Hetta
/
23°
varmt klockan halv tio på kvällen. Det blir nog ännu en tropisk
natt här i Mälardalen. Israel försvarar sig mot ett fientligt
Gaza. Med distansbombardemang från luften, marken och sjön för
tredje veckan i rad. Och med marktrupper. De flesta av de långt över
tusen dödade och skadade är civila. Det är inget krig, det är en
övermakts kväsande av ett uppror sprunget ur förtvivlan från en
instängd folkspillra. Samtidigt har Israel blivit ett populärt
resmål för HBQT-personer, Israel visar en mycket tolerant och
modern inställning till individens rätt att uttrycka och leva ut
sina alldeles egna sexuella preferenser, sin egen könsidentitet,
eller sin lust att leka med detta, Jag tycker att det är sympatiskt.
Men hur kan man då vara så hård mot araber i sitt eget land och
särskilt hård mot araber i de ockuperade områdena? Israel är på
god väg att utvecklas sig till en apartheidstat. Om jag vore glad
bög eller flata på Tel Avivs stränder skulle jag känna mig lite
kluven, en känsla som inte triggar leklusten, inte hos mig i alla
fall.
Vår
egensinniga utrikesminister Carl Bildt har i Israel/Palestina
konflikten en hållning som kan respekteras. Just i den här frågan
förefaller han att ha en modererande inverkan på den annars så
hycklande högerpolitik som EU nästan regelmässigt driver
tillsammans med USA. Hans tydliga krav på en tvåstatslösning och
att blockaden av Gaza måste hävas ger honom en viss kred.
Man
frågar sig lite till mans och på sistone även i pressen hur
politiken i Sverige skulle förändras om/när Alliansregeringen
ersätts med en från den nya majoriteten efter valet. Det verkar ju
som krogmomsen och den generellt reducerade arbetsgivaravgiften för
alla under 25 kommer att avskaffas. Rutavdrag för läxhjälp också
kanske, Det blir nog också en snävare tillämpning av regler på
arbetsmarknaden. Det kommer nog bli vanligare att kräva
kollektivavtalsliknande förhållanden i samband med upphandling,
även för underentreprenörer, vilket regelverket redan tillåter.
Ytterligare obligatorisk pappaledighet om man vill ha samhällets
stöd under barnperioden kan kanske komma. Fler lär komma i arbete.
Förhoppningsvis byggs det bostäder som folk har råd med. Det
finns säkert fler konkreta förändringar. En bättre ordning på
järnvägen lär det ju bli. Vad som i praktiken kommer att hända
med vår, i jämförelse med andra länder, extremt nyliberala
privatisering av välfärden med stora vinstuttag av bolag med
kopplingar till internationellt kapital vet vi faktiskt inte. Själv
litar jag varken på S eller Mp i den frågan.
Men
hur blir det tror ni med det halva löftet som den nuvarande
opinionsmässiga majoriteten, alltså den nuvarande oppositionen, har
uttalat, löftet om att erkänna Palestina som en stat? Min gissning
är att det inte blir av. Israels propagandaapparat och inflytande på
USAs och andra länders politik är för stor. USA hade ju knappt
avslutat sitt försök att mäkla fred mellan Israel och Palestina
innan de skickar ammunition till Israel under pågående konflikt.
Parallellt med det sk kriget mellan Israel och Gaza har media
rapporterat mycket om antisemitism. Att judar i Sverige och på andra
ställen har fått utstå hat och attacker för vad staten Israel
gör. Något som dom på intet sätt är ansvariga för eller ens
behöver försvara. Det kan man hålla med om. Rapporteringen om
staten Israels agerande varvas ofta med rapporter om antisemitiska
stämningar och uttryck i någon slags journalistisk balansakt. Ett
fenomen som med något slags tungt, långsamt sedimenterande slutsats
leder till att Israel inte tycks ha något val.
Vilket
jag menar att dom har. Om omvärlden är tydlig och konsekvent kan vi
få fred i Mellanöstern.
Västvärlden,
som högerskribenter ibland refererar till, som om det inom den fanns
en övergripande värdegemenskap, har ju inte gjort så bra ifrån
sig för demokrati och fredliga förhållanden i arabvärlden på
sistone. I Libyen är det instabilt .En understatement! I Egypten
har militären tagit över igen och förbjudit all opposition, som de
inte redan har fängslat. I Syrien härskar kaos och kalischnikov med
understöd av ett ännu stabilt Saudi och Iran. Islamiska Staten är
på god väg att etablera ett stort kalifat mitt i smeten inte långt
från Israel. Irak är i upplösning. FN stöttar många stora
flyktingläger i Jordanien. Väldigt många är väldigt missnöjda.
De styrande i Afganistan och Pakistan hålls under armarna av USA.
Frågan är om den politiken eller resurserna räcker för att hindra
även dessa stater från att krackelera. Det är ett farligt läge,
även för vår demokrati på sikt. Att skapa en varaktig fred mellan
Israel och Palestina skulle inte ensamt stabilisera regionen, men det
är nog en förutsättning. Att erkänna staten Palestina skulle
kunna vara en början.
Håtuna
4:e augusti 2014
Rolf
Brattström
