Afganistan och Irak – vad väntar vi på? NATO är precis vad vi behöver för att få fortsatt fred (i två hundra år till ?) och kunna agera utifrån en obunden position i internationella frågor.” Så kanske de har tänkt.
Vi andra, nyktra iakttagare, som inte har varit på smöriga möten, eller förförts av toner från Kungliga Krigsvetenskapsakademin eller USAs ambassadör eller fd rektorer på Krigshögskolan i Karlberg eller vapenexportföretagen eller representanter från FOI (eller vad de heter som försökte smuggla skattepengar i plastpåsar till Saudiarabien för att starta en robotfabrik – tror bestämt att det var något kungligt med själva den svenska roboten också) eller fd försvarsministrar (M), vi har ju förstått att Irak- och Libyen- äventyren är just de felkalkylerade och de facto misslyckanden som utredningar i det Brittiska parlamentet fastslagit. Afganistanäventyret är inte slut än. USA och NATO har åstadkommit de kaos som vi nu ser i mellanöstern, främst i Syrien och Irak men med påtagliga spridningsrisker. USA och UK tar inget ansvar, flyktingkrisen är tydligen EUs problem. I det läget dyker Natokramare upp , med S-märkets emblem framför sig och anklagar Margot Wallström för att ha kramp. Jag rodnar en kort stund innan jag blir arg.
Huvudskär oktober 2016
Rolf Brattström
söndag 24 juli 2016
Kamaraderi, stadsstaten London och Almedalen
Kamaraderi, stadsstaten London och Almedalen
Finns det något gemensamt med höga chefer på Skatteverket som tipsar utvalda skattebetalare om att de är föremål för journalisters frågor - och höga tjänstemän på Riksrevisionsverket som utreder sina egna tidigare förehavanden och ger jobb åt vänner och bekanta? Ja, dom har höga löner, dom har åldern inne för att ha präglats av SAFs satsa på dig själv-kampanjer och en bergfast tro på en fri marknad som den enda rätta vägen. Dessutom verkar alla ha jobbat centralt i regeringens Reinfeldts administration. Ett osunt kamaraderi eller korruption i statsapparaten och annan offentlig förvaltning är det sista vi behöver.
Storbritannien röstade ut sig ur EU. Det skulle glatt mig för några år sedan men nu gav det en kluven sinnesstämning. Vart är Great Britain på väg? De utgjorde en viss motvikt mot EU Kommissionens centralistiska ambitioner med sina undantag i regelverket och rabatter på medlemsavgiften till trots. Varför ville stora delar av Torypartiet utträda? Finansmarknaden och Big Business har ju frodats under EUs nyliberala agenda. Det kan ju inte bara vara att dom förbjudits jaga rävar till döds från hästryggen i sina röda blazrar? En djurskyddsfråga! Mycket har skrivits om varför det gick som det gick. Invandringen/migrationen av billig arbetskraft från fd öststater är tydligen en anledning. Det har också framkommit att många på landsbygden och i de gamla industri/kol-distrikten är förlorare i den globala ekonomin. London har fungerat som en gammal stadsstat från antikens tid. London har varit en dålig huvudstad för GB. Det har gett många en tankeställare. Dock inte Jonas Fryklund, Svenskt Näringsliv (SvD 2/7) eller Maria Rankka, Stockholms Handelskammare (SvD 15/7). Nej de föreslår i stället att vi snabbt skall ställa om så vi kan locka riskkapitalister, finanseliten och multisarnas huvudkontor till Stockholm. Våra konkurrenter sitter inte tillbakalutade – utan nu måste marginalskatterna och bolagsskatterna sänkas, möjligheter till personaloptioner (att för obeskattad lön köpa in sig i det företag man jobbar för) och särskilda skattesatser för experter och ”globala talanger” införas. Hyresmarknaden avregleras. Vi bör också bygga östra länken tycker dom. Det framgår inte om de tycker att vi skall locka till oss Boris Jonsson och Nigel Farage också – men i övrigt vill de ha London hit. I dess nuvarande skick och fason. I svallvågorna av Brexit har den politiska debatten vitaliserats, om än tillfälligt kanske. Det tror jag gynnar Vänsterpartiet.
