Nyliberalismens idéer är som bekant inte nya.

Nyliberalismens idéer är som bekant inte nya. De har rullat in igen efter att ha varit
undanträngda, eller i alla fall på defensiven i Sverige under kanske ett halvt sekel. Det nya är
att de presenteras och försvaras som om det är den absoluta sanningen som mänsklighetens
civilisation kommit fram till. Den är snubblande nära att vara en religion, med totalitära drag.
Tonläget från de som försvarar nyliberalismens generella giltighet på alla samhällets områden
är arrogant och ordvalet är fullt av citat och hänvisningar till än den ena ekonomigurun efter
den andre, ofta mottagare av priset i ekonomi till minne av Alfred Nobel. De låter inte sällan
som kyrkans män förr i tiden, eller vissa moskéers nu för tiden: försök inte tänka själv – vi har
redan sanningen.


En ökning av ersättningen vid arbetslöshet leder till 30 000 fler arbetslösa påstår vår
finansminister i en intervju i SR, applåderad av en ny ung ledarskribent på SvD. Åtminstone
en av dem tror att det är ett vetenskapligt fastställt samband. Generellt giltigt, oavsett
omständigheterna.


Den gamla högern var på sätt och vis hederligare då de inte försökte dölja sina primitiva
känslomässiga åsikter i pseudovetenskap. Varför inte säga som era företrädare: ”Hungriga
vargar jagar bäst”. Problemet är att arbetsmarknaden är rätt hopplös för alltför många. Den
blir inte bättre av att de svälter eller hamnar på gatan medan de försöker. Varför inte säga
som era företrädare (ni vet de med cylinderhatt som trånade efter pigorna) att: ” understöds -
tagarandan förklenar folksjälen”. Man behöver faktiskt inte gå så långt som till 30-talet för att
känna igen en gammeldags människosyn. Fredrik Reinfeldt skrev för inte så många år sedan
i sin bok Det sovande folket ; Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras (sid 112).


Kommer just från ett intressant seminarium om bostadspolitiken i Enskede. En historik
över dåliga dyra bostäder för en stor del av befolkningen på 30-talet gavs. På den tiden var
bostadsmarknaden helt oreglerad. Marknadskrafterna hade då fullt och ohejdat spelrum.


Då fanns de ju de som hade schysta bostäder med högt till tak, kakelugnar, höga ljusa fönster
med djupa fönsterbrädor för de tjocka väggarnas skull, och underbara sällskapsrum. Där
bodde han med hatten och han med byxkli och kanske någon numera insomnad socialliberal
kvinna med klar blick och tankar om samhället. Trevligt för dom. Dom tyckte då att
bostadsmarknaden fungerade, i alla fall för dom.


Då som nu byggs det inte för dom som inte har råd. Trångboddhet och fattigdom är en del,
en nödvändig del av den nyliberala idén om en ”fungerande” (bostads)marknad. . En fri
marknad väger volym mot pris hela tiden, då bygger man ju inte åt alla, man måste ju behålla
en långsiktig efterfrågan. Är det inte något hjärtlöst med ett system som inte gör nå´t åt att
lösa folks problem. Vi har en reell bostadsbrist. Vi har en regering som erkänner det, men inte
gör något åt det. ”Om ni bara lider lite till så kommer marknaden att lösa era problem” säger
bostadsministern till folket. En bostadsförsörjning helt styrd av marknaden utgör en osund
sortering av medborgare i samhället. Dom som har råd, av arv eller eget idogt arbete kommer
i ett sådant system att bo bredvid varandra. Och deras barn som rör sig i grannskapet växer
upp ihop. Många av dom kommer att bli högre tjänstemän eller affärsmän tack vare att deras
föräldrar hade råd att bo just där. En stark segregation, tydliga skiktningar i befolkningen
undergräver demokratins möjligheter. Det utgör en nackdel med en byggmarknad utan
samhällelig påverkan. Men huvudargumentet mot att låta marknaden lösa bostadsfrågan är att
det byggs för lite.


”Har ni ingen bostad? Är ni trångbodd? Vad drar ni in? Sorry, det där får marknaden ta hand
om, men du kan få några matkuponger här för jag är för cherety”. Jag har just beskrivit hur
jag uppfattar att vår minister för bostadsfrågor, Attefalk (KD), kommer att bedriva nästa
valrörelse. Att bedriva ”socialt ingengörskap” på bostadsmarknaden säger han sig vara helt
främmande för – vad tror han att han håller på med?


Nyliberalismen är en politisk linje som tillämpas som en religion. Sådana har en tendens att
bli hierarkiska och rigida. När en sådan anda formar vårt samhälle blir det inte så kul. Vi
behöver snacka om vilket samhälle vi vill ha. Låt gå - Laize faire, att som huvudprincip låta
marknaden styra, eller ännu värre att riva ned väl fungerande system inom samhällsservice
leder i alla fall till sämre apoteksservice. Det tror jag bestämt är ett evidensbaserat påstående.
För att nu använda ett ofta använt moderat nyliberalt uttryck.

Rolf Brattström
2012-09-13