Kapitalismens
drivkrafter åberopas som den goda energikällan på samma svårbegripliga men
löftesrika sätt som religionen åberopar guds stärkande och helande kraft på
samhälle och individ.
Vi som hävdar att
vinstuttag ur åldringsvård och skola är olämpligt och inte kan försvaras med
att vinst ger incitament till rationaliseringar och billigare varuproduktion
som för tillverkningen av prylar, vi bemöts på ledarsidorna och högerbloggar på
samma sätt som jag föreställer mig att de som hävdade att jorden var rund
bemöttes av inkvisitorerna. Inte med svärd kanske men med svärdsliknande
tungor.
Man kan tjäna pengar om man är rationell. Rationell är man
om man kan minska produktionskostnaderna. Detta oavsett om kostnaderna är människor
eller naturmaterial. Och om det finns en marknad som köper den billigaste
acceptabla kvaliteten.
Små jordbrukare och små hantverkare kan, om de slås samman,
producera mer till lägre kostnad om med hjälp av logistik och en gemensam ägare/ledning.
Kapitalstarka köper upp produktionsenheter och slår ihop dem eller lägger ned
olönsamma, teknikutvecklingen gör också produkterna billigare. Det går åt otroligt mycket färre människor
numera för att producera den mat och de prylar vi behöver (och i växande grad
prylar och mat vi inte behöver). Resten då? – vi andra, vad förväntas vi göra,
jo konsumera och låna till vår konsumtion, i alla fall vår bostad – och det är
väl egentligen konsumtion det också. Kapitalismen innebär bl.a. att
penningmedel hela tider flyttas till områden/sysselsättningar där insatt
kapital förräntar sig bäst. På sista tiden har det bl.a. varit att låna ut
pengar till Grekland. De som lånade ut pengar till staten Grekland räknade med
att Eurogemenskapens medborgare skulle betala. Tyskland måste självklart ha
betalt för sina tanks och sin medicin de sålt till Grekland på krita. Goldman
och Sachs räknade med att Euromedlemmarna i Gemenskapen skulle pröjsa till
sist. Det är i stort sett samma kapitalförvaltare som får livsuppehållande vård
av allmänheten i form av statliga garantier efter Eurokrisen som för ett antal
år sedan efter subprime-lånen. Vår finansminister verkar upprörd igen, inte för
att bankerna är värdelösa på riskvärdering (för det är dom ju inte, de har
hitintills i modern tid alltid fått betalt) utan för att grekerna är bekväma
och för att de luras. När systemen inte fungerar, när allt mer talar för att
jorden är rund, då gör etablissemanget och alla dess waanabes front mot de som
ifrågasätter systemet. Vi skulle behöva en sagas barn som säger att kejsaren är
naken. Likheten med religionen tycker jag är slående. Akademiska Ekonomer blir
oerhört stötta om man antyder att ekonomin ingalunda är en naturvetenskap.
Känner ni igen anspråken från religionen? Kapitförvaltarna
, pengaplacerarna, räknar numera inte bara på produktionskostnadsminskningar i
industrin utan också på möjligheten att mjölka skattepengar ur samhällenas
välfärdsprogram, på våra barn och barnbarns skolor och på att plocka ut ett
”mervärde” ur betalningen av mormors vård.
Mycket kapital söker placering för att åtminstone inte
minska. Det utgör en väldig kraft. Det är dessvärre inte geniala intuitiva
logistikjärnor som styr vår värld som nyliberalerna tycks tro utan små rädda
tjänstemän fjättrade i tanken av en närmast religiös lojalitet till en rätt
simpel teori. Den att ”money talks” och
att vara angelägen om att skydda sin egen rygg.
Vad kommer det sig att vi socialister inte omedelbart vinner
diskussionen om vinst i vården. Det är ju uppenbart att det inte skall vara
tillåtet att ta ut vinst i våden. Göran Rosenberg har vid ett par tillfällen
formulerat det väl. Varför fortsätter de som har tillgång till mediala
plattformar att ihärda. Jag tror det beror på en osund sammansmältning av
ledande borgerliga politiker, dito mediamäniskor och lättsmickrade f.d.
sossehöjdare. Vi ses på Almedalens marknad. Detta beror inte på någon
bestialisk ondska hos dessa inflytelserika personer. Nej, de agerar i god tro
(fast fan tro´t). Det är den obändiga kapitalismen som med sin starka vind av
mycket kapital som får de klentrogna att följa med. Bara döda fiskar följer med
strömmen säger man, en allegori som kanske är hård och missvisande i detta
sammanhang. Beteendet tyder emellertid inte på någon iögonfallande fysisk eller
andlig spänst eller originalitet.
Lösningen på de kvalitetsproblem som finns inom kommunalt
drivna verksamheter är inte att privatisera utan att professionellt utveckla
verksamheterna med stora inslag av brukarinflytande
Håtuna 12 07 10
Rolf Brattström