Några dagar i Visby under Almedalsveckan stärker och bygger upp. Träffade en orakad partikamrat från Stockholm som också kommit seglande i en liten båt. Vi konstaterade med viss belåtenhet att vi gör som CH gjorde. Seglar.
Stockholmsbriggen Tre Kronor låg stolt längst in i hamnen. En besättningsman berättade att hon anlänt från St Peterburg några dagar tidigare där hon deltagit i storskalig teater – båtens roll var att segla med röda segel uppför Neva. I Visby fungerade hon som arena för seminarier om Östersjön. Där lärde jag mig att ca 70 % av fosfor och kvävetillskottet till Östersjön numera kommer från ruttnande organiskt material från syrefattiga djupa bottnar. Områden med döda bottnar ökar. Ska vi rädda Östersjön måste vi göra mer än att minska utsläppen från land. Man kan kartlägga var det är värst och ta upp materialet och kanske göra gödsel av det. Det kräver mycket pengar men skulle också ge en hel del jobb. Vad är alternativet?
Migrationsverket beskrev i sitt tält de nya hårdare reglerna för invandring/migration som gäller från i juli. Starkt begränsande regler för anhöriginvandring kan försvåra integrationen oroade sig en tjänsteman för. En panel kommunikatörer diskuterade ordval och språkbruk när det rapporterar om asylsökande. Man skall beskriva faktiska förhållanden, siffror är oundvikliga, men man bör förklara fenomenet utifrån representativa individers öden. Vilka formella och moraliska skyldigheter vi har. Och undvika vattenmetaforer som flodvågor och strömmar. Lite självklarheter.
Under rubriken ”Spelet bakom världens dyraste sjukhus” pratade SvD-journalisten Henrik Ennart om högeralliansens upphandling av Nya Karolinska Sjukhuset. Endast ett anbud, allt i skuggan av sekretess, dyrt. Hårresande! Det här måste vi göra politik av inför nästa val.
SIWI hade ett intressant seminarium om vattentillgång som internationell konfliktorsak. Bristen på rent sötvatten är numera även ett svenskt problem (Öland/Gotland/Kalmar). Situationen i Syrien gavs som exempel på konflikter indirekt orsakat av vattenbrist. Torkan driver bönder till städerna. Urbaniseringen har ökat spänningarna mellan grupper. Libanon och Jordanien med miljontals flyktingar har en tilltagande brist på rent vatten. Det gavs också exempel på att regionala projekt för att få fram vatten kan vara konfliktlösande mellan grupper om alla kan dra nytta av det.
Flera seminarier hölls av försvarsorganisationer, de var välbesökta, av nästan bara män. Några hade temat hotet från Ryssland, cyberkrig, desinformationskrig, övningsanfall och kränkningar. Dom som inte håller med om hotbilden är offer för den utstuderat skickliga ondsinta ryska desinformationen, eller så är dom ”Putinister”. Få ställde frågor. Man kan säga att det var lite tendensiöst. Ett scenario som presenterades var att Ryssland som en förberedelse för ockupation av Baltikum med blixtanfall skulle besätta Blekinge och Gotland för att därifrån hindra NATO att bistå. De krigsscenarior som presenterades var alla över på några dygn! Ett storkrig skulle kanske kunna hålla på några veckor. Uthållighetsförmåga ingår inte i kalkylerna. Vem var det som sa att krig är en alldeles för allvarlig sak för att överlåtas åt militären?
Ett bra seminarium i Länsstyrelsens trädgård handlade om livsmedelsberedskap i kris och krig. Det finns ingen beredskap i Sverige. All mat som finns i lager är den vi kan se i butikernas hyllor, det finns inget bakomliggande lager i butiken. Eller någon annan stans. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) lär på sin hemsida uppmana varje hushåll att ha mat för tre-fyra dagar hemma om utifall maten skulle ta slut i butikerna. Maten i butikerna beräknas ta slut på ett par dygn. I Finland som har färskare erfarenhet av krig och svält är det bättre ställt, de har mat i lager för månader. En parlamentarisk utredning om försörjningsberedskap skall presenteras snart, Vänsterpartiets representant Håkan Svenneling som också var med i panelen har försökt få med behovet av att förbättra livsmedelssäkerheten. EUs jordbrukspolitik förbjuder i princip nationella livsmedelslager, säkerhetspolitiken är dock fortsatt nationell. Finland hävdar sin rätt att ha beredskapslager. Men här i Sverige bromsar de livsfarliga centralt placerade nyliberalerna/EU-väktarna som anser att marknaden bäst sköter även detta. De tycks, som militärerna, tro att en politisk/militär konflikt är över på en vecka.
