NATO
– värdlandsavtalet och politisk hederlighet
Svensk
försvarspolitik har inte mycket folkförankring. Sveriges
försvarsministers egentliga titel borde vara senior sailsmanager for
JAS Gripen. Alldeles innan Alliansen tvingades bort av valresultatet
genomförde de i tysthet ett avtal med NATO som innebär att de får
använda Sveriges territorium för baser och uppladdning för anfall
österut. Själva genomförandet vittnar om en medvetenhet om att de
inte har folkligt stöd. Att snabbt smussla igenom ett beslut av stor
betydelse för oss alla, utan diskussion, var det säkraste sättet
att få igenom avtalet.
Man
måste ha klart för sig att NATO är just ingenting utan USAs
väldiga krigsmakt och stridsledningsförmåga. Den gjorde nytta i
krossandet av Nazityskland. Två tredjedelar av tredje rikets
krigsmaskin krossades dock på östfronten av Sovjetunionen. Det är
ett historiskt faktum. Med viss hjälp av vapenleveranser från väst
och till priset av en väldig manspillan.
NATO
har ett historiskt gott varumärke. Men vad har gjorts i modern tid?
Det är komplext, ibland är det NATO som krigar ibland delar av
NATO. I Libyen var det väl NATO och några svenska Gripenplan. Jag
bedömer inte insatsen som lyckad. Det är oklart vad
Afganistankriget hade för karaktär, där ledde USA krigsinsatserna
på ett luddigt FN-mandat. Svenska pojkar dog där. I praktiken en
NATO verksamhet. Det verkar ju inte heller ha gått så bra. Ingen
har lyckats vinna långvarit herravälde över Afganistan.
Katostrofkriget i Irak var visserligen ingen NATO operation men de
flesta medlemmarna var representerade. NATOs varumärke börjar bli
lite solkat. Men svensk höger och kapitalkrafter vill knyta oss
närmare NATO och de tycks ha bråttom. USA lägger sig numera
ogenerat direkt i svensk politik. Ambassadören härförleden och den
amerikanska NATO ambassadören nyss. ”Vi kommer inte att hjälpa er
när ni blir anfallna av Ryssland” säger dom – vilket lydigt
upprepas av ledarskribenter på DN och SvD.
Vi
har en krigshetsande situation. Vi lever farligt. Inte för att någon
vettig människa tror att Ryssland skall anfalla oss. Utan för att
vi är på god väg att liera oss med USAs konjunkturstyrda
krigspolitik. Produktion av krigsmaterial som en konjunkturregulator.
När konsumtionsvarorna inte längre kan få snurr på ekonomin.
Eller upprätthållande av sina maktintressen globalt. Vi lever
farligt för att våra ledare inte har gjort ett jävla något för
vår försörjning i kris. Den mat som finns finns på hyllorna i
butiken. Det finns inga lager någonstans. Våra institutioner som
har till uppgift att säkra folkförsörjning som Försvarets
forskningsinstitut och Myndigheten för Sammhälls Berdskap tror att
allt skall lösa sig med ”redundansen” – ett mantra för att om
en leverantör eller en producent eller en transportör faller bort
så står någon annan bi. Tycker du att det här låter flummigt -
så tycker vi lika.
12/6
2015
Rolf
Brattström