Almedalsveckan är ett spektakel med öar av värde – skönt att dra efter tre dagar.
Juli 2016
Rolf Brattström
Finns det något gemensamt med höga chefer på Skatteverket som tipsar utvalda skattebetalare om att de är föremål för journalisters frågor - och höga tjänstemän på Riksrevisionsverket som utreder sina egna tidigare förehavanden och ger jobb åt vänner och bekanta? Ja, dom har höga löner, dom har åldern inne för att ha präglats av SAFs satsa på dig själv-kampanjer och en bergfast tro på en fri marknad som den enda rätta vägen. Dessutom verkar alla ha jobbat centralt i regeringens Reinfeldts administration. Ett osunt kamaraderi eller korruption i statsapparaten och annan offentlig förvaltning är det sista vi behöver.
Storbritannien röstade ut sig ur EU. Det skulle glatt mig för några år sedan men nu gav det en kluven sinnesstämning. Vart är Great Britain på väg? De utgjorde en viss motvikt mot EU Kommissionens centralistiska ambitioner med sina undantag i regelverket och rabatter på medlemsavgiften till trots. Varför ville stora delar av Torypartiet utträda? Finansmarknaden och Big Business har ju frodats under EUs nyliberala agenda. Det kan ju inte bara vara att dom förbjudits jaga rävar till döds från hästryggen i sina röda blazrar? En djurskyddsfråga! Mycket har skrivits om varför det gick som det gick. Invandringen/migrationen av billig arbetskraft från fd öststater är tydligen en anledning. Det har också framkommit att många på landsbygden och i de gamla industri/kol-distrikten är förlorare i den globala ekonomin. London har fungerat som en gammal stadsstat från antikens tid. London har varit en dålig huvudstad för GB. Det har gett många en tankeställare. Dock inte Jonas Fryklund, Svenskt Näringsliv (SvD 2/7) eller Maria Rankka, Stockholms Handelskammare (SvD 15/7). Nej de föreslår i stället att vi snabbt skall ställa om så vi kan locka riskkapitalister, finanseliten och multisarnas huvudkontor till Stockholm. Våra konkurrenter sitter inte tillbakalutade – utan nu måste marginalskatterna och bolagsskatterna sänkas, möjligheter till personaloptioner (att för obeskattad lön köpa in sig i det företag man jobbar för) och särskilda skattesatser för experter och ”globala talanger” införas. Hyresmarknaden avregleras. Vi bör också bygga östra länken tycker dom. Det framgår inte om de tycker att vi skall locka till oss Boris Jonsson och Nigel Farage också – men i övrigt vill de ha London hit. I dess nuvarande skick och fason. I svallvågorna av Brexit har den politiska debatten vitaliserats, om än tillfälligt kanske. Det tror jag gynnar Vänsterpartiet.
Några dagar i Visby under Almedalsveckan stärker och bygger upp. Träffade en orakad partikamrat från Stockholm som också kommit seglande i en liten båt. Vi konstaterade med viss belåtenhet att vi gör som CH gjorde. Seglar.
Stockholmsbriggen Tre Kronor låg stolt längst in i hamnen. En besättningsman berättade att hon anlänt från St Peterburg några dagar tidigare där hon deltagit i storskalig teater – båtens roll var att segla med röda segel uppför Neva. I Visby fungerade hon som arena för seminarier om Östersjön. Där lärde jag mig att ca 70 % av fosfor och kvävetillskottet till Östersjön numera kommer från ruttnande organiskt material från syrefattiga djupa bottnar. Områden med döda bottnar ökar. Ska vi rädda Östersjön måste vi göra mer än att minska utsläppen från land. Man kan kartlägga var det är värst och ta upp materialet och kanske göra gödsel av det. Det kräver mycket pengar men skulle också ge en hel del jobb. Vad är alternativet?
Migrationsverket beskrev i sitt tält de nya hårdare reglerna för invandring/migration som gäller från i juli. Starkt begränsande regler för anhöriginvandring kan försvåra integrationen oroade sig en tjänsteman för. En panel kommunikatörer diskuterade ordval och språkbruk när det rapporterar om asylsökande. Man skall beskriva faktiska förhållanden, siffror är oundvikliga, men man bör förklara fenomenet utifrån representativa individers öden. Vilka formella och moraliska skyldigheter vi har. Och undvika vattenmetaforer som flodvågor och strömmar. Lite självklarheter.
Under rubriken ”Spelet bakom världens dyraste sjukhus” pratade SvD-journalisten Henrik Ennart om högeralliansens upphandling av Nya Karolinska Sjukhuset. Endast ett anbud, allt i skuggan av sekretess, dyrt. Hårresande! Det här måste vi göra politik av inför nästa val.
SIWI hade ett intressant seminarium om vattentillgång som internationell konfliktorsak. Bristen på rent sötvatten är numera även ett svenskt problem (Öland/Gotland/Kalmar). Situationen i Syrien gavs som exempel på konflikter indirekt orsakat av vattenbrist. Torkan driver bönder till städerna. Urbaniseringen har ökat spänningarna mellan grupper. Libanon och Jordanien med miljontals flyktingar har en tilltagande brist på rent vatten. Det gavs också exempel på att regionala projekt för att få fram vatten kan vara konfliktlösande mellan grupper om alla kan dra nytta av det.
Flera seminarier hölls av försvarsorganisationer, de var välbesökta, av nästan bara män. Några hade temat hotet från Ryssland, cyberkrig, desinformationskrig, övningsanfall och kränkningar. Dom som inte håller med om hotbilden är offer för den utstuderat skickliga ondsinta ryska desinformationen, eller så är dom ”Putinister”. Få ställde frågor. Man kan säga att det var lite tendensiöst. Ett scenario som presenterades var att Ryssland som en förberedelse för ockupation av Baltikum med blixtanfall skulle besätta Blekinge och Gotland för att därifrån hindra NATO att bistå. De krigsscenarior som presenterades var alla över på några dygn! Ett storkrig skulle kanske kunna hålla på några veckor. Uthållighetsförmåga ingår inte i kalkylerna. Vem var det som sa att krig är en alldeles för allvarlig sak för att överlåtas åt militären?
Ett bra seminarium i Länsstyrelsens trädgård handlade om livsmedelsberedskap i kris och krig. Det finns ingen beredskap i Sverige. All mat som finns i lager är den vi kan se i butikernas hyllor, det finns inget bakomliggande lager i butiken. Eller någon annan stans. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) lär på sin hemsida uppmana varje hushåll att ha mat för tre-fyra dagar hemma om utifall maten skulle ta slut i butikerna. Maten i butikerna beräknas ta slut på ett par dygn. I Finland som har färskare erfarenhet av krig och svält är det bättre ställt, de har mat i lager för månader. En parlamentarisk utredning om försörjningsberedskap skall presenteras snart, Vänsterpartiets representant Håkan Svenneling som också var med i panelen har försökt få med behovet av att förbättra livsmedelssäkerheten. EUs jordbrukspolitik förbjuder i princip nationella livsmedelslager, säkerhetspolitiken är dock fortsatt nationell. Finland hävdar sin rätt att ha beredskapslager. Men här i Sverige bromsar de livsfarliga centralt placerade nyliberalerna/EU-väktarna som anser att marknaden bäst sköter även detta. De tycks, som militärerna, tro att en politisk/militär konflikt är över på en vecka.
Almedalsveckan är ett spektakel med öar av värde – skönt att dra efter tre dagar.
Juli 2016
Rolf Brattström
söndag 24 april 2016
Vem får gå och vilka får vara kvar?
Vem får gå och vilka får vara kvar?
Det finns ett mönster.
Anders Sundström ordförande för Swedbank fick inte ansvarsfrihet och fick lämna sitt jobb efter en envis och uthållig mediakampanj. Schabbel i högsta ledningen och dålig koll är grunden för det hela. Men det fanns en mediakampanj mot Sundström och Swedbank/Folksam sedan länge. Amerikanska ägare utgjorde merparten av de 10 % av ägarna som krävdes för att vägra honom ansvarsfrihet vid stämman. Även Svenska Aktieägarföreningen valde att vara indignerade.
Lars Lejonborg, fd ordförande för fd folkpartiet, nu ordföranden i Karolinska Institutet sitter kvar efter att halva styrelsen bytts ut i samband med att ”stjärnforskaren” Macchiarini avslöjats. I styrelsen har en överdriven tro på individuell ”excellance” frodats. Som en börsens snabba klipp mentalitet i forskarvärlden. På bekostnad av grundläggande klinisk kunskap och bredd och etik. Det är en av Lejonborg driven filosofi. Han sitter kvar.
När det Holländska gasbolaget NUON köptes av Vattenfall för en massa miljarder hävdade både statsministern och finansministern att de inte kände till affären, att de inte visste nåt. Vilket förefaller märkligt. En katastrofdålig affär. Det har vi inte fått någon uppföljning på.
Nordea bank, gamla PK-banken, som många får sin lön eller pension insatt på, som många har lån i. Dom beter sig oetiskt. Banken har rentav varit en symbol för svensk rättskaffenhet – någonting att lita på. Och det är dom väl fortfarande. För de flesta av oss, särskilt för vissa. Nu framstår dom som oetiska och självtillräckliga. Bostadsköpare i Moskva har lockats/erbjudits till dollarlån i banken som nu vägrar att hjälpa till att lösa deras problem när rubeln tappat i värde. Nordea hjälper aktivt kriminella, oligarker och vanliga skattesmitare att gömma undan pengar från beskattning. Banken fjäskar uppåt och sparkar nedåt som vilken skitstövel som helst. Eller är dom helt enkelt goda representanter för det kapitalistiska systemets nuvarande skepnad, den globala nyliberalismen? Det är aldrig fel att tjäna pengar – typ. Är det någon som tror att ordföranden Wahlroos eller vd Caspar von Koskull kommer att avgå eller ens tappa i anseende? Nej dom sysslar bara med ett hederligt flyttande av pengar från finansiella idioter (sparare) till kreativa människor utan pengar som ordföranden lär ha uttryckt det.
Vi har inte gjort något fel säger de, bara hjälpt folk att starta bolag på vissa ställen, ställen som visserligen är kända som skatteparadis, men det är inte vi som gömmer pengarna. Vi har inte brutit mot några lagar eller regler. Vi har inte själva burit några pengar iväg. Sådan är deras inställning till saken.
Några etiska regler eller moraliska skrupler står inte i vägen för en stor självgod bank som Nordea. Bankerna verkar inte heller vara besvärade av några kontrollmyndigheter med bett. I krislägen kommer samhället att rädda dom med allmänhetens pengar. Vinster privatiseras, förluster socialiseras. Det kommer inte att bli något ihålligt drev efter Nordealedningens skalper. Ty de anses representera det bästa systemet kan frambringa. Och något bättre system än det rådande är svårt att tänka sig för tongivande bestämmare och kommentatorer.
Jag tycker mig se ett politiskt mönster i rapportering och utfall. Ett kameraderi bland en begränsad krets som delar värderingar slightly to the right.
Om man i grunden tycker att Lars Lejonborgs syn på medicinsk forskning, att det finns skitsmarta hjärnor som skall beredas väg i en ekonomiskt/bolagsstyrd universitetsmiljö, då tycker man att han kan sitta kvar. Om man är irriterad eller i grunden obekväm med gamla ”sossekonglomerat” som KF/Folksam/Swedbank då jagar och intrigerar man. Om man tycker att det är bra att staten inte har någon bank längre, om man tycker det är helt OK att banker inte tar samhällsansvar, om man tycker det är OK att samhällets kontrollorgan för bank- och finansindustrin är kraftlös, om man tycker det är OK att vinster privatiseras och förluster socialiseras. Då sitter man nöjd. Eller på sin höjd kanske ler lite generat när bankdirektörerna uttalar sig allt för elitistiskt eller föraktfullt om sina många små kunder.
Mediadrev är inte slumpartade. Man märker när en exalterad nästan euforisk stämning sprider sig i jaktlaget – den går inte att ta miste på men, varför får vissa gå och andra inte?
22 april 2016
Rolf Brattström
Det finns ett mönster.
Anders Sundström ordförande för Swedbank fick inte ansvarsfrihet och fick lämna sitt jobb efter en envis och uthållig mediakampanj. Schabbel i högsta ledningen och dålig koll är grunden för det hela. Men det fanns en mediakampanj mot Sundström och Swedbank/Folksam sedan länge. Amerikanska ägare utgjorde merparten av de 10 % av ägarna som krävdes för att vägra honom ansvarsfrihet vid stämman. Även Svenska Aktieägarföreningen valde att vara indignerade.
Lars Lejonborg, fd ordförande för fd folkpartiet, nu ordföranden i Karolinska Institutet sitter kvar efter att halva styrelsen bytts ut i samband med att ”stjärnforskaren” Macchiarini avslöjats. I styrelsen har en överdriven tro på individuell ”excellance” frodats. Som en börsens snabba klipp mentalitet i forskarvärlden. På bekostnad av grundläggande klinisk kunskap och bredd och etik. Det är en av Lejonborg driven filosofi. Han sitter kvar.
När det Holländska gasbolaget NUON köptes av Vattenfall för en massa miljarder hävdade både statsministern och finansministern att de inte kände till affären, att de inte visste nåt. Vilket förefaller märkligt. En katastrofdålig affär. Det har vi inte fått någon uppföljning på.
Nordea bank, gamla PK-banken, som många får sin lön eller pension insatt på, som många har lån i. Dom beter sig oetiskt. Banken har rentav varit en symbol för svensk rättskaffenhet – någonting att lita på. Och det är dom väl fortfarande. För de flesta av oss, särskilt för vissa. Nu framstår dom som oetiska och självtillräckliga. Bostadsköpare i Moskva har lockats/erbjudits till dollarlån i banken som nu vägrar att hjälpa till att lösa deras problem när rubeln tappat i värde. Nordea hjälper aktivt kriminella, oligarker och vanliga skattesmitare att gömma undan pengar från beskattning. Banken fjäskar uppåt och sparkar nedåt som vilken skitstövel som helst. Eller är dom helt enkelt goda representanter för det kapitalistiska systemets nuvarande skepnad, den globala nyliberalismen? Det är aldrig fel att tjäna pengar – typ. Är det någon som tror att ordföranden Wahlroos eller vd Caspar von Koskull kommer att avgå eller ens tappa i anseende? Nej dom sysslar bara med ett hederligt flyttande av pengar från finansiella idioter (sparare) till kreativa människor utan pengar som ordföranden lär ha uttryckt det.
Vi har inte gjort något fel säger de, bara hjälpt folk att starta bolag på vissa ställen, ställen som visserligen är kända som skatteparadis, men det är inte vi som gömmer pengarna. Vi har inte brutit mot några lagar eller regler. Vi har inte själva burit några pengar iväg. Sådan är deras inställning till saken.
Några etiska regler eller moraliska skrupler står inte i vägen för en stor självgod bank som Nordea. Bankerna verkar inte heller vara besvärade av några kontrollmyndigheter med bett. I krislägen kommer samhället att rädda dom med allmänhetens pengar. Vinster privatiseras, förluster socialiseras. Det kommer inte att bli något ihålligt drev efter Nordealedningens skalper. Ty de anses representera det bästa systemet kan frambringa. Och något bättre system än det rådande är svårt att tänka sig för tongivande bestämmare och kommentatorer.
Jag tycker mig se ett politiskt mönster i rapportering och utfall. Ett kameraderi bland en begränsad krets som delar värderingar slightly to the right.
Om man i grunden tycker att Lars Lejonborgs syn på medicinsk forskning, att det finns skitsmarta hjärnor som skall beredas väg i en ekonomiskt/bolagsstyrd universitetsmiljö, då tycker man att han kan sitta kvar. Om man är irriterad eller i grunden obekväm med gamla ”sossekonglomerat” som KF/Folksam/Swedbank då jagar och intrigerar man. Om man tycker att det är bra att staten inte har någon bank längre, om man tycker det är helt OK att banker inte tar samhällsansvar, om man tycker det är OK att samhällets kontrollorgan för bank- och finansindustrin är kraftlös, om man tycker det är OK att vinster privatiseras och förluster socialiseras. Då sitter man nöjd. Eller på sin höjd kanske ler lite generat när bankdirektörerna uttalar sig allt för elitistiskt eller föraktfullt om sina många små kunder.
Mediadrev är inte slumpartade. Man märker när en exalterad nästan euforisk stämning sprider sig i jaktlaget – den går inte att ta miste på men, varför får vissa gå och andra inte?
22 april 2016
Rolf Brattström
måndag 4 januari 2016
Högerns hitman
Högerns
Hitman,
Ralph
Lédel var utan revolver men med en tvivelaktig moral och med ett
rymligt samvete som sådana brukar vara utrustade med. Han dog i
april 2015. Jag har inte sett några hjälteförklaringar av honom
från högerns annars så vakna lobbybyråer. Men ett litet eftermäle
kanske ändå är på sin plats om inte annat för att illustrera det
parti vars ovetande (?) kadrar han ledde.
Han
var landstingsråd i Stockholms läns landsting 1988 -2002.
Finanslandstingsråd 1991-1994 och 1998- 2002. Ordförande i
Landstingsstyrelsen 1998- 2002. Han har genomfört ett antal mycket
tveksamma privatiseringar av gemensamt ägna vårdinrättningar som
på kort tid gjort köparna rika.
Åren
2001 och 2002 lämnade han efter sig ”orena” ekonomisk
berättelse. Revisorerna tillstyrkte inte ansvarsfrihet för
Landstingsstyrelsen dessa år.
Ändå
kom han att spela en huvudroll vid upphandlingen av Nya Karolinska
Sjukhuset. En offentlig upphandling med bara en budgivare.
Finansieringen blev privat med intressenter i skatteparadis. Trots
att alla vet att det offentliga får bäst räntor vid lån till
investeringar. Dessa ovedersägliga fakta till trots genomförde
Moderaterna affären. Det hann Ralph Lédel med.
Svenska
Dagbladet har under hösten belyst Landstingets upphandling av Nya
Karolinska Sjukhuset på ett förträffligt sätt.
Den
politiska drivkraften bakom den högst tveksamma upphandlingen är
dock bristfälligt belyst. Man har byggt ett sjukhus för avancerad
specialistvård. För en global ekonomi. För att kunna ge dyr vård
till de som betalar mest från hela världen. En redan stor brist på
vårdplatser för länets invånare blir ännu större. Innan
avancerad high tech sjukvård sätts in måste patienterna utredas –
till det behövs vårdplatser. Antalet vårdplatser minskar kraftigt
i och med NKS. Högern försöker, i samarbete med en del av
professionen, göra om vad som skedde med Ericsson , SAAB och andra
nu stora bolag att genom gigantiska offentliga åtaganden bygga en ny
industri. På bekostnad av Stockholmarna och emot deras egen
grundfilosofi att inte politiker skall försöka vara
industrialister.
Antingen
är Moderaternas politiker i Stockholms Läns Landsting
auktoritetsbundna mähän, eller så tycker dom att det här var bra
och låtsas som om de inget visste. Eller också så visste dom
faktiskt ingenting. Inget av alternativen talar för att man bör
rösta på Moderaterna i nästa val till Landstinget!
Ralph
Lédel var en djupt ideologisk politiker som under sin gärning har
fördyrat och försämrat sjukvården för invånarna i Stockholms
Läns Landsting.
Låt
inte hans gärning falla i glömska. Rösta inte på Moderaterna
eller Sverigedemokraterna som tycks stödja dom i vått och torrt,
nästa gång!
Enskede
1:a januari 2016
Rolf
Brattström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)